Samordning och aktiva forskare viktigt för öppen tillgång till data

Published: 2021-04-20

Öppet hänglås placerat på ett tangentbord.

Samstämmigheten var stor i SND:s panel vid webbinariet om hur regeringens mål om öppen tillgång till forskningsdata ska kunna nås senast 2026:
Nationell samordning mellan lärosäten och andra intressenter är a och o, forskarna måste vara involverade i all utveckling av öppen tillgång, öppen vetenskap måste vara meriterande, och lösningarna måste anpassas till att olika vetenskapsområden har olika förutsättningar och behov.

Drygt hundra personer från SND-nätverket lyssnade på panelen och deltog i frågestund och diskussioner. Webbinariet inleddes med att Wilhelm Widmark, överbibliotekarie vid Stockholms universitet och ledamot i SUHF:s samordningsgrupp för öppen vetenskap, presenterade SUHF:s nationella färdplan för öppen vetenskap. Färdplanen innehåller åtta rekommendationer som ska hjälpa lärosätena att skynda på arbetet med öppen tillgång till forskningsdata och andra forskningsresultat.

”Vi måste agera nu!”

–   Ska målen nås måste vi agera nu! Vi behöver samverka mycket mer och också lära oss mer av varandra, underströk Wilhelm Widmark.

Samtliga deltagare i panelen, Gustaf Nelhans (universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap, Högskolan i Borås), Katrine Riklund (prorektor, Umeå universitet), Stacey Sörensen (professor i fysik, Lunds universitet) och Michael Tåhlin (professor i sociologi, Stockholms universitet) höll med Wilhelm Widmark om behovet av samordning och gemensamma lösningar för att skapa ett likvärdigt stöd för alla forskare.

– Det är jätteviktigt att vi träffas ofta och pratar om utmaningarna. Tjänsterna vi skapar ska vara enkla att använda och vi måste också vara medvetna om att olika forskare behöver olika lösningar för att göra sina data tillgängliga, sa Stacey Sörensen.

Delning av data enklare i vissa discipliner

Även Gustaf Nelhans lyfte fram behovet av att ta hänsyn till olika forskningsdiscipliner:

–  Hur ska vi göra data tillgängliga inom och mellan discipliner, som kan ha olika syn på forskningsdata? Det är viktigt att vi ser över våra förväntningar här. Vi har vissa forskningsdomäner där delning av data fungerar bättre och andra där det är svårare, sa han.

Stacey Sörensen lyfte fram att det kan vara bra att nationellt lära av områden som till exempel klimatforskningen, där det redan idag är vanligt att dela data och där det finns stora globala samhällsutmaningar att ta sig an. Även Katrine Riklund pekade på samhällsnyttan, och att enbart öppen tillgång till data inte kan vara ett mål i sig:

– Det är viktigt att vi också fortsätter med hypotesgrundad forskning för att lösa frågor, och att data används för att till exempel ta sig an stora samhällsutmaningar. Tillgång till stora datamängder kan bli en riktig guldgruva, men det är samtidigt en utmaning att de data som blir öppet tillgängliga kommer att användas och samarbeten och information kommer att vara av stort värde.

Forskningsdata med personuppgifter

Katrine Riklund pekade också på de svårigheter med öppen tillgång som finns för vissa typer av data, till exempel kliniska forskningsdata från vården, som i stort sett alltid innehåller personuppgifter.

– I Sverige görs en av de strängaste tolkningarna i Europa av dataskyddsförordningen. Prövningar av utlämnande av kliniska data kan ta mycket lång tid. Eftersom det finns kodnycklar kvar blir data de-identifierade men inte anonyma, vilket påverkar möjligheten att dela dem öppet, sa hon.

Katrine Riklund efterlyste ett större gemensamt engagemang i de europeiska initiativ som pågår kring hälsodata och klinisk forskning, till exempel TEHDAS (Towards European Health Data Space), som arbetar för att lösa bland annat de juridiska utmaningarna och öka mängden tillgängliga hälsodata.

Stöd för att lösa svåra juridiska frågor

Presentationsbild med Michael Tåhlins åtta förslag till åtgärder för öppen tillgång till data.
 Michael Tåhlin presenterade åtta åtgärder för att nå öppen tillgång till forskningsdata.

Michael Tåhlin gav också exempel på åtgärder som skulle kunna underlätta på vägen mot öppna forskningsdata, bland annat i de fall det finns konflikter mellan forskningsintresse och integritetsskydd. Ett av dessa förslag var att utveckla ny teknik för att motverka juridiska motsättningar, till exempel system som helt och hållet på teknisk väg kan anonymisera känsliga forskningsdata. Ett annat förslag var att inrätta en central juridisk stödfunktion, exempelvis via Vetenskapsrådet, som kan hjälpa till att lösa integritetsfrågor som är för stora och svåra för enskilda forskargrupper att ta ställning till.

Michael Tåhlin underströk också hur viktig forskarnas roll är i utvecklingen mot öppen tillgång till forskningsdata.

–  Forskare känner viss frustration. Det är många diskussioner där vi gärna skulle vilja vara mer involverade. Vi skulle också vilja ha mycket bättre uppföljning av de utredningar som görs kring öppna forskningsdata, väldigt lite händer efter de olika utredningarna, som till exempel Bengt Westerbergs, sa Michael Tåhlin.

”Öka forskares meritvärde av att dela data”

I diskussionen kring delning av forskningsdata är meriteringsvärdet för de enskilda forskarna en ofta återkommande punkt. Samtliga i panelen var överens om att det ska löna sig meritmässigt att dela data, så att de kan återanvändas av andra. Hur själva delandet ska värderas och premieras var dock inte lika enkelt att svara på.

–  Det här är en väldigt spännande fråga. Det finns en stor diskussion idag kring hur vi använder bibliometri som ett alldeles för enkelt mått. Vi skulle behöva utveckla mer avancerade underlag för utvärdering än att ”bara räkna” som exempelvis tar hänsyn till relationer mellan publikationer och forskningens faktiska genomslag, i stället för om den registrerats i specifika kanaler som Journal Impact Factor eller Norska listan. Vi har även sett att öppen tillgång inte ingår i kriterier eller utlåtanden vid meritbedömning, så det finns stor anledning för lärosätena att vara mer aktiva här, sa Gustaf Nelhans, och hänvisade till Kungliga Bibliotekets rapport ”Hur värderas publiceringsmeriter i det svenska akademiska systemet?”.

Katrine Riklund underströk vikten av att skapa mått med hög kvalitet för att beräkna meritpoäng i samband med delning och återanvändning av forskningsdata:

– Att till exempel bara mäta vad som laddas ner av de data som ligger öppet tillgängliga är inte tillräckligt. Vi är också intresserade av om och hur de återanvänds.

Hur realistiskt är det att nå målet till 2026?

I den avslutande frågan fick panelen också sia lite om framtiden. Gustav Nilsonne, webbinariets moderator, undrade om det är realistiskt att regeringens mål om öppen tillgång till forskningsdata kan nås senast 2026? På denna punkt var paneldeltagarna mer eller mindre pessimistiska. Michael Tåhlin var den som hade lägst förväntningar:

– Om vi ser till hela målperioden 2016–2026 så har inte mycket hänt under första halvan. Vi har till och med sett att vi fått bakslag när det gäller till exempel möjligheten att dela surveydata på ett samordnat sätt, ansåg han.

Katrine Riklund svarade nej om frågan gäller för alla typer av forskningsdata.

– Men för vissa vetenskapsområden kan jag svara ”nja” och för andra är jag mer optimistisk och säger ”ja” när det gäller målet.

Stacey Sörensen betonade också att det finns stora skillnader i möjligheter mellan olika vetenskapsområden och återkom även till att det är viktigt att fundera på vilka områden som är bäst att börja med. Hon lyfte dessutom fram mer övergripande problem som måste lösas för att det ska finnas förutsättningar att nå målet:

–   Vi måste involvera och stötta forskarna mer och ta tag i bristen på ledningsstöd när det gäller de här frågorna. Vi måste också se till att det finns ekonomiska resurser och att vi fyller de kunskapsluckor som finns, sammanfattade hon.

Gustaf Nelhans valde att ha en något mer optimistisk infallsvinkel i relation till målet:

– Hur ska vi kunna hinna? Ja, forskarsystemet brukar hitta lösningar som fungerar, det har vi sett med Plan S till exempel. Jag tror inte det är riktigt så problematiskt som det verkar här och nu. Många upplever, trots allt, att det finns många fördelar med öppen tillgång till data, men vi behöver vara vaksamma på att även vinstdrivande aktörer kommer att vara med och hugga på bollen.

Den 6 maj hålls ytterligare ett webbinarium på temat ”Två steg mot öppna data 2026”. Vid detta tillfälle får forskningsfinansiärerna möjlighet att ge sin syn på utmaningarna.
Läs mer här.