Till Sverges valmän!

TILL SVERGES VALMÄN! Valen till Riksdagens andra kammare förestå. Inför valmännen träda i huvudsak fyra partier med egna program, med egna gärningar bakom sig, med egna syftemål framför sig, med egna kandidater. Vilka äro dessa partier? Högern och dess svarta gärningar. Längst till höger står det Allmänna Valmansförbundet eller det gamla härskande högerpartiet, opererande under allehanda falska skyltar såsom "De moderata", "Borgare och Bönder", "Bondeförbundet" m.fl. Det är hr Tryggers, den järnhårde folkförtryckarens parti, det är hr Hammarskjölds, den benhårde byråkratens och borggårdsministerns parti. Detta högerparti, som med list och våld usurperat folkens makt, som i sin fasta borg första kammaren trotsat medborgarens vilja, som i allians med kungamakt och byråkrati trampat i gruset alla reformförslag, som stödd på militären trott sig enväldig, som år från år pålagt folket de tyngsta bördor, hotat det med klasslagar, frånrövat det de medborgerliga rättigheterna, förgripit sig på den allmänna friheten och säkerheten, som ena året fört oss nära krigets rand och det följande till hungersnödens gränser, som gynnat utplundringen av den fattige, både bonden och arbetaren, som banat vägen för den rike att bli ännu rikare, detta högerparti - vi säga till folket, vi ropa ut till Eder, svenske valmän: krossen en gång omsider denna folkfientliga och landsfördärvliga fåtalsmakt! Slå ned högern! Det liberala vankelmodet. Men detta sker icke genom att vid valen stödja de närmast stående vacklande och vankelmodiga, kompromissande och för eftergifter åt höger alltid benägna mellanpartierna. T.ex. det Liberala partiet. Hur långt bort har icke det nuvarande liberala partiet, de s.k. frisinnade, kommit från sina ideal och principer! Var är kampen för republiken, för enkammarsystemet, för yttrandefriheten, för frihandeln, för rusdrycksförbudet? Nutidens liberala äro goda monarkister, anhängare även av en första kammare, stiftare av lagar mot yttrandefriheten (Staafflagarne), goda tullvänner och ett flertal av dem vänner av en välordnad rusdryckstrafik (Brattsystemet). Var är kampen mot militärbördorna, mot stats kyrkan, mot den byråkratiska maktfullkomligheten, mot det administrativa godtycket? Har icke detta parti - visserligen på Brantings anmaning - bidragit till den Hammarskjöldska härordningen? Har det ej bidragit till den militära och administrativa byråkratins befästande? Med vad energi kastade sig dessa urartade liberaler väl i allmänhet emot de t skändliga förräderimålet mot fredsvännerna? Vad ha de väl gjort emot ämbetsmännens övergrepp och domarekårens urartning? Vad är hos det nuvarande liberala partiet den frihetens och demokratins anda, som präglade en Julius Mankell, en Adolf Hedin? Det nuvarande liberala partiet är en mellan höger- och vänsterpoler svängande pendel. en oviss och oberäknelig faktor, en osäker och vacklande företeelse, en ruin av vad det fordom varit. Den socialdemokratiska högern. Så komma vi till, det andra mellanpartiet: socialdemokratiska högerpartiet, det som fordom var, men ej längre är den eniga svenska socialdemokratin. Det är allom känt att den svenska socialdemokratin nu är delad i två hälfter: en höger och en vänster. Anledningen till denna klyvning var den ena halvans ständiga marsch åt höger, bort från de klara socialdemokratiska idealen och principerna, fram till en ställning, där man slöt borgfred med folkets fienders, definitivt övergav kampen för republiken och enkammarsystemet, beviljade väldiga militäranslag, godkände "summa revisibilis" d.v.s. högerregeringens attentat mot likheten inför lagen, lämnade i sticket jordfrågans enhetliga lösning, försvagade sin kamp mot tullarne, klasslagarne och byråkratin, och gav genom sin eländiga hållning mot fredskongressen reaktionen mod till det fräcka förräderimålet. Medan folkets stora gamla krav sålunda försummades och ställdes i skuggan för allehanda kompromisser och småreformer, ja, stundom direkt förråddes, trampades inom partiet den andliga friheten i gruset. En munkorgslag, kränkande en oförytterlig socialistisk princip, riktad framför allt mot de oppositionella riksdagsmännen i partiet och avsedd att hindra dessa att fritt och obeskuret kämpa mot militärsystemet, kungamakten o.s.v., infördes inom partiet självt för att kunna tysta de klara vänstermännen inom detsamma. Det socialdemokratiska Vänsterpartiet. Mot detta yttre och inre förfall reste sig partiets vänster och bildade det Socialdemokratiska Vänsterpartiet, som nu för första gången träd er fram för valmännen. Vårt parti är byggt på tvenne grundpelare: hel och full demokrati andlig frihet inom partiet samt kraftig kamp för - vid sidan om dagens omsorger och de små reformerna - folkets stora krav, för de socialistiska och demokratiska huvudmålen. Vi vilja till klara och rena stridslinjer återföra den klasskamp, som oundvikligt åter stiger fram ur "borgfredens" bankrutt. Vårt parti vill tänka på alla de tusendens dagliga bekymmer och föra dessa fram i riksdagen, men det vill samtidigt slå ett slag för de omdanande och banbrytande tankarna och kraven. Därför hava vi i riksdagen ensamma fått kämpa för republiken, för första kammarens totala avskaffande, för hel och full frihandel, för hela militärväsendets slopande och för att dess nu i år till mer än 250 mi1joner uppgående belopp, må användas för folkets väl, för kulturens uppbyggande och nödens avhjälpande, för sociala och kulturella reformer. Vi hava ensamma fått i riksdagen kämpa för totala rusdryeksförbudet, för naturrikedomarnes socialisering, för byråkratins grundliga näpst. Därute och hemma. Vi gå nu till val på dessa stora frågor. Vi spörja eder: Är den tid vi nu genomleva en tid för de små spörsmålen allenast, för kakelugnsvråpolitiken, för urvattnade reformer, för eländiga kompromisser, för käbbel och småsaker? Vi spörja eder: när där ute i världen reaktionens bålverk falla, när därute blåser revolutionens vindar, när därute folken själva gripa tyglarna till att grundlägga ett nytt samhälle och resa en ny värld ur askan och lysa en kultur fram genom mörkret, när där ute kejsardömen bli republiker, järnkanslärer stupa, privilegier falla, överhus vackla, när därute den obeskurna rösträtten gör sitt intåg, militarismen avslöjas, rusdrycksförbudet proklameras, när godsägares och bolagsdömens jord utdelas till arbetare och bönder, när arbetarnes kontroll över industrin och dess produktion lagfästes, när allt detta sker därute - skall då i Sverge dessa stora tändande krav ej en gång på allvar dryftas i riksdagen? Små och stora länder, grannfolk och fjärran folk tåga förbi oss. Skall vårt folk alltid sitta på skampallen, alltid leva i ofrihet och mörker? Nej, mot alla dessa tre partier, som tappa andan i tingens snabba flykt och ej mäkta blicka ut över sina egna trånga tävlingsfält, gå vi där för fram. Vi gå fram för de tusen små kraven, som ligga er om hjärtat, men tillika för dessa stora krav, som hänför eder och som vi vilja göra till aktualiteter i svensk politik. Dessa våra krav äro: Republiken. - Första kammarens avskaffande. Folkomröstning. - Ständig kontroll över utrikesledningen. - Herrgårds- och bolagsjorden å t folket. - Militärväsendets fullständiga avskaffande. - Rusdrycksförbudet. Tullames slopande. Mera bröd åt folket.- Arbetarnes, samhällets kontroll över industrien. - Räfst med byråkratin och jobberiet. - Andlig frihet åt alla. Efter borggårdskuppen 1914, efter världskriget och dess händelser är republiken ett ofrånkomligt folkkrav, Första kammarens egna gärningar ha för länge sedan gjort den kammaren till folkets dödsfiende, som måste bort. Dess "demokratisering" är en halvmesyr och en illusion. Folkomröstning bör komplettera den allmänna och lika rösträtten, som ej får än en gång förfuskas. Borggårdsregeringens ofta betänkliga diplomati och handelspolitik har gång på gång utsatt landet för farliga risker, det visar nödvändigheten av en klarare grundlagfästad parlamentarisk kontroll över alla våra förhållanden till främmande makter. Arbetarne under gods och bolag, jordens verkliga odlare och brukare, böra ensamma och med tryggad rätt för samhället besitta den jord de i svett och möda odla. Världskriget har uppkallat alla som äga hjärna och hjärta till ett oförsonligt krig mot kriget, krig mot allt vad militärförsvar heter, detta system för folkens förslavande, utsugande och mördande. En väldig majoritet av vårt folk har sedan 1909 genom allmän folkomröstning krävt rusdryckernas, dessa folkhälsans ödeläggare, borttagande. Tullarnas utsugningsapparat till skapande av ytterligare rikedom åt de rika och till de fattigas utplundring, måste bort. Arbetarne och samhällsorganen måste kontrollera den i truster och karteller samlade industrin och dess produktion, om ej livegenskap under arbetsköpare, under truster och banker skall bli följden. Ökad livsmedelsproduktion och jobberiets bekämpande kräves för att bereda tillräckligt livsuppehälle åt folket under de hårda krisåren. Ämbetsmännen måste hållas i schack, så att de ej bli folkets herrar istället för dess tjänare. Den andliga friheten måste värnas mot munkorgslagar av alla slag. Förtrycket måste slås ner. Vår paroll är den gamla paroll som alltid flammat från folkets baner när dess härar tågat till kamp mot tyrannerna: Frid åt hyddorna, krig åt palatsen: Valmän! Jordens och industriens arbetare! Endast en allmän kraftig samling kring den yttersta vänstern, kring den socialdemokratiska vänstern, kan visa de maktägande vad klockan är slagen även i detta land. Att rösta med högern betyder den rena reaktionen. Att rösta med mellanpartierna betyder på stället marsch eller högst långsam marsch. Att rösta med yttersta vänstern allena betyder: framåt! Arbetsfolk! Låt harmen över lidna oförrätter, över världskrigets och militarismens ödeläggelser, över hungern och de förvägrade reformerna sätta den rätta, den röda valsedeln i edra händer. Låt er socialistiska, er demokratiska, er revolutionära övertygelse bringa eder till en väldig protest även vid valurnorna. Kommen ihåg den 5 juni! Sverges arbetande folk bad om bröd, frihet och rätt, Svaret blev sablar och bajonetter Given nu vid valurnorna svar på det svaret! Fram i slutna led, arbetets söner, fram för BRÖD, FRIHET och RÄTT! SOCIALDEMOKRATISKA VÄNSTERPARTIET Arbetsutskottet.