Högeralternativet - ett alternativ att tänka på

m
Moderaterna Valmanifest - Riksdagsval 1960
Ladda ned: pdf | txt
Hämtat från forskningsprojektet "Partiernas opinionspåverkan", finansierat av HSFR, juli 1991-juni 1994. Peter Esaiasson och Niclas Håkansson, Statsvetenskapliga institiutionen vid Göteborgs universitet.
Utdrag ur valbroschyren: Högeralternativet - ett alternativ att tänka på Högerpolitiken - Medel och mål på kort sikt -och på lång Det allmänna - stat och kommun - tar inte ut skatter och avgifter av oss medborgare för att trakassera oss eller göra det trångt och besvärligt för oss utan för att få pengar till sina utgifter, sina löpande utgifter och för det slags utgifter, som skapar resurser, investeringsutgifter kan vi kalla dessa senare med ett sammanfattande namn. Eftersom det allmänna aldrig lägger pengar på hög, utan det som kommer in i skatter och avgifter förr eller senare går ut igen som utgifter, är det meningslöst att tala om lägre skatter utan att samtidigt ärligt och öppet tala om att detta förutsätter lägre utgifter, inte alldeles nödvändigtvis på varje enskild post men sammanlagt sett. Lägre utgifter eller högre upplåning. Därför är högerpartiets budget en besparingsbudget. Därför kräver högerpartiet att staten skall göra det möjligt för kommunerna att minska sina utgifter - genom att sänka sina krav på kommunerna. Därför understryker högerpartiet alltid att vi aldrig får något av statliga eller andra myndigheter. Vi måste alltid betala, betala till sista öret, förr eller senare. Det är våra pengar - medborgarnas pengar - regeringen ger ut. Den har inga andra. Högerpartiets budgetalternativ redovisar - krona för krona, hundralapp för hundralapp - vilka besparingar som kan göras och bör göras. Högerpartiets tidtabell för skattesänkningar visa vilka skattesänkningar som kan göras och bör göras med stöd av dessa besparingar och slår fast inte bara att skattesänkningarna skall komma människorna till godo utan också när. Men - kom ihåg! Budgetalternativet - med alla dess besparingar - är en förutsättning för skattesänkningstidtabellen. Man kan inte ta tidtabellen och kasta budgetalternativet. Då håller det inte med skattesänkningarna, och hålla måste det. Högerpartiets budgetalternativ håller. Det medger till och med regeringens experter. Därför håller också högerpartiets tidtabell för skattesänkningar. Det är matematik, inte politik. Att nu ge besked om var besparingarna skall sätta in och med hur mycket, att nu bereda utrymme och tillräckligt utrymme för skattesänkningar som kommer, det är att föra en politik, som är på den säkra sidan, att i nutiden underbygga framtiden. Högerpartiets skattesänkningspolitik har reserver, så stora reserver att vi, som företräder den, kan säga: Vår politik är att lita på. Vad vi lovar, det håller vi. Det kan vi lita på - alla visom ängsligt går och frågar er och andra: Går det verkligen att sänka skatterna? Ja det går. Om man samordnar utgiftssänkningar och skattesänkningar. Om man samordnar skattesänkningarna med varandra. Om man planerar för skattesänkningsperioden i svensk politik så omsorgsfullt, så hederligt och så rejält som högerpartiet gör. Högerpartiets tidtabell för skattesänkningar inleder attacken mot högskattepolitiken, påbörjar den högskattesamhällets omdaning till ett verkligt lågskattesamhälle, som måste komma, om vi inte skall komma efter i den allt hårdare internationella konkurrensen om sysselsättning och goda arbetsförtjänster. 1 januari 1961 försvinner omsättningsskatten - skatten på hushållspengarna, den skatt som smyger sig in i vad vi betalar för all livets nödtorft, som gör allt detta dyrare. Från den 1 januari 1961 får varje skattskyldig rätt till skattefritt avdrag - upp till ett visst för alla lika belopp - för bostadssparande, egnahemssparande, amorteringssparande och sparande för barnens utbildning. En form av skattefritt sparande ger också den rätt att dra av avbetalningar på studiekostnader på deklarationen som högerpartiet föreslagit och som riksdagen redan i år måste ta ställning till. Det blir lönande att spara - lönande för den som sparar. Den 1 januari 1962 genomförs den stora reform av källskatten, som ger alla skattelättnader men har sin tyngdpunkt bland människor med "vanliga inkomster" som avsevärt reducerar marginalskatten och därför låter oss alla behålla mer av stigande arbetsförtjänster. Efter något år har vi utrymme för att höja de skattefria avdragen för familjer med barn. Vi har hållbart och säkert utrymme för att sänka alla barnfamiljers skatter. Det mål vi i högerpartiet strävar efter, det mål vi vill nå med vår politik, det mål vi söker vinna människorna för är ett nytt samhälle - ett vänligt samhälle - som sköter sitt och gör det ordentligt men låter människorna sköta sitt, som håller på ordning och reda, på respekt för lag och god sed men inte lägger sig i medborgarnas egna angelägenheter. Det är ett medborgarsamhälle, inte ett byråkrat- och kontrollsamhälle. I det nya samhället - den fria och frivilliga solidaritetens samhälle - är skatterna rimliga, därför att statsutgifterna är rimliga. Det föreligger ingen skyldighet att teckna pensionsförsäkringar i regeringens obligatorieanstalt och betala de pensioner, som regeringen bestämmer. Där råder full frivillighet. Var och en kan ordna det för familjens trygghet och för gamla dar som det bäst passar och när det passar bäst. Där belastas inte ungdom och kommande generationer med enorma pensionsskulder. Var och en betalar för sig - hederligt - och får därför en pensionsrätt som är oantastlig och säker. I detta högerpartiets lågskattesamhälle är den personliga äganderätten garanterad. Den är trygg - också mot statens anspråk. Men rätten att själv äga - ha något eget - är inget privilegium för ett fåtal. Den rätten har alla. Hela politiken är inriktad på att fler och fler skall äga mer och mer. Lågskettesamhället är ett samhälle, där många är och alla kan bli småkapitalister, egnahemsägare, småföretagare, delägare i större företag, aktieägare, obligationsägare, människor som har en slant på banken och ett rejält försäkringsskydd både för familjen och sig själva. Men utöver det försäkringsskyddet ligger den egna förmögenheten, hur den nu är placerad. Den ligger där som en extra garanti, som beviset för att sparande lönar sig - i ett samhälle där hänsyn och framsynthet regerar. Arbetsglädje, sparglädje, det personliga ägandets glädje, trygghet i nutid och framtid - allt detta ligger inom räckhåll - allt detta kan vi nå - med en riktig politik.