Principprogram

91.txttxt 91.htmlhtml

Principprogram

Detta principprogram antogs vid det ordinarie rikstinget 28 juni - 1 juli 2001.


FÖRORD

Arbetet med att ta fram ett nytt principprogram är en omfattande, viktig och spännande del av den demokratiska processen i ett politiskt parti. Under år 2000 arbetade en av partistyrelsen utsedd programkommitté fram ett förslag som sedan remissbehandlades av partiets drygt 300 lokalavdelningar samt de associerade förbunden. Partistyrelsen behandlade sedan programförslaget tillsammans med remissyttrandena. Därefter skickades partistyrelsens förslag till nytt principprogram till rikstingets ombud som hade möjlighet att skicka in skriftliga ändringsyrkanden. Dessa yrkanden bearbetades av en redaktionskommitte vars ändringsförslag tillsammans med insända yrkanden och partistyrelsens förslag till nytt principprogram behandlades av rikstinget.

Det antagna programmet kommer att vara ett värdefullt verktyg i den svenska kristdemokratins politiska arbete i Sverige, i det nordiska samarbetet, inom EPP - det kristdemokratiska europasamarbetet samt inom CDI - den kristdemokratiska internationalen.

Stockholm den 8 augusti 2001

Sven Gunnar Persson partisekreterare


Kapitel 1. Kristdemokratins värdegrund

KRISTDEMOKRATI ÄR DEMOKRATI byggd på kristen människosyn och värdegrund. Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Kristdemokratin är värdeorienterad. Med detta menas en politik som har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum.

Människosynen utgår från att människan till sin natur är rationell eller förnuftig, vilket ger henne frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott. Hon är moraliskt medveten och råder över sina egna handlingar. Det gör henne moraliskt ansvarig. Värdet ger henne rättigheter och ansvaret ger henne skyldigheter.

Människan är ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel. Denna människosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans livscykel eller till hennes förmågor eller egenskaper. Denna människosyn ger en god grund för jämställdhetsarbetet. Det faktum att människan i olika livsstadier och situationer eller på grund av någon skada inte kan handla rationellt upphäver inte hennes rationella natur.

Varje människa är således en unik person i och med att hon existerar, och som person är hon född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt beroende. Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov. Kristdemokratisk politik tar sin utgångspunkt i denna helhetssyn på människan. Detta kallas för personalism. Utifrån en personalistisk människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta. Vi vill ansvarigt värna och förvalta djur, växter och jordens resurser. Vi vill bygga demokratin på denna människosyn och värdegrund.

Demokrati som beslutsmetod garanterar i sig inte att människovärdet och att mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Med demokrati som statsform och politisk metod följer yttrandefrihet och alla medborgares lika möjlighet till inflytande, men med majoritetsbeslut kan också en minoritet förtryckas och fri- och rättigheter kränkas. Därför behöver alla samhällen en gemensam värdegrund. Vi anser att de värden, rättigheter och skyldigheter, som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen, är oundgängliga som grund.

Med den enskilda människans ansvar för sitt liv, sina resurser, beslut och handlingar följer ett förvaltarskap. Ansvaret att förvalta gäller såväl de egna som de gemensamma resurserna. Ett vitalt och solidariskt samhälle med ett gott förvaltarskap kräver att vi alla odlar viktiga medborgerliga dygder och karaktärsegenskaper. Det handlar om rättvisa, måttfullhet, mod och praktisk klokskap, men även om omsorg och kärlek. Vi kommer aldrig någonsin att helt och fullt kunna leva i enlighet med dem, men vi behöver dem för att vi som människor ska sporras till ett gott förvaltarskap av våra talanger och resurser.

Förvaltarskap över gemensamma resurser rör såväl materiella som andliga värden. Miljön och naturresurserna måste förvaltas ansvarsfullt, så att goda livsbetingelser inte äventyras och så att kommande generationer också får del av dem. Människan bör därför ingripa i naturen med försiktighet och klok urskiljning. Andliga och kulturella värden utgör ett rikt arv, som behövs för att bevara och vidareutveckla en civiliserad identitet och samhörighet. All politik måste ta hänsyn till det känsliga samspelet i naturen. En socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi byggt på ett fritt företagande ger goda politiska förutsättningar för ett gott förvaltarskap. Förvaltarskapsprincipen hjälper oss att tänka långsiktigt och att därmed värna de nödvändiga livsbetingelserna. Förvaltarskapsprincipen är en god politisk ledstjärna för det gemensamma bästa och för ett gott samhälle.


Kristdemokraterna vänder sig emot de avigsidor i konsumtionssamhället som lett till en materialistiskt inspirerad slit- och slängfilosofi. Det har hittills lett till en oansvarig hushållning med förgiftning av luft, vatten och mark som följd. Vi vänder oss också emot en panteistiskt färgad natursyn, ekosofismen, där människan varken tillåts ingripa i naturen eller förvalta den, utan reduceras till en länk i kretsloppet utan ett specifikt värde.

Enligt kristdemokratiskt synsätt ska samhället byggas underifrån. Människor, som till sin natur är sociala varelser, formar gemenskaper med frihet och förvaltarskap, rättigheter och skyldigheter utifrån särskilda ändamål. Det börjar med gemenskaper som uppstår naturligt, såsom familjer, släkt och vänner. Också det civila samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet. Vi kallar dem för naturliga gemenskaper. De utgör stommen i samhället och kompletteras med lokala och regionala gemenskaper till den statliga nivån. Därefter kommer internationella organisationer och sammanhang mellan länder.

Varje naturlig gemenskap är ett grundläggande värde i sig. Värdet ger dem rättigheter och skyldigheter gentemot sina medlemmar men också gentemot andra gemenskaper och nivåer. Enligt vår mening har dessa naturliga gemenskaper också rättigheter att utifrån sina ändamål förverkliga allmänt giltiga och grundläggande värden. Dessa värden behöver inte vara identiska för alla gemenskaper. Frihet är emellertid ett grundläggande gemensamt värde för såväl varje människa som varje naturlig gemenskap. För till exempel en familj innebär "frihet" att kommunen eller staten inte ska gå in och bestämma i familjens ställe. Däremot spelar de offentliga nivåerna en viktig roll som stöd och för konfliktlösning mellan naturliga gemenskaper på lägre nivåer.

Det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta ska den också få sköta. De överordnade gemenskaperna har en skyldighet att stödja där så behövs och detta stöd måste också respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Varje nivå är således i första hand kompletterande till de lägre och ska inte ersätta eller beröva dem vare sig dess uppgifter eller frihet. Om en överordnad gemenskap vill överta en funktion från en underordnad så ligger bevisbördan för bättre ändamålsenlighet på den överordnade gemenskapen. Detta kallas subsidiaritetsprincipen.

Människan är en gemenskapsvarelse. Hon utvecklas och mår bäst av att leva i en gemenskap som präglas av omtanke, ansvarstagande och solidaritet. Solidaritet kan definieras som den medmänsklighet och kärlek, som utgår från den gyllene regeln - allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Denna solidaritet sträcker sig bortom de naturliga gemenskaperna. Det är en strävan efter social rättvisa, det vill säga en ambition att utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av samhällets goda. Alla räknas och omfattas av samhällsgemenskapen. Detta kallar vi för solidaritetsprincipen.

Kristdemokratin vänder sig mot såväl individualismen som kollektivismen. Människan är beroende av nära gemenskap med andra. I den lilla gemenskapen får människan chansen att bli sedd och bli kompletterad. Det är i samspelet med andra som individen utvecklas till en unik personlighet. Den liberala individualismen betonar individen på bekostnad av de naturliga gemenskaperna. Människor har emellertid inte ansvar bara för sig själva utan även för sina närmaste, för relationer och för andra människor. Socialismen betonar kollektivet framför den enskilda människans frihet. Individer, familjer och olika slag av minoriteter hotas av kollektivismen och av sådana demokratiska beslut, som inte respekterar individers, familjers och naturliga gemenskapers rättigheter och skyldigheter.

Vi lever i en ofullkomlig värld. En värld där människan ständigt finns i ett spänningsfält mellan ont och gott. Tanken om människans ofullkomlighet pekar därför på något typiskt mänskligt. Alla människor begår misstag. Vi kallar detta för ofullkomlighetstanken. Ibland väljer vi till och med att göra det vi vet är orätt. Vi begår fel. Vi erkänner det ibland och förnekar det ibland. Längtan efter makt, status eller pengar kan förblinda, så att vi gör saker som vi egentligen inte borde göra. En vana att handla fel kan också döva samvetet.

I människans ofullkomlighet ligger också en stor potential. Hon kan välja det goda och hon kan välja att utveckla och förvalta sina gåvor. I denna valmöjlighet ligger det oanade drivkrafter att förändra människors villkor i positiv riktning bort från fattigdom, sjukdom och okunnighet. För att kunna förändra människors villkor till det bättre, krävs på det personliga planet en karaktärsutveckling, där dygd och duglighet i kombination med moralisk medvetenhet och integritet leder till att vi väljer det goda.

Insikten om människans ofullkomlighet klargör behovet av medborgerlig samverkan och maktdelning och lägger en viktig grund för en utvecklad och realistisk syn på demokratin. I de politiska sammanhangen ger ofullkomlighetstanken dessutom insikten att inget politiskt parti ensamt står för den kompletta sanningen. Detta ger en ödmjuk inställning till politikens möjligheter.

För kristdemokraterna som politisk rörelse leder ofullkomlighetstanken och avståndstagandet från alla former av utopier till en öppenhet för debatt och kritik om möjligheterna att förverkliga de politiska idealen. Denna prövande attityd innebär att kristdemokratin är en samhällskritisk och reformerande kraft och intar en öppen hållning för samarbete med olika demokratiska och politiska rörelser. Sökandet efter samförstånd i stället för konfrontation är ett kännetecken för kristdemokratin.

Insikten om människans ofullkomlighet är en spärr mot utopiska föreställningar och drivkrafter. Utopism kan beskrivas som en romantisk vision om det perfekta politiska systemet. Tron pst möjligheten att nit det fullkomliga samhället leder ofta till en farlig fanatism oavsett om den är kollektivistisk eller individualistisk.

Alltför sällan diskuteras frågor om vad som gör den enskilda människan till en god medborgare eller hur man far ett gott samhälle. Det handlar om etikens respektive karaktärens grundläggande betydelse för samhällsgemenskapen. Ett gott samhälle kan inte kännetecknas av att människor bekämpar varandra. Det handlar istället om att skapa ett så gott samhälle som möjligt för hela gemenskapens skull. Alla vinner på att arbeta för det gemensamma bästa och för det behövs medborgare som kan skilja goda handlingar från dåliga och som vågar ta ställning. Målet är det gemensamma bästa och det förverkligas utifrån gemensamma värden.

BEHÖVS POLITIK?

Behövs verkligen politik? Behövs partierna? Ordet "politik" kommer av grekiskans ord för stadsstat, och har i västerlandets historia betecknat gemensamma angelägenheter för medborgare i en stad eller ett land. Politik innebär statskonst, det vill säga konsten att ta ansvar för, leda och försvara ett samhälle genom lagar och förordningar, myndigheter och rättsväsende. I vår tid handlar det om allt från vägar och skolor till relationer med andra länder. Gemensamma angelägenheter berör alla och allmän beskattning behövs för att finansiera dem. Visst förekommer det att politiska beslut fattas om sådant som mår bäst av att inte styras av politik. Därför behövs också politiska samtal och beslut för att avgränsa politikens område och inskränka den politiska makten.

Allt är inte politik. Alla människor och alla naturliga gemenskaper ska ha frihet och rättigheter att fullfölja sina livsmål. Goda förutsättningar för ett levande civilt samhälle, vid sidan av det offentliga, är mycket viktiga. Människor ska bestämma över sina egna liv; familjer till exempel över sin egen barnomsorg; fackföreningar och arbetsgivare över sina verksamhetsområden och avtal. Politiker måste motstå frestelsen att i onödan lägga sig i. Politiken ska skapa regler, ramar och förutsättningar genom bland annat lagstiftning.


Religion är inte politik. Politik är heller inte religion. I många kulturer är emellertid religionen bärare av den människosyn och etik, som genomsyrar samhället. I det avseendet är i vår del av världen kristendomen den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden, som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter. Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen. På samma sätt är kristdemokratins etiska grund för politik oberoende av personlig trosuppfattning när det gäller livsåskådning eller religion. Politiken rör människors gemensamma angelägenheter medan religionen dessutom rör människornas relation till Gud. Det finns således en distinktion mellan politik och trosliv. Samtidigt finns det alltid en risk att människor gör politik av sin religion eller gör religion av sin politik.

Politik kan bedrivas utan partier. Föräldrar kan engagera sig i hur skolan ska fungera: upprop kan göras om väginvesteringar och demonstrationer kan genomföras på gator och torg. Men alla berörda kan inte vara med och besluta om allt av gemensamt intresse. I moderna demokratier har vi valt att i allmänna val välja personer, som genom politiska partier representerar sina väljare, den representativa demokratin. Partiernas roll är att utifrån sina värderingar väga olika intressen mot varandra och därmed att stå för en ansvarsfull helhetssyn. De politiska företrädarna måste inse sina begränsningar och koncentrera sitt arbete på områden där dess värden och styrsystem behövs eller är överlägsna till exempel marknadens, det civila samhällets och familjens. Det innebär bland annat att säkerställa de långsiktiga spelreglerna för samhället.

Kristdemokratin bildar front såväl mot anarki som mot alla slags totalitära tendenser. Anarkismen, som vänder sig mot alla former av offentligt styre och auktoritet, kan idag spåras i militanta rörelser till vänster, till höger och i vissa extremt liberala riktningar. Om majoritetsbeslut får legitimera brott mot mänskliga fri- och rättigheter inom västerländska demokratier är detta ett uttryck för ett totalitärt förhållningssätt.

HÖR ETIK IHOP MED POLITIK?

För att ett samhälle ska kunna fungera behövs att invånarna omfattar vissa gemensamma värden. Varje civiliserat samhälle utgår från en sådan värdebas, en etik, som klargör hur man bör uppträda mot varandra. I alla samhällsbyggen har etik successivt kodifierats till lagar som medborgarna haft att rätta sig efter. Etiken har blivit till lagstiftning ungefär som upptrampade stigar blivit till allmänna vägar. Etiken bildar således ett sammanhang med politiken, och orsaken till att vi kristdemokrater betonar etikens grundläggande betydelse för politik är det faktum, att etik är och fungerar som en närande jordmån för rätt och lagstiftning.

Begreppet rättvisa förekommer ofta i den politiska retoriken och kan fungera som ett exempel. Om rättvisa överhuvud taget ska kunna skipas mellan medborgare eller mellan det offentliga och medborgarna, måste det ske utifrån en gemensam bas av värden. Traditionellt menas att "rättvisa" som dygd är en förmåga att erkänna och garantera andras rättigheter. Men allt tal om rättvisa är bara tomma ord inför planlösa beslut, om det inte finns en medvetenhet eller kunskap om vilka allmänt giltiga värden alla människor har rätt att förverkliga och har ansvar för att andra får förverkliga. Om stat, landsting/regioner och kommuner ska garantera att rättvisa skipas, måste politiker veta vilka värden det är, som ska garanteras alla människor. Om barnen ska vara i centrum för politiken, måste politiker veta vilka grundläggande värden det är som ska garanteras barnen, till exempel liv, hälsa, kunskap, sanning, frihet, naturliga gemenskaper etcetera. Saknas denna kunskap om värden, blir orden om rättvisa och rättigheter innehållslösa. Politik utgår ifrån människosyn och värden. Det är viktigt att partierna tydligt redovisar vilken etik och vilka värden man utgår från.

Inga politiska beslut tas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Lagstiftning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur byggs upp av värden, rättigheter och normer. Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet, människovärdet, kärlek, sanning, frihet, kunskap, den goda miljön etc. De är värden i sig. En rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett meningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, uppleva kärlek, att få ta del av sanning, få tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö. En norm påtalar ett ansvar för värdena och rättigheterna till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och hederlighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön.

SKA LAGSTIFTNING OCH JURIDIK BYGGA ETIK?

Det finns en etisk grund för rätten, som inte kan avskaffas genom politiska beslut och som finns i människan oavsett kultur. Denna grund för rätten återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN. Det är en realistisk etik, som innehåller allmänt giltiga värden (liv, hälsa, relationer, kunskap etcetera), vilka alla människor har rättigheter att uppleva och realisera samt ansvar och skyldighet att låta andra uppleva och förverkliga. Lagstiftning är ett uttryck för ett samhälles etik, och strävan ska vara att såväl ett samhälles lagstiftning som dess etik ska överensstämma med de allmänt giltiga värdena.

Etik förutsätter ömsesidighet. Om var och en själv ska bestämma värden och vad som är rätt eller fel kan egentligen de beslut som var och en fattar varken ifrågasättas eller tillbakavisas. Orsaken är att det inte finns en måttstock att värdera utifrån. Alla uppfattningar tycks vara lika riktiga eller felaktiga. Men detta går inte ihop med de flestas erfarenhet och övertygelse att en del moraliska ståndpunkter har mer fog för sig än andra. Att till exempel ljuga, misshandla eller tortera en människa är moraliskt fel oavsett var i världen det äger rum, har ägt rum eller kommer att äga rum. Kristdemokratisk politik utgår ifrån en realistisk etik, som är allmänt giltig och oberoende av enskilda individer eller traditioner.

Vi kristdemokrater vänder oss emot den politik, som enbart baseras på nyttoetiken (utilitarismen). Enligt denna etik skulle det rätta kunna beräknas med hjälp av den kalkylerbara nyttan. Enligt detta synsätt är det ibland fel att döda ett oskyldigt människoliv och ibland är det rätt. Allt beror på effekterna. Något människovärde i sig finns inte. Vi vänder oss även mot den rättspositivism som vilar på antagandet att enbart den av riksdagen fastlagda rätten äger legitimitet. Likaså vänder vi oss mot den så kallade värdenihilismen som hävdar att det inte finns några allmänt giltiga värden. Svenska filosofer, statsvetare, jurister och politiker har i stor utsträckning under 1900talet präglats av den så kallade Uppsalaskolan. Detta har påverkat utformningen av till exempel det svenska statsskicket och det svenska rättssystemet samt bidragit till den i vår mening felaktiga uppfattningen om statens neutrala roll inom etiken och om rättens enbart instrumentella karaktär för politiken. Kristdemokratins utgångspunkt för rätten och demokratin är diametralt motsatt denna värdeneutrala eller värdenihilistiska inställning.

KRISTDEMOKRATINS FRAMVÄXT OCH EGENART

De moderna kristdemokratiska partierna har vissa rötter i 1800- och det tidiga 1900talets kristligtsociala partier såsom tyska Zentrum, italienska Partito Popolare och det holländska antirevolutionära partiet. Dessa partier, inte minst i Syd- och Centraleuropa, ofta inspirerade av den katolska socialläran, var ickesocialistiska reformistiska partier med brett väljarstöd ur alla samhällsklasser, ofta med stöd från den kristligtsociala fackföreningsrörelsen. Värdeorienteringen, värnandet om familjen, rätten till fria skolor och stöd för småföretagandet är, tillsammans med en medvetet social välfärdspolitik, drag som dagens partier ärvt från denna tid. Emellertid var dessa partier ofta konfessionella till sin karaktär, i så motto att katoliker röstade på ett parti, protestanter på ett annat. Under mellankrigstiden försökte dessa partier i det längsta bjuda motstånd mot kommunism, fascism och nazism. Åtskilliga kristligtsociala politiker arresterades eller drevs i landsflykt.

Med det tredje rikets fall uppstod ett politiskt vakuum i länder som Tyskland, Italien och Beneluxländerna. En del politiska partier var komprometterade. Antingen var de nazister, fascister alternativt kommunister eller så hade de samarbetat med dessa partier. Andra partier hämtade sig från förföljelse och landsflykt. Det uppstod en stark reaktion mot nazism och fascism men även mot den makthungriga och snabbt växande kommunismen. Dessa totalitära samhällssystem hade i Tyskland och Italien uppstått ur svaga och havererade demokratier under depressionen och ur ett feodalt och konservativt privilegiesamhälle som Tsarryssland. Såväl som i närmast oreglerade kapitalistiska demokratier som i de totalitära diktaturerna hade sekulariseringen fört med sig värdeförskjutning och värderelativism. Människovärdet hade under början av seklet försvagats i västvärlden och kom att förtrampas och förnekas i diktaturerna.

I de befriade länderna på kontinenten växte kristdemokratiska partier snabbt fram som en ny och självständig politisk kraft. Katolska och protestantiska väljargrupper övervann de konfessionella hindren och gick samman. Gemensam var ambitionen att återuppbygga Europa på de kristna värden, som övergivits under den sekulariseringsprocess som pågått sedan upplysningstiden. Krigsförbrytare ställdes inför rätta och dömdes för brott mot mänskligheten trots att de följt sitt lands lagar. Med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fick ett naturrättsligt synsätt och människovärdet en världsvid renässans. Kristdemokratin påvisade politikens och rättssamhällets sårbarhet utan en hållbar etik och värdegrund. Med personalismen, förvaltarskapsprincipen, ofullkomlighetstanken, subsidiaritetsprincipen, betoningen på naturliga gemenskaper, klassförsoning och samhällsgemenskap, social marknadsekonomi och internationell solidaritet visade kristdemokratin sin politiska särart och ideologiska styrka. Kristendomen och det kristna arvet utgjorde en självklar utgångspunkt och inspirationskälla för de kristdemokratiska partier som ledde Europas återuppbyggnad. Kampen stod mot människoförakt, rasism, klasskamp, planekonomi, laissez faireliberalism och egoism. Fronterna var mot såväl vänster som höger.

Samtidigt med händelseutvecklingen i efterkrigstidens Europa växte stora kristdemokratiska partier fram i Latinamerika. Först efter Berlinmurens fall har kristdemokratiska partier i ökad omfattning vuxit fram i Öst och Centraleuropa. Med norska Kristelig Folkeparti som främsta förebild bildades i Sverige ett kristdemokratiskt parti först 1964. Sverige hade inte deltagit i kriget, vilket bevarade den partipolitiska strukturen men också den positivistiska rättstraditionen. Från början präglades partiets politik mycket av en protest mot den tilltagande sekulariseringen i samhället, som innebar att staten och olika institutioner som till exempel skolan skulle vara neutrala i den etiska undervisningen. Kristendomsämnet togs bort i skolan. Den kristna etiken försvagades samtidigt som materialismen växte sig allt starkare i samhället. Partiets namn var först Kristen Demokratisk Samling (KDS), men ändrades 1987 till Kristdemokratiska Samhällspartiet med förkortningen KDS, i samband med en revision av partiprogrammet. År 1996 ändrades partinamnet till Kristdemokraterna. Partiet har sedan 1984 varit medlem i den kristdemokratiska internationalen (CDI) och den europeiska organisationen (EUCD).

Kristdemokraterna är även med i det kristdemokratiska Europapartiet EPP samt dess parlamentsgrupp i Europaparlamentet.


Kapitel 2. Människan - ängel eller best?

Människan existerar i spänningsfältet mellan gott och ont. Hennes inneboende förmåga att skilja på rätt och fel ger henne samtidigt en stor potential och stora möjligheter att skapa ett gott samhälle. Hon har möjlighet och förutsättningar att utveckla sina personliga resurser och sin personlighet. I detta ligger tydliga drivkrafter att förändra människors villkor i en positiv riktning bort från fattigdom, okunnighet och kränkande behandling.

Människans ofullkomlighet innebär att för mycket makt inte får läggas i en enskild människas, grupps eller partis händer. Det krävs alltid någon form av balansskapande maktdelning. Ofullkomlighetstanken ger också en realistisk grund för synen på demokratin som arbetsform. Ingen person, parti eller grupp vet allt om hur ett samhälle ska skötas, men genom samarbete kan det gemensamma bästa främjas.

Rätt makt på rätt plats, det är den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipens innebörd. Principen är ett arbetsverktyg som hjälper oss att analysera var makten ska ligga. Subsidiaritetsprincipen är således ingen renodlad decentraliseringsprincip, utan både en när- och fjärrprincip. Det beror på vilken uppgift som ska utföras. I synen på maktfördelning mellan enskilda, familjer, grupper, kommuner, regionala nivåer, statliga och överstatliga nivåer har principen fundamental betydelse.

Subsidiaritetsprincipen innebär att det som en liten gemenskap själv klarar av att hantera ska den också själv ansvara för och besluta om. De större gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna att bevara denna kompetens. De uppgifter som de mindre gemenskaperna inte på ett ändamålsenligt sätt klarar av ska de större gemenskaperna ta ansvar för.

Denna princip innebär att bevisbördan vilar på dem som vill beröva en lägre nivå dess funktion och därmed dess frihet och ansvar. De måste bevisa att den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det mycket bättre.

2.1. DEMOKRATI

Kristdemokratin bygger på iden om alla människors lika värde och att deras värdighet inte får kränkas. Den moderna demokratin är den bästa styrelseformen eftersom den utgår från denna värdegrund. Denna värdegrund bör även prägla beteendet medborgare emellan. Den innebär att medborgarna måste visa tolerans gentemot varandra och respekt för de människor man inte är överens med. Värderingen ger skäl för empati och solidaritet, för ett engagemang och ansvar som sträcker sig utöver egenintresse, familjeband, kön, etnicitet, religion och så vidare. På denna värdegrund byggs den mellanmänskliga tillit, som i sin tur är en förutsättning för att konflikter ska kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den att undergrävas och förtvina. Därmed bereds plats för maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon form av diktatur.

Den moraliska grunden för demokratin bildas och formas i de sociala sammanhang som formar ett samhälle. Givetvis är hemmet och familjen, skolan, kyrkor, föreningar, organisationer och folkrörelser av största betydelse. En demokratisk stat är beroende av att det finns ett värdevitalt samhälle med levande och medvetandegjorda moraluppfattningar hos enskilda och grupper, samt att de moraluppfattningar som där finns ger grund och stöd för demokratin.

Det ideal som kristdemokraterna framhäver är en demokrati där varje medborgare ges möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet, inte bara vid valtillfället utan kontinuerligt. För det krävs att arbetsformerna inom det representativa politiska systemet, den offentliga förvaltningen och partierna utvecklas så att det aktiva deltagandet uppmuntras och att verkligt inflytande kan uppnås. En fungerande demokrati förutsätter jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det är också av största vikt att uppmuntra och förstärka medborgarnas egna demokratiska ansvarstagande. Denna känsla för det gemensamma samhället bör bygga på vissa medborgerliga karaktärsegenskaper. De dygder som vi vill lyfta fram som betydelsefulla för medborgarandan går tillbaka till den klassiska och den kristna kulturen i västerlandet. Det handlar om de klassiska fyra kardinaldygderna rättvisa, måttfullhet, mod och praktisk klokskap. Rättvisa rör relationer människor emellan. Var och en försvarar sina men respekterar också andras rättigheter. Måttfullhet innebär att förnuftet bör råda över alltför vidlyftiga önskningar. Mod betyder en moralisk styrka att våga möta faror och stå upp mot oförrätter. Det handlar om civilkurage och integritet, vilket innebär att uppriktigt både söka och stå för sanning och rätt, inte minst när det är inopportunt. Den kristna traditionen har förstärkt och kompletterat innehållet i de klassiska dygderna med dygden kärlek som berikar samhällsgemenskapen, inte minst med oegennyttig solidaritet och barmhärtighet.

Den viktigaste av de fyra kardinaldygderna är praktisk klokskap. Med den avses en kritisk urskiljningsförmåga att avgöra vad som är rätt och fel i olika valsituationer. Praktisk klokskap är överordnad de andra tre, eftersom vare sig rättvisa, måttfullhet eller mod kan praktiseras utan klok urskiljning. Denna kardinaldygd stämmer väl överens med vad som också kallas för kritisk rationalism, vilket innebär en vilja att sätta sig in i olika frågor, ifrågasätta, engagera sig, ta ansvar, ta initiativ och försöka förstå också hur andra resonerar.

Dygder är inget man får sig givet, utan de förvärvas, odlas och tränas upp under livet. Ett demokratiskt livaktigt samhälle förutsätter att vi odlar några viktiga dygder. Inte för att vi någonsin till fullo kan leva i enlighet med dem, utan för att vi som människor behöver ideer och ideal.

En förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle är att demokratiskt fattade beslut följs och att lagen efterlevs. Lag och god moral behöver emellertid inte i alla lägen vara samma sak. En lag kan vara demokratiskt stiftad, men ändå inte stämma med de grundläggande moraliska värden, rättigheter och skyldigheter samma demokrati vilar på. Civil olydnad kan därför vara moraliskt försvarbar om människovärdet eller grundläggande fri- och rättigheter hotas eller kränks. En sådan handling måste dock alltid av respekt för den demokratiska ordningen vara utan våld och skadegörelse och ske i syfte att skapa dialog. Den civilt olydige måste alltid vara beredd att ta sitt straff.

Ett vitalt civilt samhälle är av största vikt för en levande demokrati och ett mänskligt samhälle. Därför måste stat och kommun främja det engagemang som finns i olika medborgarsammanslutningar: i föreningar och folkrörelser, i kyrkor och samfund, i lokala utvecklingsgrupper och i nya sociala rörelser. Den tilltagande pluralismen i det svenska samhället bör medföra att stat och kommun ger olika grupper möjlighet till autonomi, genom självförvaltning, av verksamheter som är centrala för dem. Det offentliga måste bejaka den pluralism av fria och från staten oberoende medborgarsammanslutningar som finns i samhället.

Skolan har ett stort ansvar för att förbereda de uppväxande medborgarna för ett deltagande i demokratin. För det krävs att elevernas kunskaper om demokratin utvecklas. Skolan måste vara en demokratisk miljö som tillåter olika åsikter och visar hur oenighet kan hanteras på ett konstruktivt sätt.

Kommunal demokrati förutsätter kommunal självstyrelse. Den kommunala självstyrelsen ska vara stark och tydligt reglerad i grundlagen. Genom engagemang och deltagande i det lokala arbetet har medborgarna möjlighet att både få kunskap om och tillföra erfarenheter i större sammanhang. De regionala och kommunala nivåerna ska ha egen beskattningsrätt.

Önskemål om delningar av kommuner för att få ökat medborgarinflytande bör tillmötesgås om inte starka skäl talar emot. Andra former av medborgarinflytande kan utvecklas genom exempelvis brukarråd och byalag där de berörda kan ges inflytande i verksamheten.

För att ge rimliga förutsättningar för en majoritet att bedriva en långsiktig politik ska mandatperioderna vid allmänna val vara fyraåriga. Valdagen för kommun, region/landstings och riksdag bör vara gemensam. Möjlighet till extraval bör finnas även på den kommunala nivån.

Valsystemet ska vara proportionellt och därmed utformat så att varje röst i princip tillmäts lika värde. Valhemligheten ska skyddas. Ett starkt inslag av personval bör finnas. Rösträtt ska tillkomma myndig svensk medborgare samt i kommunala val alla folkbokförda som uppnått svensk myndighetsålder.

Folkomröstningar ska kunna användas både på nationell och lokal nivå. Rådgivande och beslutande nationella folkomröstningar ska kunna anordnas på tidpunkt som riksdagen fastställer. Möjlighet ska finnas för en stark opinion att få gehör för önskemål om folkomröstning på kommunal, regional och nationell nivå.

Ett starkt skydd för yttrande- och meddelarfriheten samt anonymitetsskyddet, liksom för mötes- och föreningsfriheten, är av stor vikt för en levande demokrati. Grundlagsskyddet av yttrandefriheten och den därmed sammanhängande tryckfriheten innebär att det allmänna inte får ingripa mot yttrandefriheten, annat än i de fall och den ordning som föreskrivs i grundlagen. Lagstiftningen på området bör så långt möjligt vara oberoende av använd teknik.

Offentlighetsprincipen, det vill säga tillgången till allmänna handlingar, är central för en öppen och vital demokrati. Sekretessmöjligheten ska nyttjas restriktivt.

2.2. FÖRFATTNING

Våra grundläggande författningar - regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen - som vanligen kallas grundlagen, utgör den skrivna och rättsligt bindande normen för vår demokrati. Grundlagen ska vara djupt förankrad i den svenska och västerländska kulturtraditionen och därmed också grundad på en samhällssyn som präglas av kristen etik och humanism.

Grundlagen ska uttrycka en värdegrund som bygger på människors lika värde och personliga värdighet och med detta som en given utgångspunkt skapa en balans såväl mellan den offentliga maktutövningen och de enskilda människorna som mellan de olika nivåerna av beslutande organ i samhället. Grundlagen ska vara den fasta grunden för alla offentliga normer och beslut.

Grundlagen ska säkerställa de rättigheter som alltid ska finnas för den enskilda människan och skydda dessa rättigheter från övergrepp. Grundlagen ska alltså garantera och skydda de mänskliga rättigheterna. Sådana rättigheter är framför allt rätten till liv, personlig frihet och integritet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet och rätten till egendom. Fri- och rättighetsskyddet ska vara relaterat till förhållandet mellan det allmänna och den enskilde såväl som mellan enskilda.

Rätten till egendom är en mänsklig rättighet och därför ska en regel finnas i grundlagen som garanterar fullgod ersättning vid olika former av inskränkningar i äganderätten.

Grundlagen ska även säkerställa att ingen diskrimineras på grund av kön, ålder, funktionshinder, etniskt ursprung, religion, sexuell identitet, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, ekonomisk eller social ställning. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har numera införlivats i den svenska lagstiftningen och konventionen förtydligar och ger ytterligare tyngd åt grundlagens regler.

En realistisk människosyn säger att alla människor är ofullkomliga. Därför kräver en fungerande demokrati en klar maktdelning mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Gränserna mellan dessa maktcentra ska tydliggöras i grundlagen. Domstolarna har under lång tid haft en oklar funktion i förhållande till riksdag och regering. En hörnsten i den västerländska rättstraditionen är en rättskipning som är oberoende och står fri från den politiska makten. Domstolarnas ställning ska därför vara stark och självständig. Den enskilda människan får därigenom en starkare ställning i sina mellanhavanden med stat och kommun, och balansen mellan den enskilda människan och den offentliga maktutövningen säkerställs.

Det måste finnas klara korrektiv mot maktmissbruk och maktkoncentration. En obunden och kompetent revision på statlig och kommunal nivå måste av detta skäl finnas.

Det ska finnas en effektiv lagprövningsrätt. En författningsdomstol ska därför finnas för att stärka demokratin och kontrollera maktutövningen hos riksdagen, regeringen och kommunerna. Den ska i första hand behandla frågor som rör grundlagen eller har anknytning till denna. En viktig uppgift för domstolen blir därför att pröva om lagar och andra författningar står i överensstämmelse med grundlagen. En annan viktig uppgift för domstolen ska vara att pröva klagomål angående riktigheten av allmänna val och därmed sammanhängande frågor.

Regeringsformens portalparagraf pekar ut den kommunala självstyrelsen som ett medel att förverkliga demokratin. En reell kommunal självstyrelse är ett centralt demokratiskt instrument och det förutsätter en kraftfull rättslig kompetens för kommunerna att utöva den.

I grundlagen behövs därför bestämmelser om hur den kommunala beslutskompetensen ska utövas. För att sådana skrivningar ska ha rättsliga verkningar för förhållandet mellan stat och kommun krävs en tydlig lagprövningsrätt, som medger att kommunerna kan hävda utövandet av sitt av grundlagen fastlagda kompetensområde gentemot regering och riksdag. På detta sätt blir den kommunala självstyrelsen ett uttryck för subsidiaritetsprincipen. Denna princip bör skrivas in i svensk grundlag som riktlinje för den vertikala maktdelningen.

Samtidigt som kommunerna ges en vidsträckt bestämmanderätt inom sitt kompetensområde måste de enskilda människorna kunna lita på att deras lagliga rättigheter respekteras av kommunala organ. Finansieringsprincipen måste respekteras när staten ålägger kommunerna nya uppgifter. Så kallat lagtrots av kommuner i enskilda fall ska beivras på ett effektivt sätt.

Sverige ska vara indelat i ändamålsenliga kommuner och landsting/regioner. Den regionala självstyrelsen ska upprätthållas genom direktvalda regionala fullmäktige och egen beskattningsrätt.

Svensk medborgare bör i princip alla kunna bli som stadigvarande vistats i landet under minst fem år. Internationaliseringen och flyktingströmmar innebär att människor i allt högre grad bor och arbetar i fler än ett land under sin levnadstid. Detta innebär att allt fler människor känner djup samhörighet och anknytning till mer än ett land. Eftersom medborgarskapet i grunden är en fråga om säkerhet, trygghet, rättigheter och skyldigheter, men även om identitet och kulturellt/etniskt ursprung bör möjlighet till dubbelt medborgarskap finnas.

Monarkin har en stark folklig förankring i Sverige. Monarkin är också en identitetsskapande tradition som betyder mycket för svensk kultur och historia samt för Sverigebilden internationellt. Därför ska Sveriges statsskick även fortsättningsvis vara konstitutionell monarki.

2.3. RÄTTSSAMHÄLLE OCH KRIMINALPOLITIK

Den kristdemokratiska rättspolitiken bygger på en kristen människosyn och värdegrund. I denna ligger den realistiska insikten att människan är ofullkomlig och att brott mot medmänniskor och mot samhället alltid kommer att finnas. Samtidigt måste strävan från samhällets sida vara att begränsa brottsligheten så långt som möjligt.

Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor. Rättvisa är ett grundvärde, som i en samhällsgemenskap förutsätter en balans mellan alla människors intressen, rättigheter och skyldigheter. Denna rättvisebalans rubbas när någon begår ett brott och handlar orätt. I många fall har gärningsmannen med uppsåt låtit sin handlingsfrihet gå ut över andras rättigheter att förverkliga grundläggande värden. Det är då det offentligas uppgift att skipa rättvisa och att återställa balansen så långt det är möjligt.

Alla människor har ett personligt ansvar för sina medvetna handlingar. Omgivningen har samtidigt en skyldighet att visa civilkurage och stödja varje person att göra det rätta. Det måste finnas en samsyn mellan människors uppfattning om vad som är rätt och fel och rättsordningens. Ett effektivt tillrättaförande av brottsförövare bör dessutom ha inslag av såväl allmänprevention som individualprevention.

Allmänpreventionen, det vill säga att samhället gör klart att på brott följer straff, ska innefatta snabba och förutsägbara reaktioner som är förankrade i en human och tydlig lagstiftning. Samhället ska ställa sig på brottsoffrets sida, övergrepp och kränkningar av medmänniskors integritet och egendom kan aldrig tolereras. Respekten för lagarna ska därför upprätthållas med fasthet och förövare av brott ska skyndsamt lagföras.

Individualpreventionen, det vill säga avsikten att avhålla från nya brott, ska innefatta en mångfald av insatser från samhällets sida. Brottslingen ska rehabiliteras så att han eller hon i fortsättningen visar respekt för sina medmänniskor och omgivningen genom att följa de i demokratisk ordning beslutade reglerna.

BROTTSFÖREBYGGANDE INSATSER

Det viktigaste sättet att bekämpa brottslighet är genom förebyggande insatser och det är framför allt vuxnas ansvar gentemot barn och ungdomar som kommer i blickpunkten. Familjens roll att fostra och leda de unga är av största vikt. Det offentliga ska prioritera insatser som stärker föräldrars möjlighet att kärleksfullt och positivt sätta gränser och ge stöd till sina barn. Det offentliga ska vidare genom olika åtgärder, framför allt via familjepolitikens utformning, ge föräldrar möjlighet att tillbringa mer tid tillsammans med barnen. En stark sammanhållning mellan föräldrar och barn bidrar verksamt till att minska riskerna att unga dras in i brottslighet.

Under tidigare generationer utövade såväl familj som närsamhälle en stark social kontroll, som avhöll många från brottslighet. Vuxnas deltagande i barns och ungdomars vardag har under senare decennier tunnats ut betydligt och behöver stärkas. Frivilliga insatser från enskilda och organisationer som engagerar sig för att ge barn och ungdomar meningsfulla fritidsaktiviteter ska uppmuntras och stödjas. Kraft ska också läggas på informationsinsatser för att påverka vuxna att både genom ord och handlingar ta ett ökat ansvar för att unga ska växa upp till goda samhällsmedlemmar.

Samhället måste vidare ge tydliga signaler om vad som är rätt och vad som är fel. En snabb reaktion på begångna brott och en ökad upptäcktsrisk för förövarna är viktigt. Socialtjänsten, polisen och skolan har en stor uppgift i detta avseende och ska ha en nära samverkan med varandra för att på ett tidigt stadium förhindra kriminalitet hos barn och ungdomar.

Skolans undervisning och relation till eleverna ska vara så utformad att den väcker respekt för människans egenvärde och människolivets okränkbarhet. Undervisning i lag och rätt ska förekomma under hela skoltiden. Staten måste konsekvent upprätthålla de rättsregler som beslutats. Alla brott ska effektivt och utan undantag beivras, också sådana som kan avfärdas som smärre brott och förseelser.

Den övervägande delen av brottsligheten sker under inflytande av alkohol och andra droger. Insatser ska göras för att motverka ungas alkoholkonsumtion och drogfria miljöer ska främjas.

Kriminal- och frivården ska ges tillräckliga resurser för att kunna ge erforderlig vård och i övrigt stödja och hjälpa dömda, både under och efter verkställighet av påföljder, i syfte att förebygga fortsatt brottslighet.

PÅFÖLJDER

Påföljder på brott ska tjäna flera ändamål: de ska avhålla förövarna från nya brott och de ska avhålla andra från liknande handlingar samt skydda samhället mot övergrepp och andra destruktiva handlingar. De ska också så långt som möjligt göra att förövaren gottgör brottsoffer ekonomiskt för det lidande eller den förlust som uppstått och visa brottsoffret respekt genom att samhället ställer sig på brottsoffrets sida.

Straffet ska vara så utformat att det ger brottslingen insikt om den skada som han har åstadkommit. Straffet som utdöms för ett brott är därför ett sätt för brottslingen att sona sin skuld både gentemot staten, som har till uppgift att värna rättvisan, och gentemot brottsoffret. Genom att avtjäna ett rättvist straff sonar å andra sidan brottslingen sin skuld, och förtjänar därefter att behandlas som vilken annan medborgare som helst. Dödsstraff är ej förenligt med synen på människolivets okränkbarhet. Den utdömda påföljden ska normalt vara tidsbestämd.

För såväl förövare som brottsoffer kan det vara meningsfullt att sammanträffa. Brottsoffret kan konfrontera förövarna med sin upplevelse av brottet och förövarna kan därigenom förstå vilken skada som har åstadkommits och ges möjlighet att visa ånger och att försöka sona sitt brott.

Samhällstjänst ska alltid övervägas i första hand som påföljd för ungdomar som begått brott. Samhällstjänsten har en både pedagogisk och social funktion som syftar till att bryta ett brottsligt mönster hos den unge och anpassa denne till ett normalt och meningsfullt liv. Unga bör inte under strafftiden sammanföras med tungt kriminella personer.

Alla anstalter ska vara drogfria och det ska finnas resurser för kontroll av drogfriheten. Frivilligorganisationer ska ges goda möjligheter att verka inom anstalterna till gagn för de intagna och för samhällets insyn i anstalternas verksamhet. Samhället har ett ansvar att stödja den straffade med hjälp till drogfrihet, arbete, utbildning och bostad för att denne efter avtjänat straff ska kunna återinträda i samhället och inte återfalla i brottslighet. Frivilligorganisationerna ska uppmuntras att vara en aktiv del i detta arbete.


POLIS, ÅKLAGARE OCH DOMSTOLAR

Tilltron till rättssamhället bygger på att människorna kan förlita sig på att en effektiv brottsbekämpning och en fri och oberoende rättskipning ger trygghet för personlig integritet och egendom. Staten ska skapa rättsregler och tillhandahålla sådana resurser att detta garanteras.

Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt att utreda och beivra brott. Nära och förtroendefulla kontakter mellan polisen och allmänheten ska utgöra grunden för ett bra polisiärt arbete. Det utåtriktade brottsförebyggande arbetet är viktigt och samarbetet med socialtjänsten och skolan ska ges en hög prioritet. Polisarbetet ska vidare organiseras så att tillgången på poliser är störst vid tider då och på platser där brottsligheten kan förväntas vara som mest omfattande.

Åklagarna ska skyndsamt väcka och utföra åtal. Det är särskilt viktigt att myndigheterna reagerar snabbt på brott som begås av ungdomar, och arbetet med sådana brott ska därför organiseras så att de kan tas med förtur.

Ett kraftfullt arbete mot ekonomisk brottslighet är viktigt, då ekobrott hotar samhällsmoralen i det demokratiska samhället. Sverige bör bland annat inom ramen för EUsamarbetet verka för samordnade insatser för att förebygga och motverka ekonomisk brottslighet.

Miljöbrott innebär inte bara att de ansvariga tillskansar sig ekonomisk fördel på ett otillbörligt sätt utan det görs dessutom på bekostnad av framtida generationer. Detta gör miljöbrotten särskilt allvarliga. Det är viktigt att myndigheterna står starkt rustade för att möta dessa brott.

För att möta den internationella brottsutvecklingen krävs ett väl fungerande samarbete över myndighetsgränser och ett utvecklat internationellt polissamarbete. Dessutom bör gränspolis och tull ges erforderliga resurser för att möta internationella brottssyndikat.

Domstolarna ska stå fria och oberoende från statsmakterna och handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Domstolsväsendet ska vara organiserat så att domar och beslut kan ges inom rimlig tid. Det är också viktigt med ett lokalt förankrat rättsväsende.

2.4. SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIK

Krig och konflikter mellan såväl enskilda människor som stater uppstår till följd av människans ofullkomlighet. Vår rädsla för det okända, girighet, avund, maktlystnad, prestige och så vidare är ofta orsaken till att konflikter växer och övergår i krigssituationer. En framgångsrik säkerhets- och försvarspolitik bygger på tidiga varningssystem och förhindrar och förebygger att konflikter leder till våldshandlingar, förmår lindra dess konsekvenser och skyddar människors liv, frihet och egendom.

Rätten till liv är en grundläggande mänsklig rättighet. Respekten för den är en förutsättning för att den enskilda människan ska kunna åtnjuta sina övriga rättigheter. Rätten till liv, kroppslig integritet och respekt för den personliga värdigheten innefattar även rätten att försvara sig mot angrepp.

Vid konflikter har fredliga metoder, såsom diskussion och förhandling, företräde framför vapenbruk. Aggression och offensivt krig är inte etiskt försvarbart.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt kan dock vapenmakt brukas under iakttagande av följande kriterier, och då alla andra ansträngningar att lösa konflikten med fredliga medel har prövats:

För att förebygga att konflikter växer, främja uppbyggnad av freden och vara till stöd för samt skydda olika humanitära hjälpinsatser.

Om det är ett försvarskrig: Det måste det föreligga ett rättfärdigt ändamål, det vill säga själv försvar, skydda oskyldigas liv eller säkrande av grundläggande mänskliga rättigheter.

Vapeninsatsen måste stå i proportion till det som avses att försvaras, och den förödelse som därigenom uppstår. Aggression riktad mot civila är ej försvarbar.

Det måste alltid finnas en seriöst grundad utsikt till framgång. Även försvarskriget upphör att vara legitimt då det enbart leder till fortsatt lidande och ödeläggelse.

Människosläktet utgör en enhet, vars medlemmar och gemenskaper är etiskt bundna till varandra genom ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Fred kan inte byggas utan aktiva och skapande ansträngningar. För att öka samt effektivisera internationellt samarbete i dessa frågor bör lämpliga gemensamma institutioner finnas. FN, EU och OSSE är exempel på internationella organisationer som stundtals varit lyckosamma i att förebygga konflikter och därmed bidragit till en fredligare värld.

Självständiga stater har ett stort värde, som ansvariga för det gemensammas bästa inom sina gränser. Men då stater misslyckas med att skydda människors säkerhet, eller systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter finns det en förpliktelse att ställa upp för utsatta medmänniskor. Aggression får aldrig löna sig och ingen har rätt, i en attityd av passiv neutralitet, att överge människor som utsätts för krigshandlingar. Därför måste det i folkrätten finnas regler för hur och när internationella organisationer som FN och EU kan ingripa, även militärt, för att förhindra systematiska övergrepp mot civilbefolkningen också inom ett land, genom en så kallad humanitär intervention. Det handlar om att skapa en säkerhetspolitik som i högre grad bygger på människors säkerhet istället för enbart staters säkerhet.

Svensk säkerhetspolitik ska präglas av samarbete, förutseende och helhetslösningar inom en internationell säkerhetssamverkan. Målet är att fördjupa fredsuppbyggnaden i vårt närområde, i Europa samt i övriga världen. FN bör vara effektivt och starkt som organisation för global krishantering, och EU samt OSSE som regionala europeiska säkerhetsorganisationer. Det är positivt att USA genom sitt engagemang i NATO deltar i den europeiska säkerhetsordningen. Ett öppet och nära samarbete med NATO bör vara en naturlig del av svensk säkerhetspolitik.

Med den förändrade världsbild som råder efter det kalla krigets slut behövs en modern säkerhetspolitik för Sverige som fokuserar på internationellt samarbete och ett gemensamt ansvar för människors säkerhet.

Sverige ingår i EU där ett europeiskt säkerhetspolitiskt samarbete växer fram. Vi kan inte stå neutrala om våra grannländer anfalls. Vi bör vara delaktiga i att lösa säkerhetsproblem i Europa och närområdet, och efter förmåga även i övriga delar av världen. Svenska åtaganden ska främja bland annat europeisk säkerhet och vara fredsbevarande. Genom ett europeiskt försvarssamarbete stöds också den svenska försvarspolitiken som syftar till fred och frihet. Svenska militära insatser ska genomföras först efter självständiga svenska beslut.

Kriser måste mötas med politikens alla preventiva möjligheter. Säkerhetspolitiken bildar tillsammans med utrikes- och försvarspolitiken liksom närings, miljö- och biståndspolitiken en helhet. Den bästa förutsättningen för att undvika väpnade konflikter är att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att säkra en demokratisk samhällstradition. Dessa grundvärden måste ständigt erövras och försvaras.

Nya typer av konflikter och hot leder till ett vidgat säkerhetsbegrepp. Hoten sträcker sig från den hårda kärnan av traditionella hot till dem som följer av det moderna samhällets sårbarhet. Sverige måste kunna möta angrepp från internationell kriminalitet, terrorism, ITkrig, biologiska vapen, kemiska vapen och kärnvapen. Dessutom krävs förmåga att hantera nya konflikter av bland annat inomstatlig karaktär och där mänskliga rättigheter kränks.

Försvarsmaktens huvuduppgift är att värna människors liv och frihet. Det sker i regel bäst genom att värna territoriell integritet och utöva gränsskydd samt värna fredstida yttre säkerhet. Därutöver krävs att totalförsvaret förmår upprätthålla beredskap för att kunna delta i hanteringen av katastrofer och andra svåra påfrestningar i samhället samt att delta i förebyggande åtgärder för att begränsa riskerna för sådana. Dessutom bör Sverige kunna delta, efter beslut i FN:s säkerhetsråd eller utifrån folkrättsligt godtagbara kriterier, även utanför Europa. Försvarsmakten ska ha en sådan styrka, sammansättning, beredskap och gruppering att den kan verka krigsavhållande vid säkerhetspolitiska kriser i närområdet.

Alla svenska medborgare ska omfattas av en totalförsvarsplikt. Därigenom förankras det svenska försvaret hos det svenska folket och personalförsörjningen tryggas på ett kostnadseffektivt sätt. Uttag till utbildning i fred avgörs utifrån försvarets uppgifter och hotbilder. Den som fullgör militärtjänst bör se på sig själv som varande i fredens tjänst och väktare av medmänniskors trygghet och frihet. Samtidigt måste alla de som av samvetsskäl inte vill göra vapentjänst, bemötas med största respekt och beredas tjänstgöring med civilplikt.

Det civila försvaret och det psykologiska försvaret måste ha tillräckliga resurser för att kunna garantera befolkningen ett gott skydd mot effekterna av såväl civila katastrofer som aktuella militära hotbilder. Det ekonomiska försvaret är en viktig del av totalförsvaret. Sverige ska i princip kunna svara för befolkningens livsmedels- och energiförsörjning samt hålla en god beredskap inför avspärrning av utrikeshandeln.

Civilmotstånd och andra alternativa försvarsformer ska vara ett komplement till det militära försvaret och vara en möjlighet till aktiva insatser för medborgare, som utan att bruka vapen vill delta i försvaret av Sverige. Som en följd av försvarets uppgifter krävs en försvarsmateriell kompetens inom landet, vilket förutsätter en inhemsk försvarsindustri. Vapenexporten ska begränsas till demokratiska stater och omgärdas av noggrann kontroll. Export ska ej gå till offensivt krigförande länder eller till stater där det förekommer systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter.

2.5. EUROPEISKA UNIONEN (EU)

Människors gemensamma angelägenheter avgörs på en mängd olika nivåer i samhället. Det är mänsklighetens gemensamma erfarenhet av det sena 1900talet, att alltfler sådana angelägenheter måste lösas genom internationellt samarbete. Den enskilde medborgarens problem och möjligheter är i allt större utsträckning ett resultat av internationella sammanhang.

Det är denna koppling till den enskilda människans verklighet, som gör den europeiska unionen nödvändig. EU är en strävan att på över- och mellanstatlig nivå skapa det medborgarskap - ett demokratiskt ansvarstagande - som är nödvändigt för att bygga ett gott samhälle. Vi vill skapa ett medborgarnas Europa, där unionen är öppen för medborgarnas kontroll, och där medborgarnas trygghet och välstånd skyddas av unionen.

EU far aldrig bli enbart en intressegemenskap. Unionens folk förenas också av gemensamma värden som grundar sig i vårt gemensamma arv från den judiskkristna traditionen och humanismen. Här ligger ett starkt och livskraftigt arv, som EUländerna har att förvalta. Idag grundar sig vår gemenskap, förutom dessa grundläggande traditioner, också på övertygelsen om det demokratiska systemet och de mänskliga rättigheterna. Till detta kommer den sociala marknadsekonomin. Denna värdegemenskap bör EU söka att stärka, utan att för den skull resa murar mot omvärlden. Tvärtom måste EU:s relationer till omvärlden präglas av respekt och kulturell dialog.

Det yttersta målet för EU är att vara garant för fred, säkerhet och dialog mellan de europeiska folken. Principen bör vara att unionen är öppen för varje europeiskt land som delar grundläggande värden om demokrati och mänskliga rättigheter samt bygger på den sociala marknadsekonomin.

I kristdemokratin är övertygelsen om alla människors lika värde grunden för relationerna med andra folk. Europeisk säkerhet skapas genom gränsöverskridande samarbete och solidaritet. EU måste också ha en samordnad förmåga att självständigt hantera kriser av militär eller civil natur inom eller invid unionens gränser. Varje medlemsstat måste självständigt få ta ställning till deltagande i ett eventuellt gemensamt territorialförsvar.

Det följer av engagemanget för internationell gemenskap att Europa ska vara öppet mot omvärlden. EU har ett ansvar att bidra till rättvisa globala spelregler, som kan ge alla länder möjlighet till en hållbar utveckling. Det handlar om en förlängning av den kristdemokratiska iden om samhällsgemenskap. Genom en sammanhållen politik inom utvecklingsbistånd, handelspolitik och utrikespolitik kan EU bidra till detta. Handels- och jordbrukspolitiken måste göras förenliga med internationell solidaritet. Det är också EU:s skyldighet att vara öppen för de människor som söker skydd från förtryck och våld. En gemensam asylpolitik är önskvärd för att dela ansvaret mellan EU:s länder.

På det ekonomiska området kan EU bidra till välståndets uppbyggnad genom att utveckla och förbättra den inre marknaden. Det måste ske genom att förenkla regler och förbättra konkurrensen, genom att bryta upp slutna marknader och monopol, och förhindra otillbörligt statligt stöd. På så vis kan EU skapa bättre möjligheter för enskilt företagande, och därigenom för människor att genom eget arbete skapa sig ekonomisk trygghet.

EU ska vara en social och ekologisk marknadsekonomi. Kristdemokratiskt tänkande har inspirerat den europeiska modellen, som förenar individuell frihet med samhälleligt ansvarstagande i form av ett socialt skyddsnät för alla. Det är angeläget att motverka de tendenser till ökade klyftor som kommer med nya strukturförändringar. Bäst görs detta genom att EUländerna skapar förutsättningar för livslångt lärande och en dynamisk ekonomisk utveckling i alla regioner.

Full sysselsättning i Europa kan åstadkommas genom en entreprenörsvänlig och flexibel ekonomi, som gynnar det personliga initiativet. Endast då kan EU:s inre marknad komma till sin fulla rätt. Varje land har dock rätt att själv välja utformningen av sin ekonomiska politik. EUländerna måste gemensamt tillhandahålla goda förutsättningar för kunskapsbaserade framtidsföretag. Europeisk lagstiftning måste tillgodose stabila och gynnsamma spelregler för gränsöverskridande informationsteknologi.

EU:s inre marknad bygger på visionen om att en allt mer sammanflätad europeisk ekonomi säkrar freden. Med en inre marknad förstärks dessutom konkurrenskraften och den ekonomiska dynamiken. För att den inre marknaden ska fungera långsiktigt krävs ett nära och solidariskt samarbete inom penning- och växelkurspolitiken. Därför inleddes det europeiska valutasamarbetet EMU. För att Sverige fullt ut ska kunna delta i det ekonomiska samarbetet samt påverka och ha inflytande på hela EUsamarbetet, men också solidariskt dela ansvaret, bör Sverige vara medlem i EMU.

Det är önskvärt att hela Europa binds samman till en öppen gemenskap. Då krävs också gemensamt stöd till de regioner som har störst problem att anpassa sig till utvecklingen. Jordbrukspolitiken inom EU måste tillhandahålla förutsättningar för ett konkurrenskraftigt europeiskt jordbruk förenligt med internationell solidaritet och en levande landsbygd, som dessutom tjänar som garant för biologisk mångfald, god djurhållning och ekologiskt framställda livsmedel.

Då miljöproblemen är gränsöverskridande till sin natur är EU i många fall den mest lämpliga nivån för att lösa miljöproblemen i vår världsdel. Förvaltarskapsprincipen måste vara förankrad och få en tydlig tillämpning i EU. Det innebär att en långsiktigt hållbar utveckling måste vara målet för samtliga EU:s politikområden. Försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar, bör vara centrala i miljöarbetet i EU. EU bör verka för att en grön skatteväxling sker inom samtliga EUländer. Miljöpolitiken måste vara så flexibel att varje land och region kan anpassa åtgärder efter sina unika förhållanden. På global nivå måste EU verka för en lösning av klimatproblemet. Miniminivåer för miljöavgifter ska kunna fastställas genom majoritetsbeslut inom EU.

Det krävs en ökad samordning av energipolitiken på EUnivå. EUländerna måste samarbeta för att möta de utmaningar som globala klimatförändringar medför. Även försörjningstryggheten utgör en gränsöverskridande utmaning. Gemensamma åtgärder för bättre energihushållning krävs.

En stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring bör finnas. Detta innebär att det är upp till den som är minst miljövänlig att bevisa att den så kallade miljögarantin inte kan tillämpas.

Det krävs ett nära samarbete på EUnivå för att motverka allvarlig gränsöverskridande brottslighet och smuggling. Handeln med droger och människor, så kallad trafficking, bör vara prioriterade områden i brottsbekämpningen. Åklagare och polismyndigheter inom EU måste samordna sin verksamhet. Det europeiska polissamarbetet ska vara väl utvecklat, samtidigt som dess befogenheter ska vara tydligt avgränsade, och skyddet för den personliga integriteten värnas.

Europeiska unionens funktionssätt måste kunna fungera med ett stort antal medlemmar. Ändringar i fördragen ska beslutas med enhällighet. Alla medlemsstater ska även godkänna överföring av ny kompetens till EU. Majoritetsbeslut ska vara regel inom EU:s kompetensområde.

EU bör ha en konstitution som på ett tydligt sätt visar maktfördelningen mellan EU och medlemsstaterna samt beslutsordningen i unionen. Demokratisk kontroll och öppenhet måste vara grundläggande för en sådan konstitution. Beslutsprocessen måste vara överblickbar för medborgarna och därmed ge möjlighet att utkräva ansvar. Innebörden i den svenska offentlighetsprincipen bör gälla i EU. Det bör tydligt vara fastslaget vilka EU:s kompetensområden är, och vilka de inte är. En avgränsning av EU:s uppgifter är nödvändig, för att förhindra ovälkommen centralisering. En mekanism för tillämpning av subsidiaritetsprincipen i beslutsprocessen måste finnas.

Europaparlamentet ska ha ett enda säte. Inom unionen bör en flexibel integration tillåtas, för att ge länder möjlighet att fördjupa samarbetet i sin egen takt och ge grupper av medlemsstater möjlighet att utveckla egna angelägenheter. Det är också grundläggande att respekten för nationell kultur och inhemska språk garanteras.


Kapitel 3. Människan - unik eller ett djur bland alla andra?

AR DET INTE HÖJDEN AV HÖGMOD och egoism att tillmäta människan värde och rättigheter som vida överträffar andra varelsers? Finns det egentligen något legitimt skäl att värdera en människans liv högre än till exempel schimpansens, vars gener till mer än 98 procent är gemensamma med människans?

Enligt den kristna traditionen är det utifrån uppfattningen om människan som en person, som gränsdragningen mellan människa och djur bör motiveras. Vad menas då med att människan - till skillnad från djuren - kan beskrivas i termer av en person? Personbegreppet innebär att människan är en unik individ och att hon som sådan inte tillhör någon annan än sig själv. Det innebär att ingen människa kan reduceras till en handelsvara, någon annans ägodel, eller en del av ett större kollektiv.

Samtidigt är en person mycket mer än en individ. Personen tillhör visserligen ingen annan än sig själv men är likväl inte sig själv nog. Hon är istället en gemenskapsvarelse som utvecklas i relation till andra människor. Människan är således både en social varelse och en självständig individ. Men det är inte främst i dessa avseenden som hon skiljer sig från djuren. Tvärtom kan även åtskilliga djur karaktäriseras som enskilda individer i flock.

Det som ger människan hennes okränkbara värde och särställning är hennes rationella natur. Med rationell natur avses det som vi också ibland kallar förnuft. Det handlar om hennes möjlighet att göra medvetna val, att reflektera över sin egen existens och kunna ägna sig åt verksamheter bortom primära drifter och instinkter. Konst, intellektuell förkovran och existentiell ångest är exempel på uttryck som denna exklusiva mänskliga natur ger upphov till.

Människans rationella natur innebär också att hon inte är bunden till instinkter, utan hon är en moralisk aktör, fri att välja mellan ont och gott och därmed också ansvarig för sina handlingar. Hennes särställning inbegriper därför inte bara rättigheter utan i minst lika hög grad moraliska skyldigheter. Detta betyder bland annat att människan är förpliktigad att ta ansvar för djuren, så att de behandlas med respekt och omtanke, och därmed komma till rätta med onödigt lidande hos djur. Samtidigt vore det felaktigt att utvidga den status som människan har till att också omfatta djuren. Det är endast människan som har inneboende förutsättningar att skilja mellan gott och ont och därmed också har ett moraliskt ansvar för sina handlingar.

Det förhållandet att människor i olika sammanhang är mer eller mindre oförmögna att handla rationellt upphäver inte hennes rationella natur eller undergräver hennes okränkbara värde. Att vara av rationell natur är inte detsamma som att handla - eller att ens vara förmögen att handla - rationellt. Ett exempel tydliggör vad som avses. En människa som sover kan inte handla rationellt. Ändå är personen alltjämt av rationell natur. Handlingsmönstret i detta tillstånd kännetecknas knappast av agerande som vi brukar räkna som rationellt till exempel noggranna överväganden och kalkylerade val. Ändå är personen alltjämt av rationell natur.

Yttringar av rationalitet är därför inte avgörande för människans rationella natur eller hennes värde. Detta är viktigt att komma ihåg när förmågan till rationalitet saknas eller slås ut av allvarligare anledningar än sömn, till exempel demens, olyckor eller psykisk sjukdom. Den rationella naturen konstituerar människan, den är inte valfri, utbytbar eller tillfällig utan finns med från tillblivelse till dödsögonblick. Eventuella brister i förmågan att vara rationell påverkar inte detta förhållande.

I själva verket är alla människors handlande förknippat med en varierande grad av bristande rationalitet. Likaväl som människan ibland visar prov på hoppingivande förnuftighet, kännetecknas också hennes handlingar tyvärr alltför ofta av obegriplig ondska och dumhet. Insikten om att detta dubbla stråk också tillhör den mänskliga naturen, kallas i kristen tradition för ofullkomlighetstanken. Den leder till slutsatsen att det är i gemenskap och samarbete med andra människor som vi bäst kompenserar dessa brister.

3.1. ÄLDRE OCH UNGA

Samhället måste skapa förutsättningar för att människor ska få kunna växa upp och åldras under trygga och värdiga former. Respekten för alla människors lika och okränkbara värde måste upprätthållas under hela livscykeln. Värdigheten i ett samhälle kan bäst bedömas utifrån hur man bemöter de mest behövande människorna.

Såväl äldre som yngre är underrepresenterade på olika beslutsnivåer. Detta är oroande. Att det finns representanter i olika åldrar och därmed skiftande perspektiv i olika beslutande församlingar är en förutsättning för ett gott beslutsfattande.

Det är också viktigt att skapa mötesplatser mellan unga och äldre i samhället. I generationsmötet knyts kontakter och utbyts erfarenheter som kan medverka till ökad förståelse och stärkt samhällsgemenskap.

ÄLDRE

De äldre i samhället utgör en stor tillgång. De representerar en mångårig livserfarenhet som bör komma hela samhället till del. Kontakten med denna erfarenhet är ett helt avgörande villkor för ett vitalt och växande samhälle.

Alla medborgare ska kunna åldras med värdighet. Det innebär att service, vård och omsorg ska vara tillgänglig och ges utifrån en helhetssyn på den enskilde, där hänsyn tas till själsliga, andliga och materiella behov. Denna samhälleliga skyldighet innebär att äldreomsorgen måste vara väl utbyggd med hemtjänst och hemsjukvård, olika former av dagverksamhet samt ett varierat utbud av boendeformer. De äldres inflytande i form av patient, pensionärs- eller brukarföreningar ska uppmuntras.

Utgångspunkten för service, vård och omsorg ska vara de äldres individuella behov. Respekt för de äldres integritet och självbestämmande måste genomsyra förhållningssättet. Valfrihet måste därför prägla utformningen av det stöd som utgår till de äldre för service, vård och omsorg.

En stor öppenhet måste finnas för olika former av vård och omsorg. Äldreomsorgsverksamheten ska därför bedrivas i både privat och offentlig regi. Genom stödinsatser ska det också finnas möjlighet att bo kvar hemma för dem som så önskar. Det offentliga ska ha beredskap att kunna bemöta de anhöriga på ett lämpligt sätt. Någon form av instans dit anhöriga kan vända sig för råd och stöd ska finnas i varje kommun.

Finansieringen av insatserna inom vård- och omsorgsverksamheten ska vara solidariskt utformad. Det får aldrig bli en ekonomisk fråga om man ska kunna få tillgång till den service, vård och omsorg man behöver. Avgifter ska utformas med detta som utgångspunkt.

Det är viktigt att man som vårdtagare och anhörig har kännedom om vilka krav som kan ställas på vård och omsorgsgivaren. Därför ska det finnas en värdighetsgaranti inom vård och omsorg som konkret anknyter till de villkor under vilken verksamhet bedrivs. Anser vårdtagare eller anhörig att verksamheten inte infriar de krav som värdighetsgarantin anger, ska man kunna vända sig till en instans för klagomål.

UNGA

Ungdomsåren är i hög grad den tid då individens identitet formas. Den utvecklas i samspel med föräldrar och familj, andra små naturliga gemenskaper och det omgivande samhället. Ungdomar behöver vuxna i sin närhet som orkar samt har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som är en förutsättning för frigörelseprocessen och identitetsskapandet. Ungdomar har rätt till goda uppväxtvillkor, som tillgodoser både behovet av trygghet och personlig utveckling. De offentliga insatserna får inte utformas eller genomföras så att de leder till att de unga, deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet inte känner och tar sitt ansvar. I stället ska det offentliga ha ett aktivt ansvar att stödja de frivilliga krafterna i omgivningen, samt ta ett ansvar för särskilt utsatta grupper.

Ungdomarna representerar en stor tillgång som samhället måste ta tillvara. I det politiska systemet måste man lyssna på och beakta ungdomars synpunkter när beslut fattas. Detta är särskilt viktigt när det gäller yngre ungdomar eftersom de saknar rösträtt. Att många ungdomar väljer att gå utanför de existerande partierna, bör inte ses som ett hot utan snarare som en uppmaning till de etablerade politiska partierna att vitalisera sitt sätt att arbeta.

Många beslut som fattas av vuxna, får större konsekvenser för barn och ungdomar än för beslutsfattarna själva. Det kan till exempel gälla beslut rörande skuldsättning, skolans utformning eller miljöfrågor. Detta understryker betydelsen av att ungdomar får komma till tals i det politiska beslutsfattandet.

Kanaler som kan användas för att inhämta ungdomars synpunkter kan vara föreningar som organiserar unga samt olika organ för ungdomar i den kommunala organisationen. Alla politiska beslut bör fattas i enlighet med förvaltarskapsprincipen, vilket innebär att konsekvenserna av besluten ska beaktas utifrån ett framtidsperspektiv. Resurser i form av en ren miljö, ansvarsfullt skötta statliga finanser och ett robust försäkringssystem måste säkerställas.

Rösträtten ska vara knuten till en viss grad av uppnådd mognad. Naturligtvis är en sådan gräns svår att dra, men vi menar att den ska sammanfalla med myndighetsåldern.

3.2. HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

Hälso- och sjukvården ska utgå från att varje människa är unik och att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde. Trygghet, tillit och självbestämmande är viktiga värden i hälso- och sjukvården. Det innebär att man inom vården ska ha en helhetssyn på människan som tar hänsyn till kroppsliga, själsliga och andliga behov. Hälso- och sjukvården ska vara ett uttryck för omsorg och solidaritet mellan människor i samhället.

Hälso- och sjukvården ställs inför stora utmaningar när livslängden ökar, tekniska och medicinska landvinningar skapar möjligheter till fler och bättre insatser samtidigt som befolkningens förväntningar på hälso- och sjukvården förändras och stegras. Det är positivt att människors hälsa förbättras och att livskvaliteten ges förutsättningar att öka genom förebyggande arbete och effektiva behandlingar. Tillitssjukdomar och stressrelaterad ohälsa är dock allvarliga problem som kräver insatser från såväl hälso- och sjukvården som arbetsgivarna.

Vården ska inta en särställning vid fördelning av samhällets resurser. Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården är välfärdens kärna och ska vara behovsstyrd. En efterfrågestyrd hälso- och sjukvård bryter mot principen om alla människors absoluta och okränkbara värde. Men en hälso- och sjukvård byggd på människovärdes- och behovsprincipen kräver prioriteringar. Med detta följer en avgränsning mot de åtaganden som inte omfattas av en solidarisk finansiering. Sådana insatser bör den enskilde själv välja, finansiera och prioritera genom exempelvis olika försäkringslösningar som ska stå öppna för alla medborgare.

En solidariskt finansierad hälso- och sjukvård ska kännetecknas av kvalitet, mångfald och valfrihet. Flera olika vårdgivare kan stimulera till nytänkande och tillföra vården nya dimensioner. Privata, kooperativa och ideellt drivna alternativ ska ges förutsättningar att utvecklas. Medborgarna ska ges frihet att själva välja vårdgivare inom närvården. Vård- och värdighetsgarantier, som grundar sig på etiska prioriteringar, ska finnas.

Vård ska vara tillgängligt på lika villkor för hela befolkningen. Kvinnors hälsa bör särskilt uppmärksammas, då forskningen fortfarande till största delen bygger på männens hälsotillstånd. Även människor som har svårt att nyttja sin valfrihet ska ha en god, trygg och värdig vård.

Hälsa, i vid mening allt från kost och motion till yttre miljö och relationer, handlar om att få leva ett så friskt liv som möjligt, utifrån sina egna förutsättningar. Hälsofrämjande arbete ska stimuleras. Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor har betydelse för hälsoutvecklingen. Folkhälsoarbetet får därför inte inskränkas till hälso- och sjukvården utan kräver ett gemensamt ansvarstagande och samverkan mellan olika verksamhetsområden.

Alla ska kunna förlita sig på att den vård och omsorg man en dag kommer att behöva då står till förfogande. Hälso- och sjukvården är i vid mening en rättighet för alla medborgare. Att kunna påverka vård och behandling, ha en hög tillgänglighet och stor öppenhet i det goda mötet mellan medborgaren och vårdpersonalen ger förutsättningar för ömsesidig respekt och tillit.

Individen ska erbjudas en adekvat behandling som tar hänsyn till kroppsliga, själsliga, sociala och andliga behov. Därför ska hälso- och sjukvården erbjuda ändamålsenlig hjälp som kan möta dessa behov. Bearbetning av etiska frågor ska ingå i all vårdutbildning.

Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården ska vara ändamålsenlig och kostnadseffektiv, säker för patienterna och baserad på kunskap och beprövad erfarenhet, det vill säga evidensbaserad.

Vårdens kompetens utgörs av personalen. Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv bransch. Personalen bör ges goda möjligheter till kompetensutveckling. De bör även uppmuntras till entreprenörskap. Inflytande och delaktighet bidrar till ett gott arbetsklimat och är viktiga för vårdens utveckling då de ger förutsättningar för att behålla och rekrytera vårdpersonal.

Den medicinska kompetensen ska följa patienten. Närhet till vården, fungerande vårdkedjor, tillräckligt antal vårdplatser och en gränsöverskridande omvårdnad med hög kvalitet ger förutsättningar för en trygg och värdig vård. Kontinuiteten förstärks genom rätt till familjeläkare vilket kan bidra till att öka tryggheten. Ett mångprofessionellt vårdteam har avgörande betydelse för en god vård. Familjeläkare, annan specialist eller annan i vårdteamet som patienten själv väljer kan också fungera som lots i olika vårdsituationer.

Många drabbas någon gång under livet av psykisk ohälsa. Psykiatrisk vård och omsorg ska präglas av tillgänglighet och flexibilitet allt efter patientens behov. Närsjukvården bör innehålla team med psykiatrisk kompetens. Särskild vikt ska läggas vid snabb och tillgänglig kompetens för barn och ungdom med psykisk ohälsa.

Anhörigvården är en viktig resurs som ska tas tillvara och synliggöras. Anhörigvård måste bygga på frivillighet. Anhöriga som vårdar en närstående i hemmet ska ha rätt till ekonomisk ersättning, handledning, avlösning och utbildning.

Tandvården är en del av hälso- och sjukvården. Alla ska ha tillgång till god tandvård. Högkostnadsskyddet för tandvård bör vara gemensamt med övrig hälso- och sjukvård. Barntandvård ska tillhandahållas kostnadsfritt.

Läkemedel är en vital del av de flesta behandlingsmetoder. Nya och hälsoekonomiska läkemedel utvecklas ständigt. Det är angeläget att kunskap från den komplementära/alternativa medicinen tas till vara inom den etablerade hälso- och sjukvården. Läkemedel ska omfattas av ett solidariskt finansierat system och ska, på indikation och efter särskilt godkännande, erhållas till subventionerad kostnad för patienten. Ett försäkringssystem ska finnas för medicinskt felbehandlade patienter.

Inom sjukvården uppstår det behov av lagring av personuppgifter. Sådana register ska vara skyddade mot obehörig åtkomst.

3.3. MEDICINSK ETIK

Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter. Det absoluta och okränkbara människovärdet är således knutet till människans existens, från tillblivelsen till livets slut. Mot denna bakgrund anser vi att rätten till liv ska grundlagsfästas.

Traditionell medicinsk etik utgår ifrån människovärdesprincipen. Den har sina rötter i den kristna traditionen och i den grekiska läkekonsten från Hippokrates och framåt. Människan är ett mål i sig. Den sjuka människan får inte behandlas på ett kränkande sätt eller som ett medel för någonting annat. Alla människors absoluta, unika och okränkbara värde ska därför prägla ramar, regler och praktik på det medicinsketiska området.

Ett annat synsätt på människan går tillbaka till konsekvensetiken eller utilitarismen. För denna etik finns inget specifikt människovärde. Det enda värdet är den kalkylerbara nyttan och i medicinska sammanhang njutning eller frånvaro av lidande. Följden av ett sådant sätt att se på liv och lidande blir att människolivet i sig är underordnat att minimera lidande. Att döda för att förhindra lidande kan då betraktas som en rättfärdig handling. Detta strider mot människovärdesprincipen.

Synen på det absoluta och okränkbara människovärdet har lett till ytterligare principer om godhet, rättvisa, självbestämmande och om att inte skada. Det betyder att patienten ska behandlas väl och inte diskrimineras. Utredning och behandling får inte ske mot patientens vilja annat än vid vårdintyg. Den ofta komplexa verkligheten leder till etiska dilemman. Hur vi än väljer kan resultatet bli något vi inte önskar, något som är moraliskt felaktigt. Sådana moraliska dilemman existerar och man måste ta hänsyn till dem när lagar stiftas och reformer genomförs. Staten och lagstiftningen har till uppgift att informera, tydliggöra dilemmat, ange önskad inriktning och ge rådrum inför beslut. Likaså måste respekt finnas för sjukvårdspersonal så att ingen tvingas att delta vid ingrepp som strider mot det egna samvetet.

Moraliska dilemman och omöjligheten att välja rätt när alla handlingsalternativ i någon mening blir fel får inte tas till intäkt för att hävda att de grundläggande medicinsketiska principerna inte är giltiga. Snarare visar moraliska dilemman att tillvaron inte är enkel och målad i svart eller vitt.

Förmågan till omtanke och kärlek är en del av den mänskliga identiteten. Det är naturligt att föra detta vidare till nästa generation. Oförmåga att alstra barn kan därför bli en smärtsam upplevelse. Samtidigt är det en gåva att kunna få barn - inte en rättighet. Det följer av människovärdesprincipen att ingen kan bli ett medel för någon annan. Vid hjälp mot barnlöshet (IVF) bör det naturliga förloppet eftersträvas så långt möjligt. Adoption bör underlättas med olika statliga eller andra offentliga åtgärder.

Fosterdiagnostik ska användas för att diagnosistera sjukdomar i avsikt att bota, förebygga sjukdom eller skydda barnet. Ökade möjligheter till tidig upptäckt av sjukdomsanlag med utsorterande syfte, kan leda till att människor värderas olika. Det gäller inte bara det anlagsbärande mänskliga embryot eller fostret utan även dem som lever i samhället med just dessa sjukdomar eller funktionshinder. Fosterdiagnostik ska vara i livets tjänst. Genteknik på människans könsceller ska inte vara tillåtet.

Genetiska test på vuxna avseende risk för sjukdomsanlag ska endast utföras efter den enskildes egen begäran och/eller informerat samtycke. Lager av blodprov och andra vävnadsprover från människor är att betrakta som genetiska personregister och ska behandlas med sekretesskydd. Av de etiska principerna följer även att information om en människas arvsmassa enbart får lämnas ut efter personens samtycke. Arbetsgivare eller försäkringsbolag och liknande får ej ställa gentest som villkor för arbete eller försäkring.

Det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att fullfölja graviditeten.

Mot bakgrund av människovärdesprincipen är det omöjligt för staten och lagstiftaren att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som en abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks. Lösningen på detta dilemma är emellertid inte förbud. Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa. Det är inte rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om en eventuell abort.

Målet ska vara ett samhälle där aborter inte efterfrågas. Samhällets uppgift måste vara att genom förebyggande arbete minska oönskade graviditeter, samt att erbjuda bästa möjliga stöd för att inte praktiska, ekonomiska eller sociala svårigheter ska utgöra hinder för att fullfölja graviditeten. I detta sammanhang är det också centralt att arbeta för ett barnvänligare samhälle där föräldraskap på olika sätt underlättas och uppmuntras.

Människovärdet är lika absolut och okränkbart även när döden närmar sig. En värdig död med en god vård i livets slutskede är i överensstämmelse med människovärdesprincipen och människans djupaste önskan. Sjukvården ska stå i livets tjänst. Aktiv dödshjälp avvisas därför och istället krävs en helhetssyn som syftar till en avancerad omvårdnad och smärtlindring vid livets slut. Personalen ska erhålla utbildning och fortbildning som leder till medvetenhet om existentiella frågor. Det är dessutom angeläget att arbeta för en positiv attityd till organdonation. Donatorns vilja ska vara avgörande.

3.4. MÄNNISKOR MED FUNKTIONSHINDER

Myten om den perfekta människan som ideal och norm riskerar att bli ett hot mot grundläggande värden som delaktighet och solidaritet. Politiken måste förankras i en människosyn som både tillmäter människan okränkbart värde och erkänner att alla människor är olika med olika begåvning, intresse och förutsättningar. Den kristna människosynen uppfyller dessa krav.

Graden av handikapp är inte statisk, utan är snarare en följd av samhällets beredvillighet och förmåga att gå människor med funktionshinder till mötes. Funktionshindret blir i själva verket ett handikapp för den enskilde först när samhället inte förmår att kompensera bristerna.

Människor med funktionshinder riskerar att i olika sammanhang bli negativt särbehandlade. Detta är diskriminering och kan aldrig tolereras. Som yttersta ram för arbetet för funktionshindrades rättigheter behövs därför en lagstiftning mot diskriminering. Det viktigaste arbetet mot diskriminering görs emellertid under uppväxtåren. Av de gemensamma samhälleliga institutionerna har framförallt förskola och skola en viktig uppgift att förmedla normer och värderingar som bygger på den kristna människosynen om alla människors lika värde.

Men arbetet för funktionshindrade får inte begränsas till åtgärder som förhindrar negativ särbehandling; även insatser som är kompensatoriska minskar betydelsen av funktionsnedsättningen och är därför nödvändiga. Här handlar det om att minska människors handikapp i samhället. En viktig ledstjärna i detta avseende är FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet. De 22 reglerna som täcker in samhällets alla områden är ett utomordentligt viktigt redskap för stat, kommun och landsting/region vid planering och genomförande av all verksamhet.

Det är befogat att använda lagstiftningsinstrumentet för att underlätta situationen för de funktionshindrade. Det bör finnas en rättighetslag för funktionshindrade vilken skapar förutsättningar för goda levnadsvillkor. Det är emellertid viktigt att ansvar och finansiering följs åt så att inte den enskildes ställning hotas och medborgarnas tilltro till den gemensamt finansierade verksamheten undergrävs.

Ett annat viktigt sätt att minska funktionsnedsättningens betydelse är att öka tillgängligheten i samhället. Det måste till exempel vara självklart att man tar hänsyn till funktionshindrades behov av god tillgänglighet vid utformningen av offentliga inrättningar, anläggningar och informationssystem. Likaså måste utbudet av kultur- och fritidsaktiviteter också vara tillgängligt för personer med funktionshinder. I detta sammanhang måste särskild uppmärksamhet ägnas åt barn med funktionshinder eftersom de sällan kan hävda sina rättigheter själva med samma kraft som de vuxna. FN:s barnkonvention stadgar att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Exempelvis har även barn behov av personlig assistans och färdtjänst och får inte diskrimineras på grund av sin låga ålder. Även när det gäller hjälpmedel måste hänsyn tas till barnens specifika behov.

Såväl hjälpmedel som utbildning, vård, omsorg och service av olika slag ska utformas efter den enskildes behov. Ansträngningar måste göras för att säkerställa en hög grad av valfrihet i detta sammanhang. Vem som ska utföra tjänsten ska den enskilde själv få bestämma.

Långt ifrån alla funktionshinder är synliga. Detta ska emellertid inte påverka utformningen av samhällets stöd som alldeles oavsett funktionsnedsättningens karaktär ska vara anpassat och effektivt. Även människor med icke synliga funktionsnedsättningar har samma rätt till samhällets stöd som de med mer fysiskt betingade funktionsnedsättningar. Särskilt viktigt är att arbeta mot de fördomar och skamkänslor som i allt för stor utsträckning präglar attityderna till psykiska sjukdomar.

Det offentligas hjälp till anhöriga ska vara flexibel, utgå från den enskildes önskemål och integritet samt vara utformat efter subsidiaritetsprincipen, vilket innebär att insatserna ska vara stödjande och kompletterande istället för styrande och ersättande. Det ska med andra ord inte uppfattas som ett krav på anhöriga att vårda en närstående, men om sådana önskemål finns, ska det offentliga gå de anhöriga till mötes i så stor utsträckning som möjligt. Det kan handla om ekonomisk ersättning, utbildning, avlastning, stöd och råd samt träffpunkter för anhörigvårdare.

3.5. KULTURPOLITIK

Mänskligheten har i alla tider kännetecknats av en obändig skaparlust. I historien har detta satt outplånliga spår. Utan kulturellt skapande av exempelvis musiker, författare, konstnärer och skådespelare skulle världen ha varit mycket fattig. Människans kulturella verksamhet genom historien visar att hon inte kan reduceras till enbart en biologisk varelse med uteslutande materiella behov. I den människosyn som kristdemokratin bygger på betonas istället vikten av att anlägga ett helhetsperspektiv på människan, där hennes andliga och själsliga dimensioner tas på djupaste allvar.

Genom kulturen får vi rötter till vår historia, mening i nuet, visioner för framtiden och möjlighet att ingå i ett sammanhang. Kulturen hjälper oss att bli hela som människor, och som en del i det har den ett unikt egenvärde och får inte begränsas till en avgränsad sfär utan måste få genomsyra samhällets alla delar.

För att människans kreativitet ska slå ut i full blom, måste den omges av fri livsluft. Därför är det viktigt att slå vakt om den konstnärliga friheten. Denna handlar om öppenhet och tolerans men också om respekt för andra människors integritet och livsåskådning. Yttrandefriheten kan inte tas till intäkt för företeelser som kränker människovärdet. Det offentliga ska inte bara garantera kulturell frihet, utan också aktivt bidra till att kulturen kommer medborgarna till del. Vägledande för statens, kommunernas och landstingens/regionernas förhållningssätt till den kulturella verksamheten ska vara subsidiaritetsprincipen. Den innebär att kulturverksamhet som bedrivs av det civila samhället ska stödjas av det offentliga, men inte styras, och att de offentliga besluten i kulturfrågor ska fattas på en ändamålsenlig nivå.

Det offentliga har ett ansvar att tillse att de skapande konstnärerna får goda villkor att verka liksom att tillhandahålla det som det civila samhället inte kan erbjuda. Staten ska ansvara för det som brukar benämnas en kulturell infrastruktur, i hela landet.

En god kulturpolitik måste sträva efter att ta tillvara det värdefulla kulturella arv som tidigare generationer har lämnat efter sig. I kristdemokratiskt tänkande kallas detta ansvar för förvaltarskap. Detta förvaltarskap omfattar det materiella kulturarv som vi ser i form av till exempel kulturhistorisk bebyggelse, fornlämningar och föremål men även de seder och bruk som vuxit fram genom historien. Här spelar offentliga institutioner som till exempel museer en viktig roll tillsammans med frivilliga organisationer och föreningar. Förvaltarskapsansvaret inbegriper också det svenska språket, vars ställning som majoritetsspråk bör vara grundlagsskyddat.

Biblioteken är en av våra mest anlitade kulturinstitutioner. Vi vill fortsätta värna den unika plats för läsning, informations- och kunskapsökning, folkbildning och möten som biblioteken utgör.

Vårt arv och vår samtids kultur berikas ständigt av människor med annan kulturell bakgrund än den svenska. Det är en central offentlig uppgift att stödja minoriteters egna insatser för att behålla och vidareutveckla de kulturella drag som de själva anser viktiga. Ett sätt att göra detta är att tillförsäkra minoritetsspråken en stark ställning genom lagstiftning. Målet måste vara att skapa ett samhälle där enskilda och gemenskaper ges frihet att få utlopp för just sin kreativitet. Denna öppenhet för pluralism är den enda vägen mot reell integration. En framgångsrik kulturpolitik ökar förutsättningarna för människor och olika gemenskaper i samhället att uppfatta sig som jämlikar, vilket kan öka människors vilja till samverkan för att vidmakthålla och vidareutveckla vårt demokratiska samhälle.

Ett rikt kulturliv vitaliserar även demokratin. I detta sammanhang spelar folkbildningen en omistlig roll. Folkbildningen representerar en frigörande kraft i samhället. Genom ökad kunskap skaffar sig medborgarna verktyg som underlättar deltagandet i samhällslivet, vilket stärker den demokratiska processen.

I takt med att medieutbudet har kommersialiserats och ökat explosionsartat blir betydelsen av oberoende och reklamfria radio- och TVkanaler utan vinstintressen allt större. De statliga mediernas public servicefunktion är därför oumbärlig. Public service ska tillhandahålla en allsidig och relevant nyhetsförmedling liksom ett brett och högkvalitativt kulturutbud som inte bara tillgodoser majoritetens preferenser utan också till exempel etniska minoriteters och funktionshindrades behov och önskemål.

3.6. RELIGION OCH KYRKA

Ett av de mest karaktäristiska uttrycken för människans natur är förmågan och den starka benägenheten att reflektera över sin egen existens. Detta har fött existentiella frågor som visat sig vara närvarande under hela mänsklighetens historia och som till exempel handlat om världens uppkomst, döden och meningen med livet. Till det djupast mänskliga hör således människans själsliga och andliga behov.

Det är ett obestridligt faktum att kristendomen historiskt sett har haft ett stort och positivt inflytande i världen och Sverige. Läran om att varje människa är skapad till Guds avbild, och önskad av Gud, har på ett sätt som saknar motstycke bidragit till respekten för varje persons unika värde och oersättlighet. Samtidigt har jämlikhetsideal under sekler kunnat hämta näring i den kristna trons jämställande av alla, oberoende av etnicitet, kön och social ställning. Detta har exempelvis varit påtagligt i kampen för slaveriets avskaffande. Den för den kristna traditionen unika distinktionen mellan andlig och världslig auktoritet har utgjort en av grundvalarna för såväl västerlandets politiska frihetstradition som för religionsfriheten.

Kristen etik utgör till stor del den värdegrund som vårt samhälle vilar på. Detta kommer till uttryck i lagstiftningen och synen på svaga och sjuka. Dessutom har kristendomen och de kristna samfunden haft stor betydelse för såväl demokratins framväxt i västerlandet som för den kommunistiska diktaturens sammanbrott i det forna Östeuropa. Kristendomen har också på många sätt bidragit till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige. Vi har en förpliktelse gentemot kommande generationer att förvalta detta vitala arv. Att skapa en medvetenhet om den egna historiska identiteten är en central bildningsuppgift för samhällets institutioner och är därtill en viktig förutsättning för att kunna förstå människor som har en annan religiös och kulturell bakgrund.

Alltsedan 1900talets början har sekulariseringen trängt undan kristendomen. De senaste årens invandring har dessutom inneburit att det svenska samhället i allt högre grad har kommit att präglas av religiös pluralism. Eftersom människan är en fri, tänkande varelse med eget samvete, är religionsfrihet en självklar mänsklig rättighet, vilket innebär att alla människor ska ges rätten att bekänna och utöva sin religion. Den ökande religiösa pluralismen ska dock inte bara tolereras, utan därtill också respekteras. Den tillför nya perspektiv på de existentiella frågorna, vilket ökar både förståelsen för och kunskapen om andra religioner och dess utövare. Friheten att utöva sin religiösa tro får dock aldrig medföra att man i trons namn kränker andra människor.

Det offentliga ska förhålla sig till de olika religiösa kyrkorna och samfunden i enlighet med subsidiaritetsprincipen, det vill säga vara stödjande och kompletterande istället för styrande och ersättande. Det innebär att kyrkor och andra religiösa samfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. Att Svenska kyrkan har skiljts från staten är därför följdriktigt.

Förutom att vara ett forum, där människor kan dela och uttrycka sin andliga längtan, är ett vitalt samfundsliv till gagn för samhället även i ett generellt perspektiv. Dels befrämjas normbildningen och förutsättningarna att etablera en gemensam värdegrund; dels stärks det demokratiska systemet när människor engageras och arbetar tillsammans i olika former av föreningsverksamhet. Stöd ska därför utgå till de trossamfund som bedriver verksamhet, vars karaktär och ändamål står i överensstämmelse med grundläggande principer om att varje människa är unik och att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde.

Att det offentliga ska förhålla sig i enlighet med subsidiaritetsprincipen till trossamfunden innebär dessutom att statlig, kommunal eller landstingsverksamhet inte ska ersätta den som trossamfunden själva bedriver. Trossamfunden tillhör det civila samhället, som i sin tur är ett resultat av enskilda människors och gruppers initiativ. Det offentliga ska komplettera istället för att konkurrera med denna verksamhet. Uppgiften för det offentliga är således inte att ersätta utan snarare att uppmuntra, samarbeta med och ta vara på till exempel det sociala arbete som många trossamfund bedriver såväl inom som utom landets gränser. Men kommunerna respektive staten har alltjämt det yttersta ansvaret för att medborgarnas välstånd säkerställs och att Sveriges internationella åtaganden fullgörs.

3.7. SKOLA, UTBILDNING OCH FORSKNING

Den outsläckliga kunskapstörsten är kanske ett av de mest framträdande dragen i den mänskliga naturen. Denna drivkraft efter sanning har resulterat i att människan under historiens lopp har skaffat sig allt mer kunskap om tillvaron, vilket har manifesterats i vetenskapliga landvinningar. Sökandet efter kunskap är en mänsklig rättighet som måste värnas.

Äktheten i detta mänskliga drag förutsätter dock att det finns en objektivt existerande verklighet att utforska. Kanske vi aldrig når ända fram till sanningen i vårt kunskapssökande, men förvissningen om att den finns och att den går att söka utgör själva utgångspunkten för kristdemokratisk utbildnings- och forskningspolitik.

Enligt förvaltarskapsprincipen har vi också en gemensam förpliktelse att föra vidare tidigare generationers landvinningar och att uppmuntra till kunskapssökande i samtiden. Utifrån detta synsätt har vi både ett personligt och gemensamt ansvar att ta tillvara våra resurser.

All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Övertygelsen om alla människors lika, unika och okränkbara värde ska genomsyra skolmiljön. Solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan könen och tolerans för människors olikheter är förhållningssätt som ska befrämjas. Mobbning och annan kränkande behandling måste kraftfullt motverkas. Skolan som trygg arbetsmiljö måste säkerställas.

FÖRSKOLEVERKSAMHET

Barn har olika behov och förutsättningar. De behöver därför olika stöd och stimulans beroende på ålder, mognad och social bakgrund. Det är viktigt att förskoleverksamheten för de mindre barnen präglas av omsorg och lek, samt att de pedagogiska inslagen ökar i takt med barnens stigande ålder. Den pedagogiska verksamheten måste ske på barnens villkor och inte innebära att lekfulla inslag går förlorade.

Familjer ska ha goda möjligheter att välja om och hur lång tid deras barn ska delta i förskoleverksamhet. De ska kunna välja mellan olika omsorgsformer. Det är viktigt att kommunerna stöder alternativa former som familjedaghem och öppna förskolor. God valfrihet för föräldrarna förutsätter mångfald i utbudet. Förskoleverksamheten ska vara flexibel till sin karaktär och möta det enskilda barnets behov.

GRUNDSKOLA, GYMNASIESKOLA, VUXENUTBILDNING OCH ANNAN EFTERGYMNASIAL UTBILDNING

Skolan har två huvuduppgifter: dels att stimulera elevernas intellektuella och praktiska kunskapsutveckling och kritiska tänkande; dels att fostra eleverna till ansvarsfulla samhällsmedborgare. Under förutsättning att skolorna har denna utgångspunkt och följer läroplanen, ska de ges ett stort mått av frihet att själva utforma undervisningen. Det är också viktigt att eleverna ges möjlighet att påverka sin studiesituation och att föräldrarna blir involverade i sina barns skolgång.

Enskilda eller sammanslutningar av medborgare som bestämmer sig för att driva fristående skolor ska uppmuntras och stödjas av det offentliga. De medborgerliga initiativ som friskoleväsendet rymmer måste värnas av såväl stat som kommun. Valet av skola ska vidare vara fritt, det måste överlåtas till elever och föräldrar och får inte begränsas av skolavgifter. Skolorna ska tillförsäkras resurser för att kunna tillmötesgå elever med särskilda behov. Skolstarten i både grund- och gymnasieskola bör i stor utsträckning vara flexibel.

Målet med skolans verksamhet bör vara att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som kan beskrivas såsom dygdigt, det vill säga att de tillägnar sig en beständig strävan att göra det goda. Innebörden och budskapet i begrepp som klokhet, rättvisa, solidaritet och civilkurage ska gestaltas och förmedlas i undervisningen. Det är viktigt att skolans arbetsmiljö genomsyras av trygghet, arbetsro och god ordning.

Undervisningen i skolan ska utgå från människans naturliga kunskapstörst och syfta till att förverkliga varje enskild elevs fulla potential. Genom utvecklingssamtal och betyg ska elevernas kunskapsbildning utvärderas för att förbättringsområden ska kunna identifieras. Skolan har ett ansvar för att eleverna får det stöd och den stimulans som motsvarar deras behov. Betygen ska också kunna ges som information till andra utbildningsinstanser som till exempel gymnasieskola, högskola och universitet samt framtida arbetsgivare. Det är viktigt att utvärderingar görs av elevernas kunnande så att eventuella brister kan åtgärdas så tidigt som möjligt. Samtidigt är det viktigt att elever med speciella talanger och egenskaper uppmuntras och ges förutsättningar att utveckla dessa. Särskolans verksamhet har stor betydelse för att hjälpa förståndshandikappade barn till ett självständigt liv och möjlighet att delta i samhället på likvärdiga villkor.

Prioriterade områden i grundskolan ska vara basfärdigheter som att kunna läsa, skriva och räkna. Utrymme ska även ges åt praktiska och estetiska ämnen som bidrar till en allsidig och kreativ personlighetsutveckling. För att kunna utöva ett aktivt medborgarskap och skaffa sig en grund för fortsatta studier, ska alla elever i grundskolan dessutom tillgodogöra sig kunskap i språk samt samhälls- och naturorienterade ämnen. Ur ett folkhälsoperspektiv är det också viktigt att eleverna engageras i motions- och idrottsaktiviteter.

Gymnasieskolan ska i hög grad utgå från elevernas behov och intressen och bör därför präglas av mångfald. Ett brett spektrum av både teoretiska och praktiska utbildningar ska erbjudas eleverna. Lärlingsprogram där undervisningen växelvis bedrivs på skola och arbetsplats ska finnas. För att kvalitetssäkra de olika utbildningarna bör de omfattas av en examen. Genom en gymnasieexamen tydliggörs den kompetens och de kunskaper som eleven har tillägnat sig under utbildningen.

Möjligheterna till fortsatta studier ska inte vara begränsade till ett visst åldersintervall i yngre år. Istället måste chanser finnas att påbörja helt nya studier eller att komplettera tidigare utbildning under hela livet. Det innebär att vuxenutbildningen ska vara väl utbyggd. Därigenom ökar dessutom förutsättningarna att tillgodose arbetsmarknadens mångfacetterade och ofta snabbt skiftande behov av utbildad arbetskraft. Det är också angeläget att vuxna förståndshandikappade ges möjlighet till utbildning och vidareutveckling. Folkhögskolorna representerar en egen och mycket värdefull utbildningstradition som måste ges frihet och möjligheter att utvecklas på egna villkor.

Inom den akademiska utbildningen ryms inte möjligheter till förkovran för personer med praktiskt betingade intressen och begåvningar. Med en kvalificerad praktisk utbildningsväg efter gymnasieskolan som avslutas med yrkeshögskola skulle förutsättningarna till detta öka. Att en sådan utbildning finns är också viktigt med tanke på att samhället lider brist på exempelvis kvalificerade hantverkare.


UNIVERSITET, HÖGSKOLA OCH FORSKNING

Universitet och högskola har två huvudmål med sin verksamhet: dels att studenterna genom undervisning tillägnar sig vetenskaplig kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt, dels att genom forskning generera ny vetenskaplig kunskap. Det vetenskapliga arbete som bedrivs inom universitets- och högskoleväsendet är ett uttryck för människans naturliga kunskapstörst och sanningssökande och har därför ett värde i sig. Alla ämnesområden måste garanteras tillräckliga resurser, därför kan ekonomiskt tillväxttänkande inte dominera tilldelningen av resurser till universitets- och högskoleväsendet. Även om universitet och högskolor har en stor betydelse för till exempel näringslivets förnyelse, regional utveckling och bättre hälsa måste ämnesområden där landvinningar inte direkt kan omsättas i materiell tillväxt tillförsäkras goda villkor. Utbildning och forskning inom dessa områden, till exempel humaniora, är ofta kulturbärare och bidrar till ökad livskvalitet.

Universitets- och högskoleverksamheten ger upphov till samhälleliga vinster genom att arbetsmarknaden får tillgång till välutbildad arbetskraft och att de vetenskapliga framstegen underlättar vår tillvaro. För vår välfärd är det viktigt att Sverige ligger långt framme när det gäller forskning och det måste finnas tillräckliga resurser för att vi ska hålla en hög internationell nivå inom området. Det är av gemensamt intresse att det görs lönsamt att genomgå högre utbildning och att resurser satsas för att verksamheten ska hålla hög kvalitet. Utbildning på både grundutbildnings- och forskningsnivå måste därför uppmuntras och verksamheten vid universiteten och högskolorna ständigt utvärderas så att de håller hög kvalitet. Tankens frihet är en förutsättning för framgångsrikt kunskapssökande. Universitet och högskolor ska åtnjuta stort mått av självbestämmande i förhållande till statsmakterna. Högskolor och universitet med andra huvudmän än staten ska också uppmuntras och stödjas. Vidare ska det finnas stora möjligheter för enskilda universitet och högskolor att själva utforma antagningskriterierna till utbildningarna och utbildningarnas utformning.

Den högre utbildningen ska vara tillgänglig för alla som har intresse av och förutsättningar för studier på universitets- och högskolenivå. Ett sätt att öka tillgängligheten är att erbjuda utbildning på distans. Stora ansträngningar måste göras för att komma tillrätta med den etniska och sociala snedrekryteringen av studenter till den högre utbildningen. Ett aktivt arbete för större jämlikhet och bättre jämställdhet inom universitetsoch högskoleväsendet är nödvändigt. Ingen ska behöva avstå från högre studier av ekonomiska skäl. Undervisningen vid universitet och högskolor ska därför vara avgiftsfri för den enskilde studenten. Kostnaderna för försörjningen under studietiden ska delas mellan den enskilde och det offentliga. Studiestödssystemet ska utformas så att det är överblickbart och långsiktigt hållbart.

Som alla andra människor i samhället har självfallet också studenterna inom universitets- och högskoleväsendet full föreningsfrihet. Det innebär rättigheter att såväl kunna avstå från att organisera sig som att bilda nya studentorganisationer. Ett så kallat kårobligatorium är därför främmande för kristdemokratisk ideologi.

Den kristdemokratiska synen på självförvaltande högskolor innebär att företrädare för högskolan, det vill säga forskare/lärare och studenter ska ha avgörande inflytande och ansvar för verksamheten. Men det omgivande samhället har också intresse av högskolans utveckling och kan bidra med värdefull erfarenhet.

Den kunskap som det mänskliga kunskapssökandet ger upphov till kan missbrukas och användas i moraliskt förkastliga sammanhang. Såväl den enskilde forskaren och det vetenskapliga samfundet som samhället i stort har ett ansvar för att verksamheterna inom universitet och högskola bedrivs inom givna etiska ramar, där alla människors absoluta och okränkbara värde är en självklar utgångspunkt.

3.8. JÄMSTÄLLDHET

Grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna utveckla sin fulla potential. Jämställdhet är att båda könen får makt över sina liv, makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Det är en viktig uppgift att undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta gäller familjeliv, arbetsliv och samhällslivet i övrigt. Det handlar inte bara om lagstiftning utan även om opinionsbildning och attitydförändringar.

Jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politikområden. Det innebär att förslag och beslut ska analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor och män. Förutsättningarna för bra politiska beslut ökar när kvinnor och män finns jämnt representerade i alla beslutande församlingar.

Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt av sina föräldrars könsroller. För att jämställdhet ska uppnås är det viktigt att både mans- och kvinnorollerna förändras och att kvinnor och män delar ansvaret och det praktiska arbetet i hem, familj och samhälle.

Jämställdhet är bra för barnen. Föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Båda föräldrarna har rätt och skyldighet att delta i barnens omvårdnad och fostran. Betydelsen av både manliga och kvinnliga förebilder under barnens uppväxt får inte undervärderas.

Det offentligas stöd till barnfamiljer ska vara så utformat att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att prioritera tid med barnen. Kvinnans ställning på arbetsmarknaden förbättras om vård av barn blir båda föräldrarnas självklara val. Det är viktigt med opinionsbildning så att föräldraledighet för både män och kvinnor betraktas som utvecklande och kompetenshöjande för individen.

En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen är ett barnvänligt yrkesliv. Politiker, arbetsgivare och fackföreningar har ett gemensamt ansvar för detta. En viktig faktor är möjligheten att påverka arbetstidens omfattning och förläggning.

Ett tecken på bristande jämställdhet är osakligt motiverade löneskillnader mellan kvinnor och män. Bakom lönesättningen ligger värderingar, men också arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar av värdet av olika arbeten. Traditionellt kvinnliga yrkesområden, som vård, omsorg och undervisning ska värderas lika högt som traditionellt manliga yrkesområden. Principen om lika lön för likvärdigt arbetet är grundläggande och ska upprätthållas.

Jämställdhetsarbetet i hela utbildningsväsendet är viktigt, särskilt i de tidiga åldrarna. Det ska ha som inriktning att ge utrymme och lika möjligheter för både kvinnor och män. Skillnader mellan flickor och pojkar i mognad, värderingsmönster, språk och prestationer måste uppmärksammas och påverka skolans arbetssätt. Förskola och grundskola är till stor del en kvinnodominerad värld, medan högskola och universitet ofta domineras av män. Eftersom utbildningsväsendet spelar en viktig roll när det gäller såväl fostran som samhällsutveckling och forskning är det angeläget att en jämn könsfördelning eftersträvas på alla dess nivåer.

Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett jämställt samhälle. Högskolan ska präglas av ett jämställt tänkesätt och en jämställd arbetsmiljö. Forskningsbetingelserna ska utformas så att hänsyn tas till såväl kvinnors som mäns situation i samband med föräldraskap.

Det är viktigt att både kvinnors och mäns kompetens, synsätt och prioriteringar tas till vara i alla politiska processer. Här har de politiska partierna ett stort ansvar. Den politiska ledningen på nationell, regional och kommunal nivå ska vara ett föredöme i jämställdhetsfrågor.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristen på jämställdhet i ett samhälle. Det är helt oacceptabelt att någon ska behöva leva med risken att utsättas för våld. Våldspornografi och prostitution ska vara förbjudet. I lagstiftningen måste markeras att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott. Effektiv handläggning av sådana ärenden förutsätter välutbildade medarbetare hos polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvården och ett väl fungerande samarbete mellan myndigheterna. Kvinnor som utsatts för våld ska ges adekvat stöd. Frivilligorganisationernas stöd till utsatta kvinnor ska uppmuntras.

Vården måste medvetet beakta skillnader mellan kvinnor och män. Kvinnor och män kan ha olika symptom och olika vårdbehov vid ett och samma sjukdomstillstånd. Såväl läkemedels- som vårdforskning måste inriktas på både kvinnor och män.

Jämställdhetsarbete inom idrotten är viktigt, eftersom idrotten av tradition varit manligt dominerad. Både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tas tillvara och påverka idrottens utveckling. Det offentliga stödet till idrotten ska främja jämställdhet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett betydelsefullt samarbetsområde inom den gemensamma marknaden. Det europeiska samarbetet ska främja jämställdhet i all verksamhet inom EU. Samarbetet inom EU ska nyttjas för att med kraft motarbeta den sexualiserade slavhandeln med kvinnor och barn. Lagstiftningen ska utformas så att övergrepp mot kvinnor och barn som begås av svenska medborgare i andra länder ska kunna bestraffas i Sverige.

Diskriminering av kvinnor i utvecklingsländerna försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskliga rättigheter. Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt att förbättra kvinnors villkor är både mål och medel i detta arbete.


Kapitel 4. Människan i samhället - sig själv nog eller i behov av andra?

ÄR MÄNNISKAN EN ENSAMVARG, sig själv nog och utan behov av andra? Är det rädsla för fiender som gjort att människor förenats i samhällen och familjer? Eller ligger det i människans natur att bilda gemenskaper? Varje människa föds in i ett sammanhang med nära relationer. Vi har ett djupt behov av andra människor och vi är alla i olika faser av våra liv så svaga att vi är helt beroende av andra.

Enligt den personalistiska människosynen är gemenskap något naturligt för människan. Människan tar ansvar för sig själv, för de sina och för sina livsvillkor. Hon bildar gemenskaper och sociala nätverk och mår väl av att ha goda relationer till sina medmänniskor. Familjer, släkt och samhällets övriga gemenskaper som grannskap, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund uppstår naturligt och kan rationellt motiveras utifrån sin ändamålsenlighet och hur verkligheten är beskaffad. Familjen är en naturlig gemenskap vars särskilda ändamål är omsorgen om barnen, och den binds samman av skyldigheter och rättigheter. Släkten föds man in i och grannskapet får man när man flyttar in i ett område. Intresseföreningar går man in i för att man drivs av liknande intressen och fackföreningar behövs för att organisera arbetstagare att tillvarata gemensamma intressen. Alla mår väl av att gemenskaperna präglas av trohet, omsorg, generositet och ärlighet.

Familjen är en naturlig och grundläggande gemenskap och utgör stommen i samhället. När den gemenskapen sviktar är det kommunens uppgift att socialt och ekonomiskt stödja familjen att kunna utföra sina uppgifter och skyldigheter. Detta stöd är en följd av subsidiaritetsprincipen, som innebär såväl att naturliga gemenskaper inte ska berövas sina uppgifter som att kommunen, som närmaste offentliga nivå över familjen, ska ge stöd vid behov.

Genom lagstiftning ska det offentliga respektera familjens sfär och rättigheter. Familjen ska inte berövas sina naturliga uppgifter utan i stället ges förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt stöd att självständigt och tryggt kunna utföra dem. Den mest uppenbara skyldigheten är att ta hand om barnen och ansvara för deras utveckling in i vuxenlivet.

Naturliga gemenskaper som familjer, släkt, grannskap, företag, intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund utgör det civila samhället. Dessa utgör sammanhållande nätverk, som inget samhälle kan vara förutan. De skapar starka sociala band med trygga och ordnade förhållanden. Om staten, landsting/regioner eller kommuner inte respekterar det civila samhällets rättigheter att fullgöra sina uppgifter undergrävs det gemensamma bästa. När det offentliga genom lagstiftning, skatter, incitament eller pålagor tar över det civila samhällets uppgifter ökar hela samhällets sårbarhet.

Kristdemokraterna betonar värdet av personliga relationer. Goda relationer är grunden för ett gott samhälle. Goda relationer ger oss stor personlig glädje och förståelse, de skapar trygghet och ordnade förhållanden, de påverkar effektiviteten i ekonomin och invånarnas mönster av solidaritet.

4.1. FAMILJEPOLITIK

Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov - behovet att bli sedd och inte vara utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje människas integritet. En annan är att familjen inte fungerar som en sluten enhet utan snarare som en bas för ett vidare samhällsengagemang. Vid utformandet av politiken gentemot barnfamiljer är det viktigt att inse att familjerna ser olika ut.

I vårt föränderliga och globaliserade samhälle ökar familjens roll som identitetsskapare och balanspunkt. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och det begås misstag också inom familjen. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras inom familjen, lika litet som någon annanstans. Men att sådant förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som samlevnadsform.

Att vara förälder är den mest ansvarsfulla uppgift man kan ha. Föräldraskapet innebär att man ikläder sig en viktig och betydelsefull samhällsuppgift, och man ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt för att klara den.

Barnens och familjernas behov är utgångspunkten för familjepolitiken. Alla ska ha möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Uppgiften för stat och kommun är att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för detta. Eftersom behov och önskemål varierar över tid och mellan olika familjer måste samhällets stöd till barnfamiljer vara organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.

Familjepolitiken måste skapa förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina barn. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av eget barn skulle i många fall medföra förbättrad kontakt mellan föräldrar och barn, och även ge positiva effekter när det gäller att främja familjebildning och ökad familjestabilitet.

Kvinnor och män ska vara jämställda och ges samma möjligheter i familjen liksom i samhället i övrigt. Jämställdhet börjar redan i hemmet och barnet lär sig tidigt av föräldrarnas roller. Det är därför viktigt att med opinionsbildande arbete stimulera föräldrar att dela på föräldraledigheten så att båda får möjlighet att ta del av barnets utveckling och fostran. Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Detta gäller inte minst den vardagliga kontakten, även om föräldrarna inte bor tillsammans.

Ensamstående föräldrars situation kräver särskild uppmärksamhet. Olika former av särskilt stöd såväl praktiskt som ekonomiskt och socialt ska finnas för att underlätta föräldraskapet. En stor grupp människor bor i ensamhushåll. Det är viktigt att deras situation beaktas i det politiska beslutsfattandet.

I ett samhälle med höga krav på småbarnsföräldrar att klara av både ett ansträngande yrkesliv och ett krävande föräldraskap utgör far- och morföräldrar samt andra släktingar och nära vänner ett omistligt stöd. Ett flexibelt utformat barnomsorgsstöd och en bostadspolitik som underlättar flergenerationsboende är exempel på hur sådana relationer kan underlättas.

Vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna. Adoptioner ska ges ekonomiskt stöd. Stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna. Samhället ska i opinionsbildning och lagstiftning framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet. Parter som inte ingår äktenskap men som vill reglera sin samlevnad ska kunna ingå frivilliga avtal.

För att stödja familjestabilitet ska familjerådgivning finnas och vara lättillgänglig. Föräldrautbildning är en form av förebyggande insats som bör erbjudas alla. Samverkan med folkbildningen och andra frivilligorganisationer kan ge fördelar i dessa sammanhang. Olika slags mötesplatser för föräldrar och familjer ger goda förutsättningar för nätverk och gemenskap mellan människor.

Staten ska ge ekonomiskt stöd till barnfamiljerna så att dessa tillförsäkras en rimlig levnadsnivå. Pensionssystemet ska utformas så att vård av eget barn och/eller minskat förvärvsarbetande under småbarnsåren inte missgynnar ena föräldern.

Statens uppgift är att ge föräldrar ekonomiska möjligheter att själva välja på vilket sätt de vill utforma barnomsorgen för sina barn. Begreppet barnomsorg innefattar såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem/förskola, familjedaghem, öppen förskola, fritidshem och andra former. Kommunernas uppgift är att tillhandahålla subventionerad förskoleverksamhet för de familjer som så önskar. Etableringsfrihet ska råda när det gäller olika alternativ, oberoende av vilken driftsform det är. Privat, ideell, kooperativ och kommunal drift kan förekomma. Förskoleverksamheten, som har en viktig pedagogisk uppgift, ska präglas av jämn och hög kvalitet i form av små barngrupper och personal med både pedagogisk och omvårdande kompetens. Föräldrars delaktighet ska uppmuntras och underlättas.

4.2. SOCIALPOLITIK

Den sociala omsorgen ska utgå från människans behov av små, naturliga gemenskaper, främst familjen. Socialpolitiken ska stödja när det brister och stimulera de positiva krafterna i dessa gemenskaper. Solidaritetsprincipen motiverar oss att ta gemensamt ansvar för alla människor, i synnerhet de

utsatta.

De sociala nätverken byggs av människor i samverkan, gemenskaper, och är en naturlig och avgörande del av våra liv. I vardagslivet vävs ansvar och ömsesidigt utbyte av stöd och omvårdnad samman till ett starkare nät. Familjen och relationer mellan generationer är av avgörande betydelse.

Dessa sociala nätverk framstår som särskilt betydelsefulla när människor drabbas av svårigheter av olika slag. Välfärdssamhället ska bygga på att enskilda och grupper av människor som familj, grannar, föreningar, i första hand ges möjlighet att ta ett stort ansvar för den nära omgivningen. Med subsidiaritetsprincipen som grund ska det offentliga stödja de naturliga nätverken. Men det offentliga är ytterst ansvarigt för att alla ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv. Offentlig, ideell och privat verksamhet ska komplettera varandra.

Målet för socialpolitiken är att stödja gemenskaperna och de enskilda människorna till egen försörjning och god omvårdnad. Socialpolitiken ska levandegöra att varje enskild människa har samma värde oavsett ålder, etniskt och socialt ursprung, sexuell identitet, religion eller kön. De insatser som görs av de sociala myndigheterna ska bidra till att fördela välfärden rättvist och solidariskt bland alla medborgare och ge alla likvärdiga förutsättningar. Socialpolitiska insatser måste präglas av respekt för den personliga integriteten och ge förutsättningar för inflytande och delaktighet från den enskilde, för såväl vuxna som barn.

Ett solidariskt finansierat socialförsäkringssystem ska finnas och vara garanterat i lag och/eller genom avtal. Socialförsäkringssystemet ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeenden. Självrisker ska kombineras med högkostnadsskydd. Nivåerna på ersättningarna ska utformas så att den enskilde stimuleras att delta i åtgärder som leder till så god hälsa som möjligt och återgång till arbetslivet.

Det finns tydliga samband mellan kostnaderna för socialförsäkringarna, hälso- och sjukvården, arbetslivsrehabiliteringen och kommunernas socialtjänst. För en effektiv användning av de samlade resurserna bör en finansiell samordning ske mellan dessa verksamheter. Lokalt organisatoriskt och finansiellt samarbete ska uppmuntras. På så sätt kan de offentliga resurserna användas på ett optimalt sätt till insatser för vård och rehabilitering.

Barn har rätt till en trygg uppväxtmiljö. Insatser för att stödja barn och ungdomar ska ske med utgångspunkt i FN:s barnkonvention och bygga på det nära nätverk som finns runt barnet. Samverkan mellan olika huvudmän ska vara väl utvecklad.

Kommunerna ska ha skyldighet att bistå när hjälpbehov uppstår. Socialbidragens konstruktion ska vara lika i hela landet. Varje kommun ska dock ha rätt att fastställa bidragsnivåerna utifrån principen om kommunalt självstyre eftersom de lokala förhållandena varierar.

Pensionssystemet ska utgå från den livsinkomst den enskilde arbetar ihop och som utgör grunden för den avgift som betalas in och den pension man får ut. En solidariskt finansierad garantipension ska finnas som skydd för den som inte kunnat arbeta ihop en rimlig pension. Pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från den enskildes val. Delning av pensionsrätt mellan makar ska kunna ske. Pensionsrätt ska tillgodoräknas för vård av eget barn, studier och plikttjänstgöring.

ALKOHOL OCH ANDRA DROGER

Det alkoholpolitiska arbetet ska syfta till att minimera alkoholskadorna genom en låg totalkonsumtion. Genom generella och särskilda åtgärder såsom information, en aktiv prispolitik, en restriktiv lagstiftning, åldersgräns för inköp och ett statligt försäljningsmonopol för alkohol skapas förutsättningar för att minska skadeverkningarna.

I det förebyggande arbetet ska insatser för barn och ungdomar prioriteras. Så kallade vita zoner - det vill säga vissa situationer och perioder som är helt alkoholfria - ska stödjas. Det gäller under graviditeten, barns uppväxttid, i trafiken och i arbetslivet. All offentlig miljö ska vara rökfri. Varken alkohol- eller tobaksreklam ska tillåtas. En åldersgräns för inköp av tobak ska finnas. Återhållsamhet med alkohol ska gälla vid offentlig representation.

Målet med narkotikapolitiken ska vara ett narkotikafritt samhälle. Allt ickemedicinskt innehav och bruk av narkotika ska vara förbjudet. Missbrukarvård ska inriktas på att bryta beroendet och ge förutsättningar för en ny drogfri livsstil. Vård och rehabilitering ska vara av hög kvalitet och erbjudas och vara tillänglig i hela landet. Den ska i första hand bygga på frivillighet. Tvångsvård ska användas restriktivt och endast där särskilda skäl finns. Frivilligorganisationers arbete med missbrukarvård är omistligt och ska stödjas.

4.3. FÖRENINGS- OCH FRITIDSFRÅGOR

Människan finner det naturligt att bilda gemenskaper och sociala nätverk för att ta ansvar för sig själv, för de sina och för sina livsvillkor. Ett vitalt föreningsliv är av stor betydelse eftersom engagemang i föreningslivet innebär demokratisk fostran och normöverföring samt att det personliga ansvarstagandet främjas. Dessutom är föreningslivet en mötesplats där sociala kontakter skapas och utvecklas. Denna civila kultur är en förutsättning för en levande demokrati, men även för samhällets ekonomiska utveckling. Det sociala kapital som finns i de naturliga nätverken har därmed stor betydelse för politiken och dess möjlighet att förändra samhället.

Föreningar och andra sammanslutningar som organiserar människors kultur- och fritidsintressen kallas ofta för den ideella sektorn. Ideburna eller intressebaserade organisationer som vill ge röst åt särskilda grupper i viktiga frågor har starkt bidragit till det välfärdssamhälle vi har idag. Det är viktigt att politiker och offentliga tjänstemän inser att ideella organisationer är fristående från den offentliga sektorn och att de i första hand är till för att uppfylla organisationens mål. Det innebär inte att de saknar samhälleliga mål för sin verksamhet. Tvärtom är det viktigt att det sociala kapital som ideell verksamhet utgör också knyter an till demokratiska värden och att de vill medverka till förbättrade livsvillkor utifrån sina syften.

Ideell verksamhet ska prioriteras framför kommersiella intressen vid utformningen av statens och kommunernas fritidspolitik. Gåvor till ideella organisationer bör vara avdragsgilla/skattefria. Det offentliga stödet ska i första hand inriktas mot barn- och ungdomsverksamhet. Vid utformningen av stödet är det viktigt att bevaka att flickor och pojkar ges likvärdiga förutsättningar för fritidsaktiviteter.

Idrotten är en av våra största folkrörelser som bidrar till god livskvalitet för många människor. Elitidrotten är en inspirationskälla för den breda idrottsverksamheten och måste ha rimliga villkor för att fungera. Grunden för idrotten som folkrörelse utgörs dock av många enskildas ideella insatser vars främsta syfte är att ge en bra fritidsaktivitet för barn och ungdomar. Det är viktigt att motverka elitism i tidiga år inom idrottsrörelsen.

4.4. BOENDE OCH SAMHÄLLSBYGGANDE

Människans närmiljö som den kommer till uttryck i vårt boende och samhället runt omkring oss är av stor vikt för vårt psykiska och fysiska välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande närmiljö är viktig för att vi ska må väl och utvecklas i positiv riktning. Ett samhällsbyggande utifrån en kristdemokratisk värdegrund innebär att planera för trygga och vackra miljöer där medborgarna själva tar aktiv del i beslutsprocessen och känner sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer.

Att bygga ett samhälle, där alla trivs, känner delaktighet och trygghet, kräver en vision av det goda samhället. Denna vision innebär att allt samhällsbyggande ska ske utifrån människans behov av de små gemenskaperna. Därför bör planeringen av samhället på alla nivåer alltid ske utifrån vad som är bra för små gemenskaper, och hur sådana gemenskaper främjas. Ett sådant synsätt medför att man vid bostadsområdesplanering skapar utrymmen för människor att mötas i små gemenskaper och skapar ett småskaligt och greppbart boende även för den minsta av våra medborgare - barnet. För att främja umgänge över generationsgränserna bör flergenerationsboende underlättas. Särskild hänsyn måste också tas till de äldre och till funktionshindrade.

Det är viktigt att medborgarna som är berörda av en plan ska få komma in med sina synpunkter så tidigt som möjligt i planprocessen. Inför planbeslut ska konsekvensbeskrivningar göras, främst för hur planen påverkar de minsta, de äldsta, funktionshindrade och vår livsmiljö.

Tystnad blir alltmer en bristvara i vår miljö, särskilt i storstadsområdena. I den kommunala planeringen måste man beakta detta och aktivt verka för att det ska finnas tysta zoner till gagn för rekreation och fritidsliv. Värdefulla kultur- och naturmiljöer ska bevaras och förutom tysta zoner ska även strålningsfria zoner inventeras och upprätthållas. Strävan bör vara att det i alla stadsdelar och bostadsområden ska finnas varierande upplåtelseformer, för att därigenom få till stånd en naturlig blandning av åldrar och människor med olika bakgrund och ekonomisk standard. Därigenom motverkas etnisk, social och ekonomisk segregation.

Vid planering som rör mellankommunala intressen, som till exempel externa handelscentra, bör en handelspolicy och konsekvensanalys upprättas. En god framförhållning i samhällsplaneringen minskar behovet av att tvångsinlösa mark. Expropriation - tvångsinlösen - bör tillämpas endast i undantagsfall. Planeringen bör också inriktas på att bygga och utforma samhällena så att trygghet främjas samtidigt som brott förebyggs och försvåras.

För att värna viktiga naturintressen från exploatering ska strandnära bebyggelse i princip vara förbjuden. Möjlighet ska finnas för kommunerna i enlighet med den kommunala självstyrelsen att medge strandnära bebyggelse där inte värdefulla naturintressen eller andra allmänna intressen kolliderar med önskemålen att bygga strandnära.

En god fysisk uppväxtmiljö bör betonas som viktig faktor inom bostadspolitiken. En bra bostad och en god närmiljö är av grundläggande betydelse för välfärden. Alla ska därför ha rätt till en bra bostad till rimlig kostnad. Boendet ska underlätta gemenskap och ett aktivt vardagsliv.

Kommunerna ska ha det sociala ansvaret för att trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Det ska dock höra till det kommunala självbestämmandet att få avgöra på vilket sätt man vill säkerställa tillgången på bostäder för alla kommuninvånare.

De boende ska ha reella möjligheter att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader genom medansvar och inflytande. Möjlighet ska finnas att välja, inte bara mellan olika upplåtelseformer av olika storlekar, utan också mellan bostäder med varierande standard. Möjligheter till kollektivt boende i olika former bör finnas. Hyresgästens önskemål och synpunkter bör beaktas vid ombyggnader av flerfamiljshus. Samtidigt måste fastighetsägarens möjlighet att få betalt för gjorda investeringar tillgodoses.

Någon form av hyresreglering som skyddar de boende från oskäliga hyreshöjningar bör finnas. Hyressättningssystemet ska ta hänsyn till läge och standard. Ett lagstadgat besittningsskydd ska finnas. Allmännyttiga bostadsföretag/stiftelser ska ha likvärdiga konkurrensregler som privata bostadsföretag.

De boende måste ges stora möjligheter att påverka sin bostadssituation. Därför bör ombildning till bostadsrätt ske om minst hälften av de boende så önskar. Samtidigt bör den kooperativa hyresrätten utvecklas och ett system med ägarlägenheter finnas. Detta kräver att tredimensionell fastighetsbildning möjliggörs.

Beskattningen av fastigheter får inte stå i konflikt med äganderätten eller med skatterättsliga principer som skatt efter bärkraft och likabehandlingsprincipen. Småhus och bostadsrätter är i första hand inte en kapitalplacering, och ska därför inte beskattas årligen som om huset eller bostadsrätten genererar en löpande beskattningsbar avkastning. Eftersom staten inte har några direkta fastighetsrelaterade utgifter ska inte statlig fastighetsskatt finnas. Kommunerna bör ha möjlighet att ta ut en avgift som motsvarar kommunens självkostnader för fastighetsanknuten service.

Miljöanpassad arkitektur spelar en viktig roll för målet att uppnå en hållbar utveckling. Byggsektorn står för drygt en tredjedel av det globala resursuttaget, energiförbrukningen och det genererade avfallet. Återvinningsbara och hälsodeklarerade byggmaterial, användning av förnyelsebar energi och resurseffektiva lösningar är viktiga strategier för att minska byggandets miljöpåverkan. Bostäder måste också planeras så att de ger utrymme för kretsloppsanpassade lösningar, som källsortering av avfall. Inomhusmiljön behöver särskilt uppmärksammas, i offentliga lokaler som skolor och gruppboende, men också i egna hem och hyresbostäder.

Även lågavlönade barnfamiljer, pensionärer och studerande måste ges möjligheter till en rimlig bostadsstandard. Samhällets insatser bör utformas så att fattigdomsfällor undviks för förvärvsarbetande och arbetssökande.

4.5. INTEGRATION OCH FLYKTINGPOLITIK

Det svenska kulturarvet, byggt på kristen etik och humanism och därmed en del av den västerländska kulturen, har bidragit till skapandet av vårt lands lagstiftning och rättstradition. Denna etiska grund utgör ett sammanhållande kitt för ett mångkulturellt samhälle, som innebär att många kulturer, religioner, livsstilar, språk och erfarenheter lever sida vid sida och berikar varandra.

Ett mångkulturellt samhälle fungerar inte utan en gemensam etisk grund som respekteras av både majoritetsbefolkning och minoritetsgrupper. En del av denna etiska och historiska grund är just respekten för andra individers och folkgruppers värde och särdrag. Den som har stark egen identitet och kunskap om sin egen historia har bättre förutsättningar att vilja och våga möta det annorlunda och främmande. Detta måste också gälla företrädarna för den svenska majoritetskulturen. Kännedom om den svenska historiska bakgrunden till vårt nutida samhälle är en del av den grund som skapar en stark egen identitet också hos de infödda svenskarna. Detta är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete mot främlingsfientlighet.

Utgångspunkt för integrationspolitiken är att ge människor förutsättningar att kunna ta ansvar för sitt eget liv. Staten ska medverka till att underlätta och skapa förutsättningar, men inte planera och ta kontroll över människors liv. Det offentliga ska sträva efter goda levnadsvillkor för medborgarna samt skapa lika möjligheter för utveckling och förverkligande av livsprojekt.

Integrationspolitiken ska präglas av ett medborgarperspektiv. Medborgarna ska därför ha frihet och möjlighet att organisera sig efter eget önskemål, exempelvis kunna bilda egna sammanslutningar, starta förskolor och skolor på etnisk grund.

Detta stärker identiteten och gynnar integrationsprocessen.

Sverige kan bäst verka för en generös och human flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater. Asyl, viserings, invandringspolitik och gränskontroller är viktiga gränsöverskridande politikområden. Därför bör EU:s medlemsländer ha en gemensam och generös flyktingpolitik, som tar hänsyn till människors skyddsbehov och där humanitära skäl väger tungt.

Migrationspolitiken får inte leda till att familjemedlemmar skiljs från varandra. Utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring ska inte fattas eller verkställas, såvida inte synnerliga skäl finns. Barnperspektivet ska alltid finnas med i migrationsärenden.

När flyktingar kommer till Sverige måste hela processen vara utformad så att rättssäkerhet garanteras den enskilde. Resurser för mottagande av flyktingar och för utredning av deras situation ska vara tillräckliga för att åstadkomma korta handläggningstider, rättssäkerhet och effektiv hantering. Flyktingars och asylsökandes hälsoproblem, fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas. Det är viktigt att seriös och tidig information ges om möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring.

Medlemmar i frivilligorganisationer som verkar inom flyktingområdet men även andra med lämpliga kunskaper ska kunna medverka i asylutredningar som medborgarvittnen. Frivilligorganisationerna är också viktiga vid introduktionen av flyktingar i den fortsatta integrationsprocessen.

Invandrare ska garanteras goda möjligheter till undervisning i svenska språket och om det svenska samhället. Studierna bör individanpassas och kombineras med praktik på arbetsplatser för att öka möjligheten till integration i samhällsgemenskapen. Människors vilja och förmåga till egenförsörjning ska tas tillvara.

Skolbarn ska ges möjlighet till modersmålsundervisning för att kunna bibehålla god kontakt med sina föräldrars kulturella identitet och för att bredda den språkliga kompetensen i Sverige.

Invandrare ska åtnjuta samma frihet som övriga medborgare, ha rätt att bosätta sig var de vill, att utöva sin egen religion, lära sina barn sitt modersmål och för övrigt få utöva sina mänskliga

rättigheter.

Sveriges ursprungsbefolkning och nationella minoriteter är en levande del av det svenska samhället och deras språk är en värdefull del av den svenska kulturen. Genom att tillerkänna samer, sverigefinländare, tornedalingar, romer och judar språkliga och etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella identitet. Det är viktigt att dessa gruppers behov och intressen beaktas i alla delar av landet och på alla nivåer i den offentliga sektorn.

4.6. UTVECKLINGSSAMARBETE OCH FRIHANDEL I EN GLOBAL EKONOMI

Iden om att alla människor, var de än bor, har samma värde och att vi alla har ett ansvar för varandra utgör en stark motivation till den solidaritet som är grundläggande i den kristdemokratiska ideologin. Människovärdet är universellt och kan därför inte relativiseras av geografiska gränser.

De globala klyftorna är med denna utgångspunkt oacceptabla. En friare världshandel med rättvisare spelregler är en förutsättning för att klyftorna ska kunna minska. Bara då kan människor i de minst utvecklade länderna med egen kraft resa sig ur fattigdomen. I denna process kan långsiktigt utvecklingsstöd spela en viktig roll.

De övergripande målen för Sveriges utvecklingssamarbete måste vara att hävda människovärdet, främja mänskliga rättigheter och demokrati samt höja de fattigas levnadsnivå. Den enskilda människans situation måste vara i fokus för detta arbete. Måttet på utveckling kan därför inte enbart vara förändringar på makroplanet.

Mänskliga rättigheter är både ett mål och ett medel inom biståndet. Genom ökad delaktighet i samhället, starkare civila samhällen och större spridning av makt och resurser främjas förutsättningarna för en positiv ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling, liksom för en mer jämlik fördelning av resurserna.

Fattigdomsbekämpningen är mångfacetterad, men handlar ytterst om att ge möjlighet att få leva ett människovärdigt liv. Det innebär att främja ekonomisk tillväxt och handel, social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, stöd att utveckla en fungerande nationell hälso- och sjukvård, hushållning med naturresurser och omsorg om miljön, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt säkerhet och konfliktförebyggande åtgärder. I de fattiga länderna bär ofta kvinnor huvudansvaret för familjen, och därmed de tyngsta bördorna av fattigdomen. Med tanke på deras ansvar för familj och barn ska kvinnors situation prioriteras i utvecklingssamarbetet.

Arbetet för global utveckling kräver en helhetssyn på relationerna mellan fattiga och rika länder, där såväl skuldavskrivningar som handel - bland annat genom ökad inhemsk förädling av råvaror, bistånd och miljöfrågor ingår. Bistånd i sig kan inte åstadkomma ekonomisk tillväxt, utan måste vara en komponent i en sammanhållen utrikespolitik till stöd för mänskliga rättigheter och de fattiga ländernas utveckling. Utvecklingssamarbetet bör framför allt inriktas på att överföra kunskap, och att ändra regler och strukturer som hindrar de fattiga länderna att utvecklas.

Handels- och biståndspolitiken måste samverka för att uländernas ekonomier ska integreras på ett hållbart sätt i den globala ekonomin. Det behövs handelsliberaliseringar för de produkter som de fattiga länderna är bäst på att producera. Tillgång till EU:s jordbruksmarknad är viktig för rättvisa spelregler för uländerna. De behöver också få stöd för att utveckla den juridisktekniska kapacitet som krävs för att hantera alltmer komplexa handelsregler. Ny informationsteknik bör användas för att integrera utvecklingsländer bättre i världsekonomin.

Utvecklingssamarbetet baseras alltför mycket på givarnas tänkande, teknikval, ekonomiska system och sociala strukturer, där iländerna överför sina livsstilar till uländerna. Detta är inte socialt eller ekologiskt hållbart. Samtidigt som västvärlden söker nya hållbara produktionsmetoder måste internationellt bistånd i hög utsträckning inriktas på stöd till uppbyggandet av nationellt miljöskydd, utbildning samt överföring av miljövänlig teknik.

Utvecklingssamarbete kan bidra till fredlig utveckling och motverka konflikter. Samarbete för att bekämpa miljöproblem och HIV/AID-spridningen, liksom för att lösa vattenfrågan och hantera befolkningstillväxten, är starkt relaterade till de säkerhetspolitiska aspekterna. Stöd till mänskliga rättigheter och demokrati kan effektivt bidra till att stabilisera nyblivna men ännu svaga demokratier. Det konfliktförebyggande biståndet bör prioriteras, liksom insatser för försoning och stabilitetsskapande i efterkrigsområden.

Det humanitära biståndet är en viktig del av det internationella biståndet. Det är inte minst vid katastrofer och i konflikter som människor lider, flyktingströmmar uppstår och flest brott mot mänskliga rättigheter sker. Internationella och frivilligorganisationers resurser och distributionssystem bör nyttjas, speciellt då biståndet, på grund av väpnade strider eller diktaturregimer, inte kan nå fram via officiella kanaler.

Det slutliga målet med internationellt bistånd är att det en dag inte längre ska behövas. För att stödja den nationella biståndsviljan är det lämpligt att fastställa en biståndsnivå som gäller såväl i låg- som högkonjunktur. Sverige bör ge minst en procent av BNI i internationellt bistånd. Utöver detta bör staten på olika sätt främja människors frivilliga engagemang och gåvogivande till biståndsändamål.

Det måste finnas tydliga instrument för styrning, samordning och uppföljning av biståndet. Oberoende utvärderingar av biståndet ska ske. Detta gäller även för de multilaterala organisationer genom vilka en stor del av det svenska biståndet går.

4.7. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I UTRIKESPOLITIKEN

Om människovärdet ska stå i fokus, måste arbetet för att skydda och värna mänskliga fri- och rättigheter vara ett huvudmål för utrikespolitiken. Begreppet mänskliga rättigheter bygger på tesen att den enskilda människan ska värnas mot övergrepp i alla olika kulturer och religioner i världen. Mänskliga rättigheter reglerar individens rättigheter mot staten, och statens förpliktelser mot individen.

Svensk utrikespolitik ska främja fred, frihet och utveckling, samt mänskliga rättigheter, förståelse och försoning. Det handlar inte om att påtvinga andra länder en västerländsk syn på mänskliga rättigheter, utan om att främja sådana allmänmänskliga värderingar som gäller för mänskliga relationer i hela världen. Det är viktigt att diskussionen om mänskliga rättigheter präglas av förståelse för kulturella olikheter, likaväl som den står fast vid universellt gällande principer. En viktig del av den internationella politiken är tanken om försoning mellan folkgrupper och tidigare arvfiender.

Om de mänskliga rättigheterna ska stärkas måste efterlevandet av internationella förpliktelser garanteras. Därför måste FN:s ställning skyddas och stärkas, liksom olika internationella domstolar och rättssystem inom FNsystemet.

I främjandet av mänskliga rättigheter ska i första hand positiva verkningsmedel användas, som till exempel finansiellt stöd, kulturella samarbetsprojekt, samtal och dialoger för att främja mänskliga rättigheter. Som en sista utväg kan bojkott och sanktioner inom politiska, kulturella och ekonomiska områden bli aktuella.

En dialog om mänskliga rättigheter bör även föras bilateralt med enskilda länder. Det ger möjligheter till en djupare dialog. Även utvecklingssamarbetet ska baseras på respekt för mänskliga rättigheter. Detta ställer krav på biståndet, både när det gäller samarbetsformer och olika typer av stöd. Det rättighetsbaserade humanitära biståndet är centralt i det internationella arbetet. Den principiella utgångspunkten är att flyktingar, de drabbade och mest utsatta i konflikter, har rätt till hjälp och

skydd.

Internationella organ som världshandelsorganisationen WTO, IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, måste också ställa höga krav på respekt för mänskliga rättigheter i sin verksamhet. Förhållandet mellan näringslivet och mänskliga rättigheter kommer allt mer i fokus genom globaliseringen. Denna process ökar förutsättningarna för opinionsbildning och information i de mänskliga rättigheternas tjänst. Därför är det viktigt att förstärka de globala etiska koderna för näringslivet. I den tilltagande internationaliseringen är det inte längre enbart staten som har till uppgift att främja och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna; alla enskilda människor och globala aktörer, såväl internationella organisationer som multinationella företag, har ett ansvar för sina medmänniskors situation.


Kapitel 5. Ett medmänskligt samhälle - går solidaritet och effektivitet att förena?

ETT GOTT SAMHÄLLE kan inte förverkligas utan en väl fungerande samhällsekonomi i balans. Den historiska erfarenheten visar att marknadsekonomin är den bästa metoden för att skapa en god samhällsekonomi. Erfarenheterna efter kommunismens sammanbrott visar också att ett samhälle utan enskilt ägande förlorar en avgörande drivkraft för ett gott förvaltande. Marknadsekonomin bygger på att människor enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan äga, förvärva och förvalta egendom och företag. Den ger människan valfrihet och utlopp för sin kreativitet. Därigenom skapas grunden för ökat välstånd och för en solidarisk välfärdspolitik.

Marknadsekonomins civilrättsliga grundvalar är frivilliga, ofta informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. De förbättrar ekonomins funktionssätt genom att det sänker kostnaderna för att sälja och köpa - transaktionskostnader - och leder till ökad effektivitet. Den kristna etiken spelar därför en avgörande roll för att åstadkomma en effektiv marknadsekonomi.

I sig själv är inte marknadsekonomin tillräcklig för att skapa ett gott samhälle. Den kan aldrig av sig själv skapa en rimlig inkomstfördelning. En god ekonomisk utveckling förutsätter också hög sysselsättning, hög utbildningsnivå och jämn resursfördelning.

Marknadsekonomin måste bygga på förvaltarskapets principer som betonar människans personliga och gemensamma ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön. Detta leder till ett ödmjukt förvaltande av de ekonomiska tillgångar som finns tillgängliga och en strävan efter ett långsiktigt perspektiv i den ekonomiska politiken. En ekonomi präglad av inflation och spekulation, liksom ansvarslöshet och egoism, är därför motsatsen. Informationstekniken som bidrar till allt snabbare informationsflöden ökar också risken för ett oövertänkt och kortsiktigt beteende. Förvaltarskapets principer måste därför genomsyra ekonomins spelregler och övervakande myndigheter, liksom de enskilda aktörernas medvetande.

Förvaltarskapsprincipen innebär inget passivt bevarande, utan ett ansvarsfullt brukande och förädlande av tillgångarna. Ekonomisk utveckling som skapar resurser för att åstadkomma en bättre livssituation för alla människor är därför en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Men ekonomisk utveckling får inte ske genom ett kortsiktigt utnyttjande av vare sig arbetskraften eller miljön. En hållbar ekonomisk utveckling kan endast erhållas om ansvaret för miljö och människor är en integrerad del av den ekonomiska politiken.

I det ekonomiska livet måste insikten finnas om att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå och om människans behov av små nära gemenskaper. Därför är löntagarnas inflytande viktigt och att arbetslivet organiseras i små grupper där ansvarstagande och helhetssyn uppmuntras medan anonymitet motverkas. Det är också angeläget att det personliga ägandet uppmuntras på bekostnad av det institutionella ägandet. Välfärdssystemen ska utformas så att de stödjer familjerna och individerna och samtidigt främjar valfrihet, mångfald och personligt ansvar. Samhällsplaneringen ska präglas av en målmedveten strävan mot ett decentraliserat samhälle.

Ett gott samhälle byggs således utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.


5.1. EN SOCIALT OCH EKOLOGISKT HÅLLBAR EKONOMISK UTVECKLING

Det samhällsekonomiska målet ska vara att skapa en till alla delar god livsmiljö för människorna. Men ekonomisk utveckling får inte mätas genom ett snävt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten räknas miljö och naturresurser, de mänskliga resurserna, produktionskapitalet samt en nations finansiella tillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en materiell välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människans hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken ska främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan förvaltarskapet förverkligas och verklig välfärd utvecklas.

En oreglerad marknadsekonomi riskerar att leda till miljöförstöring. Det beror på att vissa naturresurser kan utnyttjas gratis, eller till ringa kostnad, trots att de representerar stora värden. Miljöpolitiken ska bygga på principen att förorenaren ska betala för de miljökostnader som uppstår. Exempelvis miljöavgifter bör användas för att minska utsläpp även om gränsvärden fastställs. Ekonomiska styrmedel och stöd ska användas för att skapa ekonomiska motiv att agera miljövänligt för såväl konsumenter som producenter. Ett nära samarbete med näringslivet är en viktig del i detta arbete. För att skapa en god livsmiljö krävs också att handelspolitiken och miljöpolitiken utformas så att de stöder varandra.

Nationalräkenskaperna bör kompletteras med miljöräkenskaper. På det sättet kan miljöaspekterna bättre vägas in i den ekonomiska politiken. Separat miljöredovisning bör också utvecklas som komplement till den ekonomiska redovisningen.

Marknadsekonomin ska, för att bidra till en god välfärd för alla, kombineras med en socialt ansvarsfull politik, som ger alla människor likartade förutsättningar och ser till att det sociala skyddsnätet fungerar i olika skeden av livet. Välfärdspolitiken ska vara generell i det avseendet att den ska ge en grundläggande trygghet för alla. Socialförsäkringssystemen ska utformas så att alla får en rimlig trygghet vid sjukdom, arbetslöshet, arbetsskada och pension. Inslag av försäkringssystem bör finnas för att undvika alltför stor andel skattefinansierade utgifter. En social marknadsekonomi kräver fördelningspolitiska åtgärder som riktas till den som har störst behov av stöd och hjälp. Principen bör vara att ge alla likvärdiga förutsättningar. Skatte- och bidragssystemen måste utformas så att människors egen kraft och engagemang uppmuntras, och att bidragsberoende motverkas.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen ska vara så utformad att den ger ett rimligt anställningsskydd för arbetstagaren. En hög ambitionsnivå ska prägla lagar och arbetet för bra arbetsmiljöer.

En central uppgift för den ekonomiska politiken är att skapa sådana förutsättningar att alla människor har tillgång till arbete. Det kan endast åstadkommas i en ekonomi med god konkurrenskraft och stabiliseringspolitisk balans. Därför ska låg inflationstakt eftersträvas. Ett viktigt medel för att uppnå detta är en självständig riksbank med ett uttalat ansvar att styra penningpolitiken så att ett stabilt penningvärde kan erhållas. Sparandet i den svenska ekonomin måste hållas högt genom hushållssparande och genom återhållsamhet i de offentliga utgifterna.

En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter en effektiv konkurrens, stabila institutioner och etiskt handlande. I annat fall hotas tilltron till marknadsekonomin.

En väl fungerande offentlig sektor är en förutsättning för att ett gott samhälle ska kunna skapas för alla oavsett inkomst, ålder, kön eller bosättning. Den offentliga sektorns verksamhetsformer ska så långt möjligt bygga på frånvaro av monopol, på nyttjande av olika driftsformer och på decentralisering. För att öka mångfalden, stimulera initiativtagande och effektivitet måste produktion av välfärdstjänster i enskild regi via stiftelser, kooperativ och ideella organisationer ges lika förutsättningar som tjänster producerade i offentlig regi.

Politikernas uppgift är i första hand att ta tillvara medborgarnas intresse. Utvärdering, kostnadsuppföljning och kvalitetskontroll är därför viktiga politiska uppgifter. Produktion av individuella sociala servicetjänster bör präglas av mångfald. Den enskilde bör själv kunna välja utförare inom ramen för det bistånd som myndighet beviljat. Övrig offentlig verksamhet, som inte är myndighetsutövning, bör upphandlas i konkurrens.

En av orsakerna till den offentliga sektorns kostnader är livsstilen. Insatser för att förebygga ohälsa och sociala problem medför därmed ett minskat tryck på den offentliga sektorn och därmed minskar de offentliga utgifterna samtidigt som människors livskvalitet ökar.

5.2. INTERNATIONALISERINGEN

Sveriges ekonomiska välstånd har uppnåtts genom aktivt deltagande i det internationella utbytet av varor och tjänster. Internationaliseringen av ekonomin har förstärkts inte minst genom den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologin. Dessutom har avregleringar bidragit till att nya förutsättningar skapats.

Genom avregleringar, den nya tekniken och en allmän inriktning på låg inflation och lägre skatter har marknaderna knutits samman i större utsträckning än tidigare. Affärsmässiga och politiska beslut får snabbare återverkningar på företag och människor. Internationaliseringen sätter gränser, men ger också nya möjligheter.

En politik utformad för den moderna ekonomiska miljön måste omfatta såväl satsningar på utbildning som åtgärder för att förbättra den miljö inom vilken kunskap ska kommersialiseras och spridas. Sverige måste därför ligga i främsta ledet när det gäller satsningar på forskning och utbildning. Dessutom måste spelreglerna utformas på ett sätt som tar vara på det kunskapskapital som finns i det svenska samhället.

Internationaliseringen påverkar i första hand företagande, investeringar och lokalisering av produktion. Men i allt högre grad kommer människor med ett kunnande som kan nyttiggöras i andra länder att överväga arbete i något annat land. En skattenivå som driver människor ut ur landet undergräver basen för företagande, arbete och offentlig verksamhet.

För att en ekologisk och social marknadsekonomi ska kunna förverkligas krävs samarbete på internationell nivå. Därigenom motverkas riskerna med de snabba kapitalrörelserna och stora transnationella företag som nationell lagstiftning har svårt att omfatta. Därför krävs bland annat användande av den starka makt som ligger hos konsumenterna i form av krav på sociala uppförandekoder hos företag samt ett fungerande samarbete kring ekonomi, sysselsättning och välfärd på EUnivå. Behovet av överstatliga lösningar på vissa ekonomiska områden tillsammans med vikten av att ge svenska företag och konsumenter goda konkurrensvillkor motiverar att Sverige fullt ut deltar i det europeiska valutasamarbetet.

En del i den sociala marknadsekonomin är att skapa internationell rättvisa. Handelshinder och tullar bör avskaffas för utvecklingsländernas export så att den ekonomiska utvecklingen i tredje världen stimuleras. Sverige ska aktivt verka för frihandel genom internationella avtal. Internationella organ och innehållet i de avtal som sluts måste präglas av ambitionen att ge alla länder och regioner likvärdiga förutsättningar att nyttja frihandelns möjligheter.

5.3. SKATTEPOLITIK OCH RÄTTVISA

Syftet med skatter är att finansiera offentliga utgifter, styra den ekonomiska utvecklingen i en social och ekologisk riktning samt mildra inkomstspridningen. Samtidigt riskerar skatter att försämra ekonomins funktionssätt och leda till ett osunt ekonomiskt beteende. Strävan måste därför vara att skattesystemet utformas så att det stimulerar arbete, hederlighet, sparande och företagande.

Skattesystemet ska vara utformat så att den enskilde i största möjliga utsträckning får behålla sin egen lön innan kompletterande bidrag betalas ut. Målet är att alla heltidsarbetande ska kunna leva på sin inkomst. Studier och kompetensutveckling måste löna sig. Skatte-, bidrags- och socialförsäkringssystemen ska sammantaget ta hänsyn till familjesituationen och försörjningsansvaret samt upplevas som rimligt av medborgaren.

I en globaliserad ekonomi utsätts främst kapitalskattesystemet för konkurrens. Kapitalskatterna måste därför vara konkurrenskraftiga. Beskattningen av fastigheter, förmögenhet eller annan beskattning, får inte urholka äganderätten och ska utformas enligt vedertagna skatterättsliga principer som skatt efter bärkraft och likabehandlingsprincipen. Den statliga fastighetsskatten bör därför avvecklas. Skattesystemet ska även bidra till ett gott klimat för företagsamhet och främja eget ansvarstagande. Det är dessutom viktigt att skattereglerna utformas så enkelt som möjligt för att därigenom underlätta bland annat för småföretagsamhet.

Nivån på mervärdesskatten bör i princip vara generell. En hög generell nivå på momssatsen medför dock att undantag kan behöva göras.

Beskattningen ska utformas så att arbete gynnas medan förbrukning av ändliga naturresurser, miljöpåverkande utsläpp och annan miljöskadlig verksamhet motverkas.

Det är en statlig uppgift att stödja kommuner som inte har ett tillräckligt skatteunderlag för att klara sina lagstadgade skyldigheter mot kommunens invånare.

5.4. KOMMUNIKATIONER

Förvaltarskapsprincipen innebär ett ansvar för medmänniskor och miljö, men också ett ansvar att utveckla och förvalta de tillgångar som vi har. För ett land som Sverige med riklig tillgång till naturresurser, människor spridda över en stor geografisk yta och en utvecklad handel och umgänge med människor och företag över hela världen är väl utbyggda kommunikationer av största vikt. I det moderna samhället behövs snabba "digitala motorvägar" för att hela Sverige fullt ut ska kunna nyttja den nya tekniken och vara en ledande aktör inom modern informationsteknik. Ett väl utbyggt system av vägar, järnvägar, flygförbindelser, sjöfart samt snabba tele- och datakommunikationer är därför en viktig förutsättning för regional balans, ekonomisk utveckling och mänsklig kontakt.

Bilen är för många en förutsättning för att kunna bo och arbeta där man vill. Bilen är också ett redskap för att uppleva frihet, samtidigt måste de negativa effekterna av vägtrafiken begränsas.

Politikens syfte är att skapa förutsättningar så att medborgare och näringsliv i hela landet kan erbjudas en effektiv, säker och miljövänlig kommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. För att uppnå dessa mål ska olika kommunikationssystem i möjligaste mån bära sina samhällsekonomiska kostnader.

Staten har ansvar för trafiksystemens utveckling och dess infrastruktur. Driften av trafik bör bedrivas i konkurrens. Staten har ansvar för att investeringsnivån i kommunikationssystemens infrastruktur såsom vägar och järnvägar hålls på en långsiktigt hög nivå så att ekonomisk utveckling och regional balans främjas. Skattesystem och miljöavgifter ska utformas så att de samhällsekonomiskt och miljömässigt mest effektiva kommunikationssystemen stimuleras.

Lastbilen utgör en omistlig del av transportsystemet. Det är dock önskvärt att långväga godsbefordran i första hand kan ske med miljövänliga och energieffektiva transportslag som järnväg och sjöfart i samverkan med flyg och landtransporter. Ett utbyggt inrikesflyg är nödvändigt i Sverige med dess långa avstånd. Fri konkurrens ska råda. Staten har dock ansvar för att regionalpolitiskt motiverade flygförbindelser kommer till stånd på rimliga villkor för passagerarna. Sveriges tradition som sjöfartsnation ska upprätthållas. Sjösäkerheten ska prioriteras.

Trafiksystemet ska givetvis utformas så att den kan nyttjas av människor med funktionshinder.

KOLLEKTIVTRAFIK

En väl utvecklad kollektivtrafik är av största betydelse för allas möjlighet att kunna förflytta sig och samtidigt minska bilismens negativa miljöpåverkan. Kollektivtrafiken med buss, spårvagn, tåg och tunnelbana ska utvecklas till attraktiva resealternativ på en marknad med konkurrens och långsiktiga spelregler. Säkerhet och arbetsmiljö ska liksom miljöfrågor vägas in i offentlig upphandling av trafik.

Övergång till miljövänliga drivmedel, säkerhetsarbete samt service- och kvalitetsutveckling inom kollektivtrafiken ska stimuleras. Taxorna inom kollektivtrafiken ska utformas så att de främjar kollektiva transporter och en god resurshushållning.

TRAFIK OCH MILJÖ

Transportsektorns stora beroende av fossila bränslen utgör tillsammans med andra utsläppskällor från industri, jordbruk och hushåll ett globalt hot mot miljön genom ökande utsläpp av växthusgaser. För att minimera motorfordonens negativa miljöpåverkan måste utvecklingen av energieffektiva motorfordon samt fordon med ickefossila drivmedel stimuleras. Avgasutsläpp från alla transportmedel ska nedbringas till ett minimum genom användande av modern teknik och effektiv kontroll. Drivmedelsskattens utformning ska stimulera användande av miljövänliga bränslen.

Trafiken utgör också en belastning för människans livsmiljö genom hälsovådliga utsläpp, intrång i naturmiljön, buller samt olyckor. Dessa faktorer måste få stor betydelse vid planeringen av infrastruktur.

För att fördela trafiken bättre över tid och minska trängsel ska kommunerna ha rätt att själva bestämma om de vill införa trängselavgifter för biltrafiken.

TRAFIK OCH SÄKERHET

Det är viktigt att samhället håller fast vid en nollvision för dödsfall och svåra skador i trafiken. Ansvar för en säker trafik ligger både på den som utformar trafikmiljön, staten och kommunerna, men också på den enskilde trafikanten. Frivilligorganisationernas insatser ska uppmuntras av staten. Hastighetsbestämmelser ska anpassas till miljö- och säkerhetsaspekter.

Att köra med alkohol eller andra droger i kroppen ska vara förbjudet på land, på sjön och i luften. Polisen ska ha tillräckliga resurser för nykterhetskontroller och för att kunna beivra överträdelser. Hårda säkerhets- och miljökrav ska ställas på transporter av olja och andra miljöfarliga produkter såväl på land som till havs.

INFORMATIONSTEKNIK (IT)

Den viktigaste utgångspunkten för ITpolitiken är att människan ska stå i centrum. Det innebär en positiv attityd till de möjligheter som den nya informationstekniken innebär, men samtidigt en insikt om de risker som kan finnas.

Målet bör vara att Sverige ska inneha en framskjuten position på världsmarknaden inom ITsektorn. Politikens roll bör vara att uppmuntra entreprenörskap, skapa långsiktiga spelregler för ITföretag, stimulera nytänkande och främja en offensiv användning av IT inom den offentliga sektorn. Den enskildes integritet ska säkerställas vid hanteringen av personuppgifter.

Utbyggnad av modern telekommunikation öppnar möjligheter för decentralisering och flexibilitet. Staten har ansvar för att utbyggnaden sker med regionalpolitiska hänsyn. Hela Sverige ska garanteras en fullgod tele och postservice.

Det världsomspännande Internet kan bidra till mycket positivt för människan. Den kan bidra till ökad demokrati, ökad tillgänglighet till kunskap och information samt förbättrade möjligheter för enskilda människor att hålla kontakt med varandra. Demokratin förbättras när information blir lättillgänglig för alla. Det blir lättare att kontrollera politikers löften, att hävda sig gentemot myndigheter och att föra en dialog med förtroendevalda.

Sjukvården kan förbättras genom telemedicin och genom att forskningsresultat kan spridas globalt via Internet. Nya sjukvårdssystem kan också underlätta patientadministration och ge mera tid över för direkt kontakt med patienterna.

Intelligenta transportsystem förbättrar hela tiden logistiken hos industrin. Detta leder till att fordonen utnyttjas bättre och IT kan därigenom bidra till minskad miljöpåverkan. IT i bilen kan användas till säker körkortskontroll, minska olovlig körning och förhindra rattfylleri.

En av de viktigaste fördelarna med Internet är att det ökar möjligheten till kommunikation mellan människor.

Den snabba tekniska utvecklingen lockar oss att skynda på den demokratiska beslutsprocessen. Tid för eftertanke, förankring och dialog blir mindre. ITsäkerheten är en kritisk faktor. Klyftorna i samhället tenderar att öka på grund av IT i och med att skillnader mellan människors information och kunskap kan komma att vidgas. Dessa klyftor kan minskas genom satsningar på utbildningssystemet, kontinuerlig kompetensutveckling i arbetslivet och en väl utbyggd infrastruktur i hela landet.

Informationssamhället kan också skapa negativ stress och prestationsångest hos många. Informationsstress och nya sjukdomssymptom kommer fram på grund av att vi inte tillräckligt anpassar tekniken till människan. Våldsförhärligande ideologier samt pornografi och prostitution är exempel på sådant som sprids lätt via Internet. Därför är arbetet med värderingar och normöverföring i familj, skola och samhälle i övrigt av mycket stor betydelse som motkraft mot sådant som förtrampar människovärdet. Även tekniken kan i viss mån användas för att förhindra spridning av olagligheter på nätet.

5.5. FÖRETAGANDE OCH NÄRINGSLIV

Det goda samhället och en god välfärd förutsätter ett konkurrenskraftigt och differentierat näringsliv. Detta innebär i sin tur att ett gott klimat måste skapas och vidmakthållas för ett dynamiskt småföretagande, där enskilda människors ideer, kreativitet och entreprenörskap får möjlighet att blomma ut. De små och medelstora företagen, som ofta är familjeföretag, ska stå i centrum för utformningen av näringslivspolitiken.

Det personliga initiativet utgör grunden för nyföretagande. Samhället måste aktivt medverka till att skapa positiva attityder till företagandet. Därför är det viktigt att initiativ och skaparkraft uppmuntras av samhället, till exempel genom utbildningssystemet och ett gott företagarklimat.

Förvaltarskapsprincipen måste vara utgångspunkten för den politiska synen på näringsverksamheten. God förvaltning förutsätter närhet till beslut och delaktighet i ansvar. En väl fungerande ekonomi bör därför bygga på en hög grad av personligt ägande. Ett fungerande näringsliv förutsätter en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.

Statens roll i näringspolitiken är att övervaka att lagstiftningen och en god etik upprätthålls på marknaden. Det är viktigt att de regler staten ställer upp för företagen är långsiktiga. Dessutom måste staten ta det övergripande ansvaret för att likvärdiga villkor ska gälla för olika företagsformer och företagande i alla delar av landet och inte missgynnar små- och medelstora företag. En effektiv konkurrenspolitik som motverkar oligopol, monopol och illojal konkurrens ska bedrivas. Monopol och konkurrensbegränsningar får endast förekomma undantagsvis, exempelvis av folkhälsoskäl.

Näringspolitiken ska bedrivas med generella medel, det vill säga syfta till att skapa goda förutsättningar för företagande över hela landet. Näringspolitiken ska inriktas på att fastställa spelreglerna för näringslivet. Direkta företagssubventioner avvisas. Näringspolitiken ska stimulera till utveckling och förnyelse av näringslivet för att möta förändringar i vår omvärld. Byråkrati och krångliga regler ska motverkas. Alla tillkommande lagar bör prövas ur ett småföretagarperspektiv.

Skattesystemet ska vara sådant att vinster kan genereras samtidigt som sparande i det egna företaget uppmuntras. Skattesystemet ska vara så utformat att det främjar tillgången till riskvilligt kapital för nya och växande företag. Arvs, gåvo- och kapitalskattereglerna ska utformas så att generationsskiften i företagen underlättas.

Staten bör främja nyföretagande genom att skapa ett gott klimat för innovationer samt produkt- och marknadsutveckling. De offentliga organen bör medverka till att nödvändigt riskkapital finns tillgängligt, inte minst för mindre företag och i regioner med svag kapitalbildning och sysselsättningsproblem. Särskilda insatser bör göras för att stimulera kvinnligt företagande.

En fungerande marknadsekonomi kräver aktiva och välinformerade konsumenter samt effektiva rättsliga spelregler. En väl utbyggd konsumentinformation är nödvändig. Fria och självständiga konsumentorganisationer ska uppmuntras. Staten ska motverka vilseledande, diskriminerande och osund reklam samt TVreklam riktad mot barn och i övrigt aggressiva marknadsföringsmetoder.

Myndigheter som övervakar konkurrensvillkoren och det finansiella systemet måste ha goda möjligheter att fullgöra sina uppgifter och därmed förebygga osunda beteenden.

5.6. ARBETSMARKNADSPOLITIK

I arbetslivet ges möjligheten att delta i ett aktivt förvaltarskap där var och en i olika arbetsuppgifter brukar, bevarar och utvecklar mänskliga förmågor och materiella resurser. Ett gott förvaltarskap innebär också att alla människors unika karaktär, kapacitet och förmåga tas tillvara och ges möjlighet att utvecklas i gemenskap med andra människor på en arbetsplats. Arbetet är således viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet.

Människans värde förknippas ofta mycket starkt med innehavet av ett traditionellt förvärvsarbete. Detta är både ett farligt och felaktigt synsätt. Farligt därför att den som blir arbetslös känner sig värdelös, felaktigt därför att människans värde ligger i det faktum att hon är en människa, inget annat.

I människans natur ligger ett behov av att få känna gemenskap med andra, ta eget ansvar och utvecklas som person. Aktivt arbete och engagemang, oavsett om det är organiserat förvärvsarbete eller annan form av meningsfullt ansvarstagande för familj, vänner eller andra medmänniskor är därför av största vikt.

Förvärvsarbetet har en särställning, eftersom det är en organiserad form av samhällsinsats och ger individen ekonomiska möjligheter att ta ansvar för sig själv och sina närmaste. Förvärvsarbetet innebär också stora möjligheter till personlig utveckling, arbetsgemenskap och sociala kontakter. Varje människa som inte ges möjlighet att delta i arbetslivet är en människa som utestängs från att delta i det samhällsbyggande som arbetslivet innebär.

Arbetslösheten är ett slöseri med mänskliga resurser. Därför är full sysselsättning ett viktigt politiskt mål. En förutsättning för detta är att det svenska näringslivets konkurrenskraft upprätthålls gentemot omvärlden. En långsiktig och stabil ekonomisk politik i samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är därför nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att delta i samhällsbyggandet.

Personliga och sociala problem blir ofta följden vid långvarig ofrivillig arbetslöshet eftersom alla människor behöver känna sig efterfrågade och behövda. Ett arbete är för de flesta av största vikt för en god livskvalitet. Den ekonomiska politiken ska skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett dynamiskt näringsliv. Med fler sysselsatta kan fler försörja sig själva och därmed få mer makt över sitt liv. Med fler sysselsatta skapas också resurser för att förstärka budgeten och därmed värna välfärdssystemen så att de som bäst behöver samhällets stöd också kan få detta. Därför är tillkomsten av nya jobb den i särklass viktigaste fördelningspolitiska frågan.

Arbetsmarknadspolitiken måste också utgå från subsidiaritetsprincipen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på ett ändamålsenligt sätt ska inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att skada ordinarie arbetsmarknad.

Starka och partipolitiskt oberoende fackföreningar är en oundgänglig del av ett demokratiskt samhälle för att tillvarata löntagarnas rättigheter och intressen och skapa effektiva samarbetsformer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Företagsdemokratin ska vara så utformad att såväl kapital- som arbetsinsats berättigar till inflytande och medbestämmanderätt. En positiv samverkan grundad på ömsesidigt förtroende mellan alla i ett företag ska eftersträvas.

För att uppnå en lönebildning som medverkar till en låg inflation och internationellt konkurrenskraftigt näringsliv bör det svenska förhandlingssystemet vara decentraliserat. Utformningen ska göras av arbetsmarknadens parter. En klar rollfördelning ska upprätthållas mellan dessa och staten. Statlig styrning av lönebildningen i form av inkomstpolitik avvisas. Uppbyggande av företagsvisa vinstdelningssystem med individuell anknytning bör uppmuntras.

Ett väl fungerande utbildningssystem som skapar goda förutsättningar för kompetensutveckling under hela yrkeslivet är av allra största vikt för att värna sysselsättningen på lång sikt. Det ska ges möjlighet till utbildning som leder till att den arbetslöse ges goda förutsättningar att erhålla ett arbete.

Arbetstagaren bör ha goda möjligheter att påverka förläggningen av sin arbetstid. Goda praktiska och ekonomiska möjligheter bör finnas för småbarnsföräldrar att gå ned i arbetstid. Goda möjligheter till deltidsarbete ska finnas för den som så önskar. Arbetsvillkoren bör vara likvärdiga med dem som gäller för heltidsanställda. Pensionsåldern bör vara flexibel.

Aktiva arbetsmarknadsåtgärder ska prioriteras före passivt kontantstöd. Långtidsarbetslöshet ska bekämpas kraftfullt. Ett utvecklat lärlingssystem bör finnas för att inte minst ungdomar ska kunna få yrkes- och arbetslivserfarenhet.

Den statliga arbetsförmedlingen bör vara ett aktivt serviceorgan i arbetsmarknadspolitikens tjänst. Privat arbetsförmedlingsverksamhet ska uppmuntras. För att hjälpa äldre och långtidsarbetslösa måste arbetsförmedlingarna vara aktiva och uppsökande.

God anställningstrygghet för alla arbetstagare ska eftersträvas. Lagen om anställningsskydd måste utformas så att rimlig trygghet för de anställda skapas, utan att nyanställning och nytillträdande på arbetsmarknaden missgynnas. Nedläggning och omlokalisering av företag ska vara så förberedda att den enskildes trygghet tillgodoses i största möjliga utsträckning. Likvärdiga grundläggande sociala villkor ska gälla inom hela arbetslivet.

För att garantera alla som blir arbetslösa en grundläggande ekonomisk trygghet vid arbetslöshet ska en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finnas. Arbetslöshetsförsäkringen bör finansieras med egenavgifter och arbetsgivaravgifter.

En stor del av arbetsmarknaden är könssegregerad. Aktiva åtgärder för en jämnare fördelning mellan kvinnor och män måste vidtas. Lika lön för likvärdigt arbete och jämställda lönevillkor för kvinnor och män ska gälla.

Väl fungerande lagar mot all diskriminering i arbetslivet ska finnas. Stat och kommun bör föregå med gott exempel bland annat då det gäller att anställa människor med funktionshinder, äldre arbetskraft, invandrare och personer som är i behov av rehabilitering. Mobbning på arbetsplatsen måste aktivt bekämpas.

Arbetsmiljön ska beaktas redan på planeringsstadiet. Stora ansträngningar bör göras för att anpassa lokaler, maskiner och utrustning, arbetsuppgifter, arbetstempo och arbetstider till de anställdas behov och förutsättningar. Tekniken ska vara underordnad människan. Små enheter eftersträvas. Avgifter och beskattning av företagen ska utformas så att de uppmuntrar till en god arbetsmiljö. De anställda ska ha goda möjligheter till inflytande över sin arbetsmiljö. Statens ambitioner att ge råd och stöd till förbättringar av arbetsmiljön ska vara höga. Staten ska bland annat genom rådgivning, stöd och kontroll aktivt verka för en förbättrad arbetsmiljö. Ett väl fungerande arbetarskydd och god arbetsmiljö ska ta hänsyn till såväl fysisk som psykisk hälsa hos arbetstagarna. Skyddsombuden ska erbjudas utbildning och goda arbetsmöjligheter. Satsning på forskning, utbildning och information i arbetsmedicinska frågor, arbetarskydd och övriga arbetsmiljöfrågor ska ske.

5.7. REGIONALPOLITIK

Alla människor ska oavsett bostadsort kunna få del av samhällets grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga förutsättningar att försörja sig och utveckla sin bygd. Därför krävs en aktiv regionalpolitik. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling. De lokala och regionala förutsättningar som finns i form av naturresurser och mänsklig kompetens ska stödjas och främjas.

Regionalpolitiken ska medverka till att en god grund för näringslivet i sysselsättningssvaga områden skapas i första hand genom generella stimulansåtgärder. Dessa insatser kan sedan kompletteras med riktade åtgärder. Med hjälp av snabba och effektiva kommunikationer och ett utvecklat utbildningssystem kan arbetsmarknaden vidgas. Arbetspendling, distansarbete och mänsklig kontakt som främjar ekonomisk utveckling kan då skapas. Ny teknik som skapar stora möjligheter till decentralisering av produktion och beslutsfattande ska tas tillvara.

En demokratisk, dynamisk- och tillväxtinriktad regionpolitik förverkligas bäst genom att de folkvalda på regional nivå själva ansvarar för utvecklingsplaneringen av den egna regionen.

Målet är att hela Sverige ska leva och att varje kommun ska vara ett fungerande samhälle, där människor kan få sina grundläggande behov av arbete och service tillgodosedda.

Eftersom glesbygdsbor har bristfällig kollektivtrafik och långa avstånd till arbete och service bör någon form av kompensation utgå för de merkostnader det innebär.

Strävan bör vara att nya statliga verk och myndigheter förläggs utanför Stockholmsregionen. Därigenom kan arbetstillfällen spridas och kompetensen stärkas på de orter som får en ny myndighet. Högskolorna är viktiga för kunskapsspridningen och utgör ett stöd för det regionala och lokala näringslivet.

Systemet för kommunal utjämning ska vara statligt och så utformat att konsekvenserna av skillnader i skattekraft, befolkningsstruktur, geografiska avstånd, klimat och sociala omständigheter utjämnas.

5.8. JORD- OCH SKOGSBRUK SAMT FISKE- OCH RENNÄRING

Förvaltarskapsprincipen ska vara vägledande vid utformandet av en säker livsmedelsförsörjning. Produktionen av livsmedel är en basnäring som måste vårdas och utvecklas. Jordbrukspolitiken bör utformas så att den skapar förutsättningar för närhet mellan producent och konsument. Detta minskar behovet av långväga transporter. Försiktighetsprincipen leder till en restriktiv hållning beträffande genetiskt modifierade livsmedel.

Ur såväl globalt som nationellt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Europa kan nyttjas för livsmedelsproduktion eller annan produktion som lätt kan avbrytas och återgå till livsmedelsproduktion, som till exempel vid odling av energigrödor.

För att bevara en levande landsbygd är ett livskraftigt jord- och skogsbruk, samt fiske och rennäring av central betydelse. De har också en stor betydelse för sysselsättningen i näringar som förädlar och säljer råvaror. Bärkraftiga familjejordbruk bör även i fortsättningen vara basen i svenskt jordbruk, även om deltidsjordbruk med kompletterande näringar också ska underlättas. Det är nödvändigt att dessa näringar ges likvärdiga konkurrensvillkor gentemot andra länder, dels genom allmänt goda villkor för företagande och dels genom de specifika förutsättningar dessa näringar har i Sverige.

Kultur betyder ursprungligen just "odling". Det är nödvändigt att ta till vara den kultur- och miljöinsats som görs inom jordbruksnäringen. En övergång till mer miljöanpassade och mer ekologiska brukningsmetoder måste ske. Sverige bör ta till vara sina mycket goda förutsättningar för miljövänlig och säker produktion av biologiskt fullvärdiga livsmedel. Sverige ska aktivt verka för ett miljöanpassat jordbruk inom EU.

Rennäringen ska värnas eftersom den är en betydelsefull del av samisk kultur samt viktig för sysselsättning och boende i Sveriges norra inland och fjällvärld.

Den svenska fiskerinäringen måste ges förutsättningar att även i framtiden vara livskraftig. Den regionalpolitiska betydelsen av ett starkt svenskt fiske kan inte överskattas. En stor del av befolkningen i skärgården är direkt eller indirekt beroende av en väl fungerande fiskerinäring. För att garantera dessa samhällens fortlevnad är det viktigt att åtgärder vidtas för att bevara en livskraftig fiskerinäring.

Fisket är internationellt och svenska fiskare konkurrerar inte bara sinsemellan utan även med fiskare från andra länder. Villkoren för svenska fiskare måste formuleras med hänsyn till detta.

Fisket ska i likhet med allt annat nyttjande av naturresurser ske med hänsyn till förvaltarskapsprincipen. Det ska vara långsiktigt ekologiskt hållbart och i första hand syfta till människoföda. Ett alltför omfattande fiskeuttag gynnar ingen utan resulterar endast i att tillgången sinar och att näringen på lång sikt dör ut.

Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid utformandet av den övergripande skogspolitiken.


Kapitel 6. Framtidens samhälle - förbrukat eller förvaltat?

DEN SOM OROAR SIG för hur framtidens miljö kommer att se ut saknar inte anledningar. Klimatförändringar, den snabba skogsförstöringen, minskade fiskefångster, kemikalier i miljön, regional vattenbrist, övergödning är alla exempel på en utveckling som inte är hållbar. Samtidigt visar erfarenheter att det går att bryta en negativ trend.

Begreppet "hållbar utveckling" definieras ofta som "en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov". Genom att betona generationsperspektivet återspeglar denna definition mycket väl en av de principer som är grundläggande för kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Med detta menas att människan är förvaltare av - och inte herre över - skapelsen. Det ger oss människor ett speciellt ansvar. Vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer.

Förvaltarskapet gäller både de egna personliga resurserna och de materiella värdena: miljö och naturresurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete. Det förutsätter att vi förvaltar och inte på ett ansvarslöst sätt förbrukar ändliga resurser och naturvärden. Det förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen. Med detta menas att om misstanke finns om hot eller oåterkallelig skada på miljön, måste extra försiktighet tillämpas. Avsaknad av vetenskapliga bevis får inte användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

Förvaltarskapet innebär inte något passivt förhållningssätt utan är utvecklande och förädlande till sin karaktär. Människan kan därför ingripa och påverka naturen, men ska göra det på ett sätt som är långsiktigt hållbart och varsamt. Till och med att odla upp mark och producera säkra livsmedel inverkar starkt på naturen, men det ligger inom uppdraget som

förvaltare.

Förhållandet till djuren ska präglas av förvaltarskap, så att djuren behandlas med respekt och omtanke. Det faktum att djur och människor inte har samma värde, innebär inte att djuren skulle

sakna värde.

Ansvaret, som är grundbulten i förvaltarskapsprincipen, är både personligt och gemensamt. Människan är en rationell varelse ansvarig för sina handlingar. Hon kan själv göra medvetna val för att ta tillvara både sina egna och andras yttre resurser. Det går inte att vältra över ansvaret på andra personer, eller på samhället i övrigt, när det gäller att ändra livsstil. Strävan att förbruka mindre av ändliga resurser och energi och ett personligt ansvar för kretslopp och avfallshantering är en nödvändighet för långsiktig överlevnad för mänskligheten.

Samtidigt räcker det inte med bara individuella beslut. Det behövs övergripande ramar och förutsättningar som möjliggör och uppmuntrar en långsiktigt hållbar livsstil. Miljöhänsyn behöver genomsyra alla politikområden. Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, ekonomi och sociala hänsyn integreras. Olika styrmedel, såväl informativa och regulativa som ekonomiska kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans, beroende på verksamhetsområde. Lagstiftning med förbud och gränsvärden, en ekologiskt färgad skattepolitik, miljöledningssystem, miljövänlig upphandling samt utbildning till konsumentmakt är exempel på strategiska instrument som måste användas. Substitutionsprincipen, som innebär att mindre farliga ämnen så långt möjligt ska ersätta farliga, är också ett viktigt verktyg.

En marknadsekonomi utifrån ett förvaltarskapsperspektiv, ger möjligheter att driva utvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar. Att människor överutnyttjar vissa miljöresurser har till stor del sin grund i så kallat marknadsmisslyckande. De kostnader som den enskilde individen eller företaget belastas med motsvarar inte de kostnader som totalt sett uppstår i samhället, och många gånger har utnyttjandet av miljön uppfattats som gratis. Men om miljöns värde synliggörs och miljökostnaderna återspeglas i prissättningen, kan dessa beaktas i de beslut som tas av producenter och konsumenter. Detta kan ske genom att upprätthålla principen att förorenaren ska betala och att beskattningen i högre grad ligger på natur- och miljöresurser än på människors arbetsinsatser. Dessutom bör det traditionella välfärdsbegreppet beräknat som bruttonationalprodukten (BNP) kompletteras med miljöräkenskaper för att synliggöra sambandet mellan ekonomi och miljö.

6.1. NATURRESURSER OCH MILJÖ

En av vår tids största utmaningar är att minska negativ påverkan på naturen till vad naturen klarar av att ta hand om. En allt för omfattande resursförbrukning, där gränsen för ett hållbart uttag från ekosystemet överskridits, är ett mycket stort problem och strider mot målet att även kommande generationer ska kunna tillgodose sina behov.

Länge dominerades miljödebatten av oron för att vissa ändliga råvaror skulle ta slut. Även om det fortfarande är ett stort problem i vissa sammanhang har erfarenheterna visat att då tillgången på de ändliga råvarorna minskar så regleras det ofta med stigande priser eller upptäckter av nya ämnen som kan ersätta bristvarorna. Men samma mekanismer finns inte då "miljöutrymmet" minskar. Det allvarligaste problemet är därför bristen på förnybara resurser. Med en ökande befolkning och fortsatt tillväxt är det framförallt tillgången till betes- och jordbruksmark, till rent vatten och ren luft samt fiskemöjligheter som är hotad. Detta sker genom över- och felutnyttjande samt inte minst genom avfallsmängder och utsläpp som är så stora att naturen inte kan bryta ned dem, vilket leder till förgiftning, försurning och klimatförändringar.

För att motverka växthuseffekten krävs krafttag för att hejda utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Fossilbränslena måste fasas ut från såväl energi- som transportsektorn. Förnyelsebara bränslen måste skattemässigt gynnas. Inhemsk produktion ska stimuleras.

För att minska avfallsmängden, behövs en kretsloppsanpassad utveckling, bland annat genom ett utökat producentansvar. När producenterna får ansvar för avfallet, ökar incitamenten att redan från början producera varor som går att demontera och återvinna. Avfallshanteringen ska vara inriktad på källsortering, återvinning, återanvändning och kompostering av det organiska avfallet.

Västvärldens livsstil som innebär ett enormt resursslöseri är inte långsiktigt hållbar. Forskarrapporter har visat att jordens ekosystem inte långsiktigt klarar av att försörja mer än en halv miljard människor, om alla ska leva som vi. För att kunna behålla en hög levnadsstandard, samtidigt som de som idag lever i fattigdom ska få det drägligare, måste vi bli mycket mer effektiva i vårt resursutnyttjande. Det behövs ny och mer miljövänlig och resurseffektiv teknik. Näringslivet går allt mer mot en dematerialisering, det vill säga att man fokuserar på tjänster och funktioner istället för produkter, till exempel att ett företag definierar sin affärside som att sälja tjänsten "ren tvätt" - inte att sälja tvättmaskiner. Detta sätt att tänka behöver understödjas av långsiktiga politiska styrmedel.

För att produktiviteten ska öka och mindre resurser användas, behöver det också finnas drivkrafter till detta i alla delar av ekonomin. Det måste löna sig för individer att ta ansvar, utbilda sig, arbeta och spara. För företag måste det löna sig att investera i produktion och utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och minska resursåtgången.

MILJÖN I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

De allvarligaste miljöhoten är globala eller storregionala. Det gäller bland annat växthuseffekten, ozonförtunning, försurning, övergödning och spridning av miljögifter och tungmetaller. Föroreningar sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av nationsgränser. Därför är ett samarbete över nationsgränserna nödvändigt och en av EU:s viktigaste uppgifter.

Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. På grund av sin fattigdom är den fattiga delen av världen ett hot mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation, genom en rättvis handelspolitik och bistånd på en anständig nivå. En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. Ett system med överlåtelsebara utsläppsrättigheter bör finnas inom EU.

De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. En överföring av miljöanpassad teknik måste ske.

6.2. NATURVÅRD, BIOLOGISK MÅNGFALD OCH DJURSKYDD

Att slå vakt om den biologiska mångfalden är viktigt av många skäl. Mångfalden är en förutsättning för ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga. Av rent praktiska skäl är det också viktigt med mångfald då de areella näringarna nyttjar olika arter, liksom läkemedelsindustrin och energiindustrin. Idag är det dessutom omöjligt att förutse alla nya värdefulla framtida användningsområden. Vidare så finns de rena estetiska värdena i form av värdefulla kulturmiljöer och möjlighet till fritid och rekreation. Det finns dessutom ett etiskt perspektiv som innebär att morgondagens generationer har lika stor rätt som dagens att lyssna till näktergalen och veta vilken fågel det är.

För att bevara vårt nationella naturarv åt kommande generationer, är nationalparkerna mycket viktiga. Människan har ett behov av naturupplevelser för möjlighet till avkoppling och välbefinnande, vilket många av de natursköna unika miljöerna i parkerna kan ge. Men det är också viktigt att det finns stadsnära naturområden av hög kvalitet och att allemansrätten bevaras i Sverige, så att möjlighet till friluftsliv finns på nära håll för alla människor. Även små grönytor i städerna fyller en viktig funktion för människors hälsa och rekreation. Det handlar också om att slå vakt om oplanerade ytor. Parker kan fylla vissa behov och otuktade naturområden fyller andra behov.

Ett bevarande av den biologiska mångfalden kräver både reservatsskydd i olika former och stor naturhänsyn i skogs- och jordbrukslandskapet. Markägarna är här en stor resurs, inte minst då det gäller att bevara kulturlandskapet.

Våtmarker behöver bevaras och vid behov återställas, skog behöver reservatsskyddas i tillräcklig omfattning för att bevara den biologiska mångfalden. Strand- och biotopskyddet ska värnas och den fjällnära skogen omfattas av särskilda skyddsregler. Men det räcker inte bara med naturskydd. I sjöar och vattendrag är föroreningar från luft och markanvändning de största hoten. Internationella överenskommelser behövs för att begränsa utsläpp som leder till försurning och övergödning.

Människan har ett ansvar att värna andra levande varelser. Det innebär att människan ska ta väl hand om de djur som hon har i sin vård och sörja för att dessa djur får leva ett så naturligt liv som möjligt. Utgångspunkten för människan i sitt umgänge med djur bör vara, att så långt det är möjligt, undvika stress, smärta och skador för djuren. Vid djurhållning ska också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov. Gentekniska förändringar i deras arvsmassa, som till exempel skulle kunna innebära förändringar i utseendet eller reproduktionsförmågan, ska inte tillåtas. Vid all bedömning av verksamhet som innebär användning av genteknik ska försiktighetsprincipen råda. Onödigt lidande ska inte förekomma, och djurförsök ska endast få förekomma i yttersta undantagsfall. Långväga djurtransporter ska undvikas i största möjliga utsträckning. Strikta regler för hur djuren ska behandlas vid transport ska finnas. Människans ansvar omfattar också de vilda djuren. De ska alltid behandlas med hänsyn till sitt behov av ett naturligt liv.

6.3. JAKT, FISKE OCH VILTVÅRD

Jakt, fiske och viltvård är en del i bevarandet av den biologiska mångfalden. Förutom att de för många människor är en viktig del i deras rekreation och friluftsliv, är de dessutom, rätt bedrivna, ett tydligt exempel på tillämpat förvaltarskap av naturliga resurser. Viltvården är viktig för att undvika sjukdomar, trafikolyckor samt skador på jordbruksgrödor och skog. Med utgångspunkt i ett principiellt stöd för den enskilda äganderätten och generationers erfarenhet av enskilt ägande av skogs- och jordbruksmark som garant för gott och långsiktigt förvaltarskap, bör kopplingen mellan markägande och jakt- och fiskerätt finnas. Samtidigt är det angeläget att det offentliga vidtar olika åtgärder för att bereda marklösa jägare tillgång till jakt på offentligt ägd mark.

För att det i Sverige ska finnas livskraftiga stammar av våra fyra stora rovdjur: björn, lo, järv och varg behöver de vara fredade. Möjligheten till skyddsjakt för att värna liv och egendom ska finnas. En långsiktigt hållbar rovdjurspolitik måste utformas i samråd med den berörda landsbygdsbefolkningen.

6.4. GENTEKNIK

Den moderna gentekniken är ett av de kraftfullaste instrument till förändring som kommit i människans hand. Rätt förvaltad kan den främja det gemensamma bästa och en god samhällsutveckling. Utvecklingen går snabbt när det gäller genteknik tillämpad på växter och djur. Eftersom allt liv har samma byggstenar finns också en oerhörd potential att påverka mänskliga celler och därmed mänskligt liv. Detta öppnar möjligheter till bland annat helt nya medicinska behandlingsmetoder men medför också nya etiska dilemman. Detta är inte något helt nytt. Det har funnits etiska problem inom detta område långt innan den moderna gentekniken blev aktuell, även inom till exempel traditionell avel. Skillnader är dels hastighet och styrka på de instrument som nu är tillgängliga och dels att man nu kan göra genkombinationer som aldrig skulle ha uppstått på naturlig väg. Eventuella misstag och oförutsedda effekter får därför mycket större konsekvenser än tidigare. Det är viktigt att man går ytterst varsamt fram och att man i lagstiftningen kräver att etiska hänsyn ska tas.

Den nya tekniken kan vara ett verksamt medel för att kunna föda en växande världsbefolkning, men också för att kunna bota mycket av mänskligt lidande. Gentekniken öppnar fantastiska möjligheter, men det finns också problem som gör att stor försiktighet måste iakttas. Risken finns att grödor med gener som gör dem motståndskraftiga mot vissa bekämpningsmedel ska korsa sig med vilda släktingar och bilda hybrider, med svåröverblickbara ekologiska följder. Om genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget ska odlas i öppen odling måste nyttan med den genetiska modifieringen noga vägas mot risken att en spridning sker i naturen. Kunskapen om de ekologiska effekterna av genetiskt modifierade organismer är begränsad. Utsättning av sådana organismer ska inte tillåtas i öppen odling utan endast i tillståndsprövade

försöksodlingar.

Växt- och djurförädlingen kan också bidra till en utarmning av det genetiska kapitalet genom att konkurrera ut befintliga sorter och raser. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden. Därför är en så bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en okänd framtid. Utifrån förvaltarskapsprincipen ska EU och Sverige vara synnerligen restriktiva i att tillåta introduktion av genetiskt modifierade

livsmedel.

Som konsument ska man ha möjlighet att undvika produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer. En tydlig märkning, med möjligheter till kontroll och uppföljning måste därför finnas.

En förutsättning för att den biotekniska industrin ska kunna växa och skapa värden för mänskligheten är möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och investeringar behövs patent- och växtförädlarrätt. Investeringskostnaderna är höga och risken för plagiering är stor. Det handlar om ensamrätt att utnyttja en intellektuell prestation, en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda gener eller organismer, växter eller djur.

Det är därför viktigt att upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Patent ska inte beviljas på rena upptäckter av till exempel en gen, gensekvens eller ett enzym. Det som existerar före forskning och genteknik är en del av det gemensamma kulturarvet i vidare mening. Möjlighet till patent ska däremot finnas för till exempel en modifierad gen, en gensekvens eller ett enzym, vilka ingår i ett nytt biotekniskt förfarande eller i en produkt. Kriterierna ska vara de gängse som nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Att ta patent på sådana mikrobiologiska förfaranden, d.v.s. själva processen som sådan (metodpatent) och på produkter (produktpatent) är grundläggande i detta sammanhang.

Teknik och etik får inte separeras. All forskning och bioteknisk verksamhet inklusive patent och växtförädlarskydd ska ytterst syfta till mänsklighetens gemensamma bästa och måste utgå från och respektera alla människors absoluta och okränkbara värde. Varken människan eller miljön får äventyras.

Frågan om gentekniskt modifierade livsmedel får inte bli en fråga som bara angår den nationella politiken. Det måste finnas möjligheter att i den kommunala offentliga upphandlingen aktivt kunna välja ekologiska alternativ, som per definition är fria från genetisk modifiering, för att på det sättet säkerställa behovet av säkra livsmedel.

6.5. ENERGI

Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö måste vara så liten som möjligt, och därför behöver investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk, solenergi och småskalig vattenkraft stödjas. Den svenska kärnkraften ska fasas ut ur energisystemet i takt med att den ersätts med förnybar energi. Energiskatter och miljöavgifter bör utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden. Strävan ska vara att åstadkomma ett system som minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra

förhållanden.

Målet är ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska prisförändringar, elbrist och andra betydande påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att detta ska kunna vara möjligt krävs att stora satsningar görs på energiforskning och energiteknisk utveckling.

En fri elmarknad leder till ökad konkurrens och därmed till lägre elpriser, vilket tyvärr kan få till följd att intresset för energisparande åtgärder minskar. Medvetna konsumenter får dock större möjlighet att välja energi och el som är producerade med mer miljövänlig teknik och kan därför driva utvecklingen framåt. För att energisparåtgärder ska få större spridning krävs också att andra förändringar görs. Investeringar som leder till minskad energianvändning måste löna sig och inte föra med sig en ökad fastighetsskatt.

6.6. INNEMILJÖ

Innemiljön har stor betydelse för mänskligt välmående. Större delen av tiden tillbringas inomhus, i bostaden, på dagis, i skolan, på jobbet. Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och inredningsmaterial, fukt- och mögelskador bidrar till att människor upplever besvär av inneklimatet.

Den stora ökningen av allergier och annan överkänslighet beror till stor del på dålig inomhusluft, även om andra faktorer har betydelse. Ökningen av allergier hänger också samman med växande problem med fukt och mögel. Därför behövs det en återkommande kontroll av fukt, mögel, radon, elektromagnetiska fält, ventilation med mera.

Samhället har stora kostnader för att sanera bostäder och offentliga lokaler från till exempel radon och PCB. Vid nybyggnation måste kommunerna i sin myndighetsutövning säkerställa att bostäder och andra lokaler är ekologiskt anpassade så att problem kan undvikas.

För att komma till rätta med problemen i inomhusmiljön krävs hälsodeklarerade bostäder. Det behövs också system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial, byggande och byggnader, som underlag vid beskrivningar av byggnadsobjekts konsekvenser för ekologisk hållbarhet. De olika ansvarsfrågorna ska vara tydliga och en lag om produktansvar för bostadsvärdar och lokaluthyrare finnas.

Buller är ett miljöproblem som allvarligt inverkar på såväl boende- som arbetsmiljö Många fritidsanläggningar har också alltför hög ljudnivå, med hörselskador som följd. Låga tillåtna gränser, med kontroller för att garantera att dessa efterlevs, är därför nödvändiga.


APPENDIX

A

adekvat

som tillräckligt motsvarar ställda krav, lämplig, fullgod


allmänprevention

påverkan på allmänhetens rättsuppfattning; straffets förebyggande; avskräckande verkan på allmänheten, jfr individualprevention


anarki

tillstånd utan styrande makt; laglöshet, oordning


anarkism

den ideologi som företräder anarki, se anarki


anonymitetsskydd

rätt att förbli okänd, då man exempelvis lämnar uppgifter till massmedia


areell näring

avser vanligen jordbruk, skogsbruk, renskötsel eller yrkesfiske


arvsmassa

organiskt material som styr en individs utveckling från befruktat ägg till fullvuxen individ, summan av alla arvsanlag i en cell


autonomi

självständighet, oberoende


avkastning

den vinst som en ekonomisk satsning ger


avreglering

att staten eller annan beslutande församling upphäver regleringar för att åstadkomma bättre resursutnyttjande och konkurrens


B

beivra

ingripa mot en handling, t ex ett brott


besittningsskyddskydd 

 lagen för hyresgäst mot att tvingas flytta


beslutskompetens

rätt att fatta beslut inom ett visst område


betingelse

 förutsättiiing


bevisbörda

skyldighet att bevisa ett sakförhållande


bilateral

som omfattar två parter, vanligtvis stater


biobränslebaserad

biologiskt bränsle som t ex halm, energiskog, skogsavfall, jfr fossilt bränsle


bioteknik

teknik som använder biologiska processer för framställning av råvaror, t ex antibiotika


biotopskydd

skydd och bevarande av hela livsmiljöer, biotoper, som erbjuder lämpliga villkor för de växter och djur som lever där


bojkott

vägran att befatta sig med något eller någon


bärkraft

förmåga, hållbarhet


C


CDI

Christian Democratic International. Organisation bestående av kristdemokratiska partier från hela världen.


centralisering

koncentration av en verksamhet till ett ställe


civil olydnad

brott mot lagen i syfte att förändra den


civilmotstånd

motstånd eller kamp utan våldsamma metoder, oftast mot fysiskt överlägsen motståndare


civilplikt

tjänst inom totalförsvaret för den som inte vill göra militär värnplikt


civilrätt

rättsregler som rör förhållandet mellan enskilda personer eller sammanslutningar föreningar. Motsats till offentlig rätt, som gäller det allmänna (stat, kommun osv).


civilsamhälle; civilt samhälle

samlande begrepp för de grupperingar, föreningar och organisationer som existerar fristående från staten och det offentliga i övrigt i ett demokratiskt samhälle


civilt försvar

Det civila försvaret omfattar all icke-militär samhällsverksamhet som ska bedrivas i krig. I fred är civilt försvar sådan verksamhet som genomförs för att höja samhällets förmåga att motstå angrepp och hantera katastrofer.

D

decentralisering

uppdelning och spridning av t ex makt eller ägande


dematerialisering

tjänster och funktioner blir viktigare än varor och produkter depression (i sammanhanget)


svåra ekonomiska tider

diametral totalt motsatt


digitala motorvägar

bildlig beteckning för stora nätverk för snabb överföring av information via data- och telenätet


diktatur

samhälle där all politisk makt finns samlad hos en envåldshärskare eller hos ett litet fåtal. Motsats till demokrati.


diskriminering

orättvis särbehandling av individer eller grupper


driftsform

sätt att driva en verksamhet


drivmedelsskatt

skatt på bränsle till motorer


dynamisk

 (i sammanhanget) handlingskraftig, energisk


E

ekobrott

ekonomiskt brott, t ex skatteflykt eller försäljning på en svart marknad


ekologisk marknadsekonomi

 marknadsekonomi med ansvarstagande för miljön


ekosofism

filosofisk skola som anser att allt levande, människor, djur och växter, hör samman och har ett egenvärde. Den av människan opåverkade naturen befinner sig i ekologisk balans. Människan bör därför inte försöka påverka eller göra några ingrepp i naturen.


elitism

synsättet att de som "vet bäst" ska bestämma över andra; gynnande av en elit i samhället


empati

(förmåga till) inlevelse i andra människors känslor


energigröda

odlade växter avsedda som råvara för utvinning av energi


enhällighet

total enighet vid beslut


entreprenör

någon som skapar ny affärsverksamhet


enzym

ämne som påverkar biokemiska reaktioner i organismer, utan att självt förändras


EPP

European People's Party. Samarbetsorganisation för kristdemokratiska och konservativa partier i Europa.


estetisk

konstnärlig, smakfull


etableringsfrihet

rätt att starta verksamhet


etik

läran om människors förhållningssätt till varandra; läran om moral


etisk kod

samling av etiska normer/regler


etnicitet

tillhörighet till en viss folkgrupp


etnisk

som gäller, tillhör eller utmärker viss folkgrupp


evidensbaserad

som grundar sig på bevis


existentiell ångest

tillstånd där man inte kan finna någon mening i tillvaron


existentiella frågor

frågor som rör eller är avgörande för människans existens


exploatering

hänsynslöst utnyttjande


expropriation

möjlighet för stat eller kommun att under vissa förutsättningar genom tvång, men mot betalning, överta (tvångsinlösa) någon annans mark för ett allmänt intresse, t ex byggnation av väg, sjukhus eller skola


F

fascism

antidemokratisk nationalistisk ideologi som hyllar iden om den starke ledaren och en stark stat. Fascismen är starkt förknippad med den rörelse som leddes av Mussolini i Italien före och under andra världskriget, men är i dag även en allmän beteckning för högerextremistisk ideologi.


feodalt samhälle

hierarkiskt medeltida samhällssystem, baserat på trohetseder mellan över- och underordnade, odemokratiskt men starkt decentraliserat


finansieringsprincipen (i sammanhanget)

principen om att beslut som fattas av staten, som ökar/minskar kommunsektorns kostnader/intäkter, ska regleras genom ökning/minskning av statsbidragen


folkbildning

undervisning i allmänbildande syfte med vuxen målgrupp, ofta utförd inom ramen för studieförbund eller ideell organisation


folkrätt

system av rättsregler som bestämmer staters inbördes rättigheter och skyldigheter


fossilt bränsle

bränsle som utvinns ur avlagringar i berg- eller jordart. De ekonomiskt viktigaste fossila bränslena är kol, olja och naturgas, jfr biobränsle


fosterdiagnostik

undersökningar som syftar till att upptäcka missbildningar och sjukdomar hos fostret


frihandel

handel mellan länder utan tullar eller andra hinder


frivård

kriminalvård utanför anstalt


fördelningspolitik

del av politiken som handlar om hur fördelningen av samhällets resurser mellan människor ska ske


fördrag

en mellan två eller flera stater träffad överenskommelse, se konvention


författning

en samling grundläggande bestämmelser som beskriver hur ett land ska styras och den offentliga makten utövas. Kan vara oskriven eller nedtecknad i särskild lag kallad grundlag eller konstitution.


författningsdomstol

domstol som prövar om lagar och föreskrifter överensstämmer med grundlagen eller annan överordnad lag


förnyelsebar energi

energi som utvinns från källor som ingår i naturens kretslopp. Exempel på sådana energikällor är sol, vind och vatten.


försvarsmateriell kompetens

förmåga och resurser att tillgodose behovet av materiel till försvarsverksamhet


förvaltarskap

att ansvarsfullt bevara och bruka resurser. Kan gälla både de egna personliga möjligheterna och den omgivande naturens.


förädlingsindustri

industri där en råvara omarbetas till en produkt


G

generera

ge upphov till något


genetiskt modifierad

med genteknik utförd förändring av genuppsättningen hos en organism (genetiskt modifierad organism = GMO)


gensekvens

sekvens av gener eller basparens ordningsföljd i DNA (byggelement i levande cellers kromosomer)


genteknik

samlingsnamn för alla tekniker som används för att undersöka, överföra och modifiera arvsanlag. Tekniken gör det möjligt att överföra gener som mottagaren normalt saknar.


globalisering

världsomspännande ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser, möjliggjorda av framför allt informationstekniken


grundlag

se författning


grundvärde 

(i sammanhanget) värdemässig utgångspunkt


grön skatteväxling

att skatter på arbete sänks medan skatter på miljöfarliga utsläpp och liknande höjs med motsvarande belopp


H

handelshinder

alla slags åtgärder som hindrar eller försvårar handel med varor och tjänster, såväl vid import som export


handelsliberalisering

borttagande av tullar eller annat handelshinder


handelspolicy

en regerings förhållningssätt till utrikeshandel


Hippokrates

grekisk läkare, ca 460-370 f Kr, kallas läkekonstens fader


humaniora

humanistiska (filosofiska, historiska och språkliga) vetenskaper eller läroämnen


humanism

klassiskt bildningsideal med inriktning på vetenskaper som retorik, etik, politik och historia; åskådning som framhåller människans värde och förmåga att utvecklas genom att tillägna sig kultur


humanitär

som präglas av respekt för människans värdighet och grundläggande rättigheter


humanitär intervention

att med militära tvångsmedel blanda sig i en stats inre angelägenheter för att förhindra grova brott mot mänskliga rättigheter


humanitärt bistånd

bidrag och stöd i nödsituationer och långvariga kriser, vanligtvis vid naturkatastrofer och väpnade konflikter


huvudman

den som bär huvudansvaret för en verksamhet eller institution


hybrid

växt eller djur som har uppkommit genom korsning mellan arter med olika arvsanlag


hyresreglering

regler för hur hyror får tas ut


hälsovärdering

beskrivning och undersökning av följderna för hälsan vid uppförandet av t ex byggnader


högkostnadsskydd

skydd för den enskilde mot höga kostnader i samband med inköp av läkemedel, hjälpmedel eller sjukvård. Skyddet innebär vanligtvis att man under ett år inte behöver betala mer än en viss summa.


ideburen

vägledd av ideologiska utgångspunkter


ideparti

politiskt parti som grundar sina ställningstaganden på vissa föreställningar eller ideer. Motsats till intresseparti vars syfte är att tillvarata en viss grupps intressen.


IMF

International Monetary Fund. Internationella valutafonden, som bl a övervakar det internationella betalningssystemet.


incitament

drivkraft, något som stimulerar till viss verksamhet


indikation

omständighet som tyder på ett visst förhållande


individualprevention

straffnivåns förebyggande avskräckande effekt på den som fått straff, tänkt att förhindra återfall i brott, jfr allmänprevention


inflationstakt

genomsnittlig prisökningstakt i en ekonomi, vilken påverkar penningvärdet


infrastruktur

fasta anläggningar som utgör grunden för ett lands försörjning, t ex vägar, järnvägar, el- och vattensystem


informationsteknologi

läran om informationstekniken (IT). Ofta används termen i stället för ordet "informationsteknik", dvs om datateknik och telekommunikation i samverkan.


inkomstspridning 

skillnad i löner

innovation

uppfinning; (teknisk) nyhet


inopportun

som går emot dominerande uppfattningar


institutionellt ägande

då stat, kommun, fond eller annan institution är ägare. Motsats till direkt ägande, där en privatperson är ägare.


instrumentell karaktär

 (i sammanhanget) avsaknad av moralisk grund


integration 

(i sammanhanget) process som leder till att olika befolkningsgrupper kan leva tillsammans


integritet (i sammanhanget)

okränkbar sfär; inre moralisk resning och auktoritet; förmåga att handla efter eget samvete


internationalisering

ökning av kontakter och samarbete av alla slag över nationsgränser


IT-krig

Att t ex via Internet skada eller förstöra ett lands tekniska infrastruktur


IVF

In vitro-fertilisering eller provrörsbefruktning, befruktning som sker på konstgjord väg


K


kapitalbildning

process för uppbyggnad av realkapital, t ex maskiner och byggnader


kapitalistisk

som kännetecknar ekonomiskt system uppbyggt på privat ägande av produktionsmedel i en marknadsekonomi


kapitalplacering

förvaltning av finansiella tillgångar, som t ex pengar och aktier


kapitalrörelse

förflyttning av större finansiella tillgångar


kapitalskatt

skatt på kapital, förvärv av kapital eller kapitalavkastning (t ex aktieutdelning, ränta)


kardinaldygd

en av de fyra grundläggande dygderna: praktisk klokskap, tapperhet, självbehärskning och egenskapen att vara rättvis; mer generellt om mycket viktig dygd


katolsk sociallära

Katolska kyrkans officiella lära om hur samhället bör byggas upp, kristen etik tillämpad på sociala förhållanden


klasskamp

konflikt mellan olika grupper av samhällsmedborgare vilken bygger på skillnader i ekonomiska förutsättningar


kodifiera

utforma lag av tidigare oskrivna regler eller rådande praxis, dvs hur man brukar göra


kollektiv

en grupp personer som betraktas som en helhet i stället för individer; gemensam om t ex boende eller trafik


kollektivism

åskådning där det gemensamma intresset är viktigare än individens


kommersialisera

göra något till föremål för vinstgivande affärsverksamhet


kompetens

tillräckligt god förmåga; behörighet; laglig rätt att avgöra ärende


kompetensområde

område som t ex en myndighet ansvarar för


komplementärlalternativ medicin

olika metoder att behandla sjukdom eller skada vid sidan av den etablerade läkekonsten (skolmedicinen)


konfessionell

som gäller religiös bekännelse


konkurrenspolitik

politik som motverkar olika former av marknadsmonopol eller -oligopol, se monopol och oligopol


konsekvensanalys

analys av följden av ett beslut


konsekvensbeskrivning

beskrivning av hur ett beslut påverkar t ex människor och miljö


konsekvensetik

teori som hävdar att man kan avgöra huruvida en handling är rätt utifrån dess konsekvenser. Kontrast till pliktetik, som innebär att vissa handlingar inte får begås även om de får bättre konsekvenser än alternativen.


konservativt privilegiesamhälle

samhälle med kvarlevande särskilda förmåner för vissa grupper, t ex det gamla Tsarryssland, ett land där ett fåtal människor av födsel innehade stora privilegier och materiella tillgångar


konstituera 

(i sammanhanget) utgöra det väsentliga i


konstitution se författning


konstitutionell monarki

statsform där monarkens befogenheter är inskränkta av grundlagarna och i huvudsak innebär representationsuppgifter


konsumtionssamhälle

samhälle där förbrukning och konsumtion är ett mål i sig, "slit och släng" konvention se fördrag


kooperativ

verksamhet som ägs av och drivs till förmån för sina medlemmar, andelsrörelse


korrektiv

medel för att rätta till något


kostnadseffektiv

som till sitt resultat väl motsvarar förväntningarna och ekonomiska resurser som satsats


kostnadsuppföljning

fortlöpande granskning av det ekonomiska utfallet för en viss verksamhet


kretslopp

omsättning av naturens resurser


kritisk rationalism (i sammanhanget)

kritisk urskiljningsförmåga att avgöra vad som är rätt och fel i olika valsituationer


kunskapsintensiv

verksamhet där hög kunskapsnivå är avgörande


kårobligatorium

skyldighet för studerande vid universitet och högskolor att tillhöra studentkår


källsortering

sortering av avfall, t ex i hushållen


könssegregerad 

uppdelad mellan könen


L

lagföra

dra inför domstol, stämma, åtala


lagprövningsrätt

domstolars rätt att pröva om en lag överensstämmer med grundlagen eller strider mot denna


lagtrots

vägran att följa lagen


laissez faire-liberalism

tankeströmning som hävdar att staten inte ska ingripa inom näringslivet. Företagen ska sköta sig själva utan regleringar.


legitim

som erkänns av lagen; rättmätig, berättigad


likabehandlingsprincipen

principen att likartade objekt ska behandlas på likartat sätt


livsåskådning

sammanhållande tankesystem som svarar på de stora frågorna, människans grundläggande frågor om meningen med livet etc


logistik

vetenskap som vill finna metoder för att rätt material ska finnas på rätt plats vid rätt tid


lots 

vägledare


lärlingsprogram

yrkesförberedande gymnasieprogram med praktisk inriktning, vilket omfattar praktik hos företag


lönebildning

process där lönerna bestäms, ofta mellan arbetsgivare och fackförening


M


Magna Charta

fri- och rättighetsförklaring som kung Johan utan land, England, tvingades underteckna 1215 och som begränsade kungens makt. Har tolkats som ett erkännande av rättigheter till skydd mot förtryck från kungamakten.


makro

i stor skala


maktdelning

den offentliga maktens uppdelning mellan olika organ, t ex styrande, lagstiftande och dömande makten; fördelning av makt mellan olika nivåer t ex 

kommun, region och stat


marknadsekonomi

ekonomiskt system som präglas av fri konkurrens där tillgång och efterfrågan styr produktion och priser


materialism

filosofisk strömning som hävdar att enbart det materiella och/eller inomvärldsiga verkligen existerar; habegär och prylfixering, ensidig fokusering på materiell välfärd


materialistisk

attityd baserad på någon form av materialism, se materialism


medborgarvittne

(civil)person som är med vid polisförhör för att intyga att allt går rätt till, t ex att inga otillåtna påtryckningar sker


meddelarfrihet

grundlagsfäst rätt att fritt meddela uppgifter till massmedia. Innebär också att myndigheter inte får eftersöka uppgiftslämnaren.


medicinsk kompetens

medicinsk utbildning eller erfarenhet som krävs för en viss tjänst eller uppgift


mervärdesskatt

indirekt skatt på konsumtion av varor och Mänster. Detsamma som moms.


metodpatent

ensamrätt på metod för framställning av en produkt


migrationspolitik

de medel som används för att hantera folkförflyttningar inom och mellan länder. Svensk migrationspolitik omfattar flykting-, invandrings-, integrations- och återvändarfrågor.


mikrobiologi

vetenskapen om organismer som är osynliga för blotta ögat


miljöavgift

ekonomiskt styrmedel för att begränsa miljöstörning, avgift för utsläpp av t ex svavel och kväveoxider


miljögaranti

något som garanterar att uppställda miljökrav följs


miljöräkenskaper

informationssystem liknande nationalräkenskaperna som systematiskt beskriver sambanden mellan miljö och ekonomi. Ger underlag för kostnadsberäkningar av miljöåtgärder och miljöskador, analyser av miljöpolitik och ekonomisk politik samt indikatorer över miljötillstånd och uthållig utveckling.


momssats

nivå för mervärdesskatten. Se mervärdesskatt


monopol

situation där ett företag har en ställning som leder till att det utan konkurrens kan utöva en ekonomisk verksamhet


multilateral

som omfattar fler än två parter, vanligtvis stater


människovärdesprincipen

principen om att varje människa har ett okränkbart, unikt och ett i förhållande till andra människor likställt värde


N


nationalförmögenhet

tillgångarna minus skulderna för alla sektorer i samhället


nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna (NR) sammanfattar och beskriver i form av ett kontosystem med kompletterande tabeller vårt lands ekonomiska aktiviteter och utveckling.


naturrätt

etiska och rättsliga normer, som är grundade i tillvarons ordning, nedlagda i människans natur och begripliga för människans förnuft


neutralitet

opartiskhet, att inte ta ställning för någondera parten i t ex en konflikt


nyttoetik se utilitarism


offentlig förvaltning

ledning av statlig och kommunal verksamhet


offentlighetsprincipen

rätt till allmän insyn i och kontroll av myndigheternas verksamhet genom att var och en har rätt att ta del av deras handlingar


oligopol

marknad eller prisbildning med endast några få säljare, jfr monopol


optimal

det bästa möjliga eller mest gynnsamma


oreglerad

utan någon form av regelverk


organdonation

att skänka sina egna organ för transplantation till annan person eller forskning


OSSE

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa


P


panteistisk

som präglas av åskådningen att allt är gud


PCB

polyklorerade bifenyler, svårnedbrytbara organiska föreningar som är giftiga för vattenlevande organismer och ger fortplantningsstörningar hos fisk och marina däggdjur


personalism

filosofisk riktning som hävdar att människan är en person med ett absolut och okränkbart värde. Att vara en person innebär vidare att vara en individ av förnuftig natur. Med personalismen följer också att människan är moraliskt medveten samt har ett naturligt behov av gemenskap med andra människor.


planbeslut

kommunala beslut utifrån plan- och bygglagen, vilken innehåller bestämmelser om planläggning av mark, vatten och byggande


planekonomi

ekonomiskt system där beslut om hela landets produktion fattas av en central myndighet


planprocess

det förlopp som leder fram till ett planbeslut


pluralism

mångfald, t ex kulturell och åsiktsmässig


portalparagraf

en lags allmänna mål och syfte


positivistisk rättstradition

rättsfilosofisk åsikt att enbart den fastlagda rätten och därmed ett lands lagstiftning har moraliskt bindande auktoritet, jfr naturrätt


potential

förmåga, kapacitet, resurser, inneboende möjligheter


praktisk klokskap

kritisk urskiljningsförmåga att avgöra vad som är rätt och fel i olika valsituationer. Den främsta av de fyra klassiska kardinaldygderna.


preventiv 

förebyggande


primär

det allra första/grundläggande


prioritera

ge förtur eller företräde åt


prispolitik

politiskt styrda priser, oftast genom s k punktskatter, t ex alkohol- eller energiskatt


producentansvar

att den som tillverkar en vara har ansvar för den eventuella skada eller det avfall varan ger upphov till


produktivitet

förhållandet mellan resultat och insatta resurser, t ex antalet producerade mobiltelefoner per arbetad timme.


produktpatent

erkänd ensamrätt att utnyttja en uppfinning av en produkt


proportionell

anpassad i förhållande till storlek eller antal


psykologiskt försvar

åtgärder för att höja motståndsviljan och minska effekterna av psykologisk krigföring; förmågan att möta svåra påfrestningar på samhället och ytterst att bevara förtroendet för det demokratiska samhället


public service

radio-och TV-verksamhet 'i allmänhetens tjänst' på uppdrag av statsmakterna


påföljd (i sammanhanget)

någon form av bestraffning, t ex samhällstjänst, fängelse, böter, skyddstillsyn


R


reformera

genomföra en förändring för att åstadkomma förbättring


reformistisk

som vill genomföra sociala reformer utan revolution


regeringsformen

en av våra grundlagar, se författning


regulativ 

kontrollerande

rehabilitering

återanpassning av sjuk eller handikappad person till vardags- och/eller arbetsliv


relativisera

förneka att det finns några absoluta sanningar


renässans 

(i sammanhanget) pånyttfödelse, ny glansperiod

representativ demokrati

politiskt system i vilket folkvalda personer representerar medborgarna t ex genom politiska partier. Kontrast till direkt demokrati, där hela folket deltar i alla beslut.


restriktiv

inskränkande, återhållsam


resurseffektivitet

effektivt utnyttjande av naturresurserna som medför att uttaget av icke förnyelsebara resurser inte ökar


retorik

vältalighet, talekonst


revision

förändring efter grundlig genomgång; granskning av bokföring, redovisning och förvaltning i företag, förening eller offentligt organ


riskvilligt kapital

pengar som någon är villig att riskera i satsning på en företagside vars framtid är oviss. Om företagsiden slår väl ut kan den som satsat pengarna däremot göra en vinst som är mycket högre än vid en riskfri placering som t ex banksparande.


rådrum

tid att tänka efter innan man utför en viss handling


rättskipning

verksamheten vid domstolarna som upprätthåller rättsordningen i samhället


rättsordning

sammanhängande system av rättsregler


rättspositivism

rättsfilosofisk åsikt att enbart den fastlagda rätten och därmed ett lands lagstiftning har moraliskt bindande auktoritet, jfr naturrätt


rättssamhälle

samhälle baserat på lag och rätt


rättssystem se rättsordning


rättssäkerhet

den ordning som skyddar den enskilde mot godtycklig maktutövning, dvs ser till att varje medborgare har frihet och beskydd


rättstradition

det sätt att se på lag och rätt som under lång tid varit utbrett och dominerande


rättsväsende

samlingsbegrepp för alla de myndigheter som har med stiftandet av lagar och upprätthållandet av dessa att göra


S


samhällstjänst

påföljd som innebär att en villkorlig dom kan kombineras med att den dömde, med dennes samtycke, får utföra oavlönat arbete i visst antal timmar


sanktion

 (i sammanhanget) straffåtgärd


segregation

åtskillnad mellan befolkningsgrupper utifrån t ex rastillhörighet


sekretess

att hålla något hemligt för att skydda person eller organisation, särskilt staten 


sekularisering

process där religionens betydelse försvagas i samhället och i allmänhetens medvetande; i mer formell betydelse kyrkans eller religionens minskade makt och kontroll över offentliga institutioner


sjukdomstillstånd

sjukdomsyttring hos person som kan iakttas och eventuellt mätas av läkare vid undersökning


skuldavskrivning

avföra skulder ur räkenskaper


spekulation

förvärv och försäljning av t ex valutor, fastigheter och värdepapper med främsta syfte att tjäna pengar


social marknadsekonomi

marknadsekonomi med socialt ansvarstagande


solidaritet

engagemang och ansvar som sträcker sig utöver egenintresset


stabiliseringspolitisk balans

läge där det råder full sysselsättning samt jämn och hög tillväxt utan att inflationen tar fart


statsform

beskrivning av hur en stat ser ut och styrs, t ex monarki/republik, demokrati/diktatur


statskonst

konsten att leda ett land på ett bra sätt


statsmakt

regering och riksdag samt underliggande myndigheter 


statsskick

se statsform

strukturell orättvisa

lagar, regler eller vanor som gör att vissa grupper eller personer i samhället blir orättvist behandlade, exempelvis diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden


strukturförändring

grundlig förändring, t ex i lagar, regler eller vanor eller i näringslivets sätt att organisera sin verksamhet


styrelseform

sätt att styra ett land, som t ex demokrati


styrmedel

uppsättning av lagar, förordningar, skatte- och avgiftsregler som är avsedda att påverka samhällsutvecklingen i en viss riktning


styrsystem se styrmedel


subsidiaritetsprincipen

principen att en uppgift skall fullgöras på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå, och att överordnade gemenskaper har en skyldighet att stödja den mindre att fullgöra sin uppgift, exempelvis att stallkommun inte ska överta en familjs uppgift som ansvarig för barnomsorgen, men stödja föräldrarna i deras uppgift som ansvariga för sina barn.


subsidiär

stödjande utan onödig styrning


substitutionsprincipen

regel om att alltid försöka ersätta farliga ämnen, exempelvis en kemikalie, med mindre farliga när så är möjligt


subventionera

ge ekonomiskt stöd till någon eller något. Exempelvis subventionera läkemedel så att alla ska ha råd att köpa dem.


successionsordningen

grundlag där tronföljden i vår monarki regleras


T


telemedicin

användning av telekommunikation för att överföra medicinsk information, t ex röntgenbilder, EKG-signaler


territorialförsvar

försvar av vår nations gränser gentemot andra länder


tillitssjukdom

sjukdom som bottnar i svårigheter att lita och tro på andra människor och deras goda avsikter, inte sällan i samband med företagsnedläggningar, varsel om uppsägning, svagt motiverade omorganisationer etc


totalförsvar

alla delar av ett lands försvar, inkluderande det militära, civila, psykologiska och ekonomiska försvaret


totalitär

stat som präglas av att en individ, ett parti eller en organisation behärskar alla viktiga delar av samhällslivet. Även om organisationer som eftersträvar detta.


trafficking

människohandel för sexuell exploatering


transaktionskostnad

merkostnad som uppstår t ex vid köp och försäljning, bank- och valutaväxlingsavgifter eller advokatkostnader om komplicerade avtal måste upprättas


transnationell

multinationell, t ex om ett företag som är verksamt i flera olika länder


tredimensionell fastighetsbildning

möjligheten att bygga nya fastigheter på redan befintliga fastigheter samt att möjliggöra enskilt ägande av bostäder i flerfamiljshus


Tredje riket

det nazistiska Tyskland (1933-1945)


trossamfund

gemenskap eller organisation för religiös verksamhet


trängselavgift

vägavgift för bilar i tätort i syfte att minska trängsel och miljöbelastning


tvångsinlösa se expropriation

uppförandekod 

regelverk för accepterat beteende


upplysningstiden

den senare hälften av 1700-talet, i synnerhet i Frankrike, då upplysningsfilosofiens ideer var tongivande. De kännetecknas av en stark tro på att människan styrs av sinnesintryck, inte genom medfödda ideer, och att hon därför formas av erfarenheter och social omgivning. Upplysningsfilosofin kom ofta i konflikt med kyrkan och staten, som ansågs maktfullkomliga.


upplåtelseform

typ av boende (i Sverige för närvarande hyresrätt, bostadsrätt, eget hem)


Uppsalaskolan

riktning inom svensk filosofi och rättsvetenskap vars upphovsmän var bl a Axel Hägenström, vilken vann inflytande genom sin värdenihilism, se värdenihilism


urbanisering

människors inflyttning till städer


utförare

den person, den del av en kommun, eller det företag som utför en viss tjänst för en eller flera kommuninvånare


utilitarism

nyttomoral, en filosofisk riktning som anser att man alltid ska handla så att det sammanlagda välbefinnandet hos kännande varelser blir så stort som möjligt. Värden som livets okränkbarhet, rättvisa, jämlikhet och frihet har inget egenvärde, utan bara som medel för att uppnå största möjliga lycka åt största möjliga antalet individer.


utopi

föreställning om slutmål, ideal eller dröm som ej kan förverkligas, ofta om samhället


vertikal maktdelning

förhållandet mellan den offentliga maktens olika nivåer (stat, landsting, kommun)


vetenskapliga samfundet

den gemenskap som består av alla vetenskapsmän


vinstdelningssystem

möjlighet för anställda att utöver ordinarie lön även få del av företagets vinst om uppsatta mål nås eller om det går extra bra för företaget


vit zon

viss period i livet eller en särskild miljö som bör vara alkoholfri


WTO

World Trade Organization. Världshandelsorganisationen, som arbetar för frihandel.


vårdkedja

flera samordnade vårdinsatser, inklusive patientinformation och patientundervisning, för att säkerställa lämplig utredning, diagnostik, behandling och rehabilitering


välfärdssystem

samling av lagar och förordningar som påverkar medborgarnas materiella välfärd, t ex ekonomiska ersättningar och social trygghet vid exempelvis sjukdom och arbetslöshet


värdeförskjutning

när ideal och värden blir mindre viktiga eller byts ut


värdegemenskap

gemenskap där man delar ideal, värden och mål


värdegrund

system av värden t ex människosyn, solidaritet, frihet och sanning, som ligger eller som man anser bör ligga till grund för t ex ett samhälle


värdenihilism

filosofisk riktning som bygger på åsikten att värdepåståenden varken är sanna eller falska och endast har känslomässig betydelse


värdeorientering

att bygga ett samhälle utifrån hur man betraktar människans värde, förutsättningar, behov och uppgift. Motsats till systemorientering, där man försöker pressa in människan i färdiga system.


värderelativism

teori som hävdar att värdeomdömen endast har begränsad giltighet, ofta att de bara gäller i ett visst sammanhang och under en viss tid


värdevitalt samhälle

samhälle där värden är starka, livskraftiga och viktiga


värdighetsgaranti

kristdemokraternas namn på de fördjupade kvalitetskrav som patient eller anhörig ska kunna ställa på hälso- och sjukvården. De centrala delarna i en värdighetsgaranti utgår från patientens delaktighet i sin egen vård, personlig integritet, respekt för den enskilde, tid för omvårdnad och möten mellan människor. Ska ej förväxlas med vårdgaranti, som uteslutande handlar om väntetider och tillgänglighet.


växthusgas

gas som förekommer i atmosfären och bidrar till den globala uppvärmningen



yrkeshögskola

kvalificerad yrkesutbildning på högskolenivå


övergödning

alltför stor tillförsel till mark eller vatten av näringsämnen, särskilt kväve och fosfor, som förorsakar bl a algblomning och forcerad igenväxning

Till sidans topp

Finansierat av

 
 

© SND, Göteborgs universitet, Box 330, 405 30 Göteborg
Telefon vx: 031-786 0000, Kontakt

Om webbplatsen