Sveriges liberala partis valprogram 1932

lp
Sveriges liberala parti Valmanifest - Riksdagsval 1932
Download: pdf | txt
Hämtat från "Svenska valprogram 1902-1952", sammanställda av Sven-Olov Håkansson vid Statsvetenskapliga inst. Göteborgs universitet 1959. ISBN 99-0391724-4
Det liberala partiet. En ekonomisk kris utan motstycke går fram över världen och har med hela sin styrka kastat sig över även vårt land. Näringslivets betryck har hos oss liksom i andra länder framtvungit statliga skydds- och tvångsåtgärder, varigenom grundsatserna om fri företagsamhet och fri näringsutövning skjutits åt sidan. Någon ljusning kan ännu ej skönjas. Jordbrukets och industriens svårigheter äro oförminskade. Arbetslösheten tager allt större omfattning. En våldsam stegring av skatterna till stat och kommun hotar. Statens finansiella ställning undergår en hastig försämring; och många av våra kommuner hotas med ekonomiskt sammanbrott. Under dessa utomordentliga förhållanden, som borde ena alla krafter till handling i syfte att återställa välståndet inom landet, nödgas Sveriges folk utkämpa en valstrid. Den strid mellan åskådningar, som sålunda förestår, bör få sin prägel av tidslägets allvar och de intressen, som för oss alla äro gemensamma. Olika uppfattning om medlen får ej skymma målet: Sveriges väl. Med fast förtröstan, att de liberala idéerna till sist åter skola segra i världen, vill Sveriges Liberala Parti alltjämt bygga på personlighetens värde och rätt. De liberala kräva enligt denna grundtanke alla medborgares lika rätt och medansvar oberoende av samhällsställning och kön, sålunda bl.a. detta kravs upprätthållande även ifråga om kvinnors statstjänst; de hävda andlig och ekonomisk frihet för individer och folk; de bekämpa klassvälde och ensidig nationalism, liksom ock varje tendens till samhällsupplösning och nationell självuppgivelse. Tillämpningen av dessa grundsatser förutsätter folkets fostran, den andliga odlingens höjande och drägliga existensvillkor för varje medborgare. Men den. första betingelsen för fortsatt kulturellt och socialt reformarbete är ekonomiskt tillfrisknande. Ej minst med hänsyn härtill måste det allt överskuggande problemet i svensk politik under de närmaste åren röra sig om medlen för ett sådant tillfrisknande. Världskriget har varit huvudorsaken till världens ekonomiska nödläge; fredens bevarande är ett oundgängligt villkor för dess undanröjande. Det handelspolitiska krig, som nödläget framkallat, har förvärrat sjukdomstillståndet; ett avblåsande av denna strid framstår alltmera såsom det enda verkliga botemedlet. De liberala förneka ej, att de våldsamma, delvis av andra länders ingrepp i handelns och kapitalets rörelsefrihet orsakade rubbningarna av vårt näringsliv och vår ekonomi nödvändiggjort åtgärder från statsmakternas sida, vilka under normala förhållanden äro förkastliga. Men många av de anordningar, som genomförts för att mildra krisens verkningar, ha ej ens för ögonblicket bragt hjälp. Endast med varsamhet och efter ingående prövning få statssubvention och statstvång tillgripas. Och åtgärderna böra givas tillfällig karaktär. Ty en successiv avveckling av dem måste ske för att ekonomisk hälsa skall på ett bestående sätt kunna återvinnas. Sveriges Liberala Parti vill hava arbetet på det ekonomiska området in riktat efter dessa linjer. Det kräver därför en ordning, baserad på mellanfolkligt arbete för fredens tryggande och för nedbrytande av de konstlade hinder, som rests mot ett fritt ekonomiskt utbyte mellan länderna. Men först och sist äro vi hänvisade till vad vi kunna åstadkomma utan medverkan av andra folk. Enligt de liberalas mening gäller det därvid för statsmakterna: att anvisa former för att underlätta en fast men fri organisation för avsättning av svenska varor, att skapa lämpliga förhandlingsordningar och andra effektiva medel till förekommande av strider mellan arbetsgivare och alla slag av anställda, att förnämligast genom beredande av arbetstillfällen motverka arbetslösheten och bekämpa dess följder, att såväl i den enskilda som i den statliga och kommunala verksamheten införa sakkunnig kontroll över den ekonomiska förvaltningen och utnyttja varje möjlighet till större planläggning och andra till besparingar ledande åtgärder inom densamma, att avpassa skatterna efter individernas bärkraft, att lindra den kommunala skattebördan samt, särskilt vad angår fattigvård, folkundervisning och vägväsen, på ett hämnare sätt fördela den mellan skattskyldiga inom rikets olika delar. Sveriges Liberala Parti riktar till Sveriges folk denna vädjan: Kora till representanter män och kvinnor med levande sinne för uppdrag ets vikt och förpliktelser! Välj förtroendemän med vilja och förmåga att handla efter egen övertygelse om innebörden av betydelsefulla riksdagsavgöranden! Utse riksdagsledamöter med en allmän uppfattning av samhällsspörsmålen, som överensstämmer med det liberala programmet och detta valupprop! Rösta med De Liberala. Stockholm i juli 1932. Sveriges Liberala Partis verkställande utskott.