Unik tidsserie om seder i svenska kyrkan

(Publicerad 2012-08-13)
En av de långa tidsserier som finns tillgängliga hos SND är Svensk kyrklig sed, som sedan 1962 kartlagt förändringar bland sederna inom svenska kyrkan. Med hjälp av det unika materialet går det att undersöka variationer både regionalt och över tid i högtidsfirande, gudstjänster och ceremonier av olika slag.

Ansvarig för Svensk kyrklig sed är Lunds universitets kyrkohistoriska arkiv (LUKA) som startade 1942. En av arkivets uppgifter är att studera förändringar av seder och bruk i kyrkan. Inledningsvis skedde kartläggningen med hjälp av intervjuer, för att fånga individuella berättelser och en muntlig tradition.

– De första undersökningarna kretsade mycket kring att prata med ”di gamle”, att skildra ett mer folkligt perspektiv på kyrkan. Dessa intervjuer når i vissa fall tillbaka till berättelser om hur det var på 1840-talet. Vi får exempel på ålderdomliga drag som fanns kvar i kyrkolivet, som till exempel att man, oavsett var man befann sig någonstans, lyfte på mössan när man hörde kyrkklockor ringa, berättar Anders Jarlert, professor i kyrkohistoria och föreståndare för LUKA.

Sedan 1960-talet har dock kartläggningen av svensk kyrkosed skett med hjälp av rikstäckande frågelistor. LUKA har skickat ut runt 30 olika frågelistor under åren och av dessa är det åtta som har en särställning eftersom de syftat till att fånga en mängd olika aspekter av den kyrkliga seden i alla församlingar inom svenska kyrkan. Det är dessa studier som finns tillgängliga via SND.

Svensk kyrklig sed innehåller många uppgifter om hur man gör runt om i Sverige när det gäller till exempel dop, julfirande, påskgudstjänster, nattvardsgång, begravningar och bröllop. Många av sederna har förändrats över tid, men en hel del av de mer lokala sederna är mycket stabila. När ”nya” seder sprids över landet kan det ske på en rad olika sätt. Det kan exempelvis vara en lokal sed som plockas upp i nya församlingar och sprids den vägen. Det kan också vara seder som kommer utifrån, från exempelvis södra Europa.

­– Ljus för avlidna och ljusbärare i kyrkan är till exempel en sed som kommit söderifrån, från katolicismen, och som spridits mycket genom våra turistresor. Detta gäller också att vi tänder ljus i samband med olyckor, på själva olycksplatsen. Det är en sed som är nytillkommen i Sverige, säger Anders Jarlert.

Det är också relativt vanligt att det finns parallella utvecklingsspår när det gäller sederna i svenska kyrkan. Jarlert nämner ökningen av antalet julkrubbor i kyrkorna som ett sådant exempel (se figur nedan).

– Här kan man nämna tre linjer som löper parallellt inom svenska kyrkan. En katolsk linje, en teatral linje med fokus på julspel och en barnpedagogisk linje. Det är mycket intressant att se variationerna lokalt i kyrkorna beträffande vilken betydelse och användning som julkrubborna har.

När det gäller vissa seder som är relativt stabila lokalt efterlyser Anders Jarlert en något större flexibilitet från kyrkans sida. Han nämner dopceremonierna som ett sådant exempel. Här är församlingarna alldeles för restriktiva med att anpassa dopen efter familjernas behov anser Jarlert.

– Man kan naturligtvis inte vara lika anpassningsbar med dop som med bröllop; det går ju inte att dra ut med ett litet barn hur som helst i vildmarken. Men jag tycker ändå att kyrkan kunde erbjuda mer variation när det gäller tid och plats för dopen, särskilt i storstäder. Nu är det ofta så att man är hänvisad till en specifik gudstjänst för att döpa sitt barn, ceremonin är mer anpassad till församlingen än till de närmast berörda.       

De data som finns samlade i Svensk kyrklig sed har i stor utsträckning legat obrukade under åren, bara enstaka forskare, främst etnologer, har granskat enstaka fenomen. Någon samlad översikt eller mer omfattande vetenskaplig studie av materialet har ännu inte genomförts. Datamaterialet kan vara intressant att använda för flera vetenskapliga discipliner som kyrkohistoria, etnologi, teologi och religionssociologi. Anders Jarlert ger några exempel på forskningsfrågor han gärna skulle se mer belysta framöver:

– Det är alltid intressant att studera införandet av nya föremål, vad de får för spridning och användning och hur de tolkas i olika sammanhang. Det vore också intressant med studier som kombinerar stora, generella slutsatser med att göra lokala nedslag och specialstudier. Då kan man först se det underliggande, generella mönstret över tid med hjälp av statistiken i frågelistorna och sedan göra fördjupande intervjustudier lokalt för att komma åt tolkningar och betydelser av de olika sederna.

En longitudinell panelstudie

Vid hittills åtta tillfällen har den kyrkliga seden i Sverige inventerats av Kyrkohistoriska arkivet i Lund. Materialet består av surveydata från församlingar (undersökningarna 1962 till 2002) och pastorat (undersökningen 2008/2009) i svenska kyrkan. Hela populationen ingår i urvalet.

Data från undersökningara är fritt tillgängliga via SND. Bearbetningen av de senaste studierna pågår för närvarande men under hösten förväntas de vara färdiga för förmedling till forskare, studenter och andra. Övrigt material i serien går att beställa redan nu via SND:s beställningsformulär.

(Figurerna till vänster visar resultat från två av de frågor som ställts i undersökningarna sedan 60-talet.)

Av: HELENA ROHDÉN
031-786 12 01