Nytta och användbarhet i fokus när finansiärer diskuterade data

Publicerad: 2021-05-11

Arm som greppar en stege som går upp mot himlen.

– Nyttan skapas när data används!
Sanja Halling från Vetenskapsrådet var tydlig när hon sammanfattade vad arbetet med öppen tillgång till forskningsdata ytterst handlar om. Tillsammans med representanter från tre andra forskningsfinansiärer deltog hon i SND:s andra webbinarium om hur regeringens mål om öppen tillgång till forskningsdata ska kunna nås senast 2026.

Vetenskapsrådet har sedan 2017 regeringens uppdrag att samordna det nationella arbetet med forskningsdata. Uppdraget förtydligades så sent som i april i år med att Vetenskapsrådet ska främja och samordna arbetet med att införa öppen tillgång till forskningsdata och där ingår också att lämna en samlad kartläggning, analys och bedömning av det nationella arbetet. I detta arbete är många aktörer centrala för Vetenskapsrådet att samarbeta med, bland andra lärosätena, Kungliga biblioteket, Riksarkivet och Myndigheten för digital förvaltning.

Ökad kunskap behövs

–  Det är viktigt att vi arbetar samordnat och i dialog, både nationellt och internationellt. Alla delar i ekosystemet måste vara med för att vi ska nå målet och vi måste öka kunskapen kring vad tillgängliga data innebär och hur man gör rent praktiskt. Vi försöker därför få med så många olika aktörer som möjligt i våra referens- och arbetsgrupper, sa Sanja Halling.

Även övriga representanter från forskningsfinansiärerna betonade att samordningen av de olika aktörerna är central för att nå målet om öppen tillgång senast 2026.

– Vi följer Vetenskapsrådets riktlinjer och även övriga internationella och nationella rekommendationer. Det är viktigt att forskningsråden gör lika, vi ska inte skapa parallella system hos olika forskningsfinansiärer, sa Karla Anaya-Carlsson från Formas.

Eva Stensköld från Riksbankens jubileumsfond (RJ) lyfte fram att finansiärerna är på god väg mot samsyn kring vilka riktlinjer som ska gälla för öppen vetenskap och att infrastrukturer som SND är viktiga för att ha kontakt och föra dialog med lärosätena.

– Vi är en stor finansiär, men har ett litet kansli, så vi kan inte vara drivande. Men vi bidrar gärna till samordning och ytterligare riktlinjer, inte minst när det gäller de juridiska frågorna, sa Eva Stensköld.

Hon betonade också vikten av att bjuda in de privata forskningsstiftelserna i diskussionerna.

– Vi är stora spelare i de här frågorna och arbetet med öppen vetenskap kan gå fortare om även vi är med, så att vi tar ett bredare grepp. Vi välkomnar också att Vetenskapsrådet kliver framåt och intensifierar arbetet, sa hon.

Återuppta en gammal tradition

Olle Lundberg från Forte berättade att även deras arbete med öppen vetenskap baseras på de nationella och internationella initiativ som finns men att fokus hittills legat mycket på öppen tillgång till vetenskapliga resultat i form av publikationer. Planen framåt är dock att utöka arbetet med öppna forskningsdata.

– Egentligen finns det ju en längre tradition av öppenhet när det gäller forskningsdata. Redan på 1980-talet var vi många forskare som delade forsknings- och analysmaterial med varandra, så det handlar lite om att återuppta detta i större skala, sa Olle Lundberg.

Lundberg betonade också att det är viktigt att komma ihåg att det finns en betydande skillnad mellan att göra publikationer och forskningsdata öppet tillgängliga:

– Data omgärdas av så mycket mer komplicerade bestämmelser. Vi har hårdare krav i lagstiftning, vi har etiska regler och det kan handla om känsliga data som personuppgifter till exempel. Samtidigt är principargumenten för öppenhet viktiga, att vi ska kunna kontrollera data och resultat och att vi ska kunna återanvända data som samlats in.

Vilka forskningsdata ska vara tillgängliga?

En central fråga som SND:s moderator Gustav Nilsonne lyfte i diskussionen var också vilka forskningsdata som ska vara tillgängliga.

Sanja Halling och Karla Anaya-Carlsson pekade på att det mål som betonas i regeringens proposition är att det handlar om forskningsdata som finansieras av offentliga medel och som ligger till grund för vetenskapliga publikationer. Att göra data tillgängliga ska alltid utgå ifrån gällande lagstiftning. I Vetenskapsrådets rekommendation framgår det att publicering ska utgå ifrån FAIR-principerna, det vill säga att data ska vara sökbara, tillgängliga, interoperabla och återanvändbara.

Punktlista från VR om hur vi når målet med öppen tillgång till forskningsdata 2026.
Sanja Halling gav några exempel på vad som behövs för att regeringens mål ska nås senast 2026.

– I de fall då det finns hinder att publicera forskningsdata, så bör fokus vara på att tillgängliggöra metadata så att det går att hitta information om vilka forskningsdata som finns, sa Sanja Halling.

Karla Anaya-Carlsson gav exempel på när öppen tillgång till data skulle vara mycket användbart för Formas arbete med FN:s hållbarhetsmål:

– Vi har en grupp på Formas som jobbar med systematiska forskningssammanställningar och de går igenom tusentals vetenskapliga artiklar för att ge rekommendationer för miljöåtgärder och policy. När data inte finns öppet tillgängliga kan det ibland vara svårt att bedöma vad som stämmer och vilka rekommendationer som kan ges.

Olle Lundberg återkom till att det för många forskare är naturligt att dela data och publicera programkod, datamatriser och annat material:

– Det här är viktiga frågor som gäller vår vetenskapliga diskussion och metod. Vi vill ju få synpunkter och kommunicera vår forskning. Öppenheten är helt i linje med det vi gör inom det vetenskapliga seminariet till exempel.

Krav på datahanteringsplan

Ett verktyg som både forskningsfinansiärer och andra aktörer arbetat med för att underlätta öppen tillgång till data är så kallade datahanteringsplaner. Flera av forskningsfinansiärerna har krav på sådana och Vetenskapsrådet har tillsammans med SUHF tagit fram en mall för datahanteringsplaner. Sanja Halling betonade att Vetenskapsrådet ser datahanteringsplanerna som ett viktigt steg mot att nå tillgängliga och användbara data:

– Struktur och ordning på data är a och o för användbarhet. Arbetet med datahantering måste komma in så tidigt som möjligt i forskningsprocessen och här är planen tänkt att vara ett stöd och inte en belastning för forskarna. Ambitionen är att planen ska vara till nytta för en effektivare planering av bland annat frågor kring öppen tillgång till forskningsdata.

Karla Anaya-Carlsson lyfte även fram den pedagogiska poängen med datahanteringsplaner:

– Planerna ska fungera som stöd och vägledning i det vi kallar ”god datahantering”. De är också ett sätt att öka kunskap och kompetens bland forskare om hur man ska tänka kring tillgängliggörande av data.

Eva Stensköld berättade att RJ har goda erfarenheter av datahanteringsplaner inom sina bidrag till stödformen RJ Infrastruktur för forskning. Framöver kan det även bli ett krav att en datahanteringsplan ska finnas för dem som beviljas projektbidrag.

– Vi som samlat in planerna ser att de är bra verktyg för att bedöma hur väl projekten kommer att hantera sina data. Det behövs också lite morot och piska här. Vi skär aldrig i forskarnas egen budget när de söker medel för kostnader vi godkänner. Visar de att de har kostnader för öppna data och datahantering inom ramen för projektet, beviljar vi pengar till det. Vi betalar extra för det som behövs helt enkelt, sa Eva Stensköld.

Olle Lundberg hade en något annorlunda ingång och ville gärna se datahanteringsplanen som en förlängning av projektplanen.

– Vi kan använda planen för att få igång en process kring öppna data och inte för att den ska bedömas på olika sätt. Det får inte bli en så stor och betungande sak utan det viktiga är att vi gör forskarna medvetna om de här frågorna.

Läs mer om forskningsfinansiärernas arbete med öppen vetenskap:

Vetenskapsrådet
Formas
Forte
Riksbankens jubileumsfond