Licenser, embargo och restriktioner

Det finns en vitt spridd princip som säger att forskningsdata ska göras tillgängliga ”så öppet som möjligt men så begränsat som nödvändigt” (”as open as possible, as closed as necessary”, Guidelines on FAIR Data Management in Horizon 2020, s. 4). Ibland kan data inte göras tillgängliga helt öppet för alla och envar. Personuppgifter, patentansökningar och försvarshemligheter är bara några av de många orsaker som kan begränsa när och hur data får återanvändas.

Licenser 

Att sätta en licens på forskningsdata är ett sätt att meddela personen som återanvänder dem vilka villkor som gäller. FAIR-principerna rekommenderar att det ska finnas tydliga licenser för alla datamaterial så att man som användare kan veta vad som är tillåtet och inte. Även vissa tidskrifter ställer krav på datalicenser; i vissa fall anger de till och med vilken eller vilka licenser som data behöver ha.

Ett vanligt krav är att ha en Creative Commons-licens (CC-licens) på datamaterialet. Det finns en CC0-märkning med vilken man avsäger sig alla rättigheter till materialet. De olika CC-licenserna begränsar i olika utsträckning vad man som sekundäranvändare får lov att göra med datamaterialet. CC-licenserna utgår från upphovsrätt och liknande rättigheter. I en svensk kontext är det bara vissa datamaterial som skulle kunna tänkas uppnå verkshöjd och därmed vara skyddade av upphovsrätt. 

Det är upphovsrättsinnehavaren som bestämmer vilken licens eller märkning som ska sättas på ett material. Idag skiljer sig detta mellan olika lärosäten, bland annat beroende på vilken IP-policy (”Intellectual Property”) lärosätet har. Om du är osäker så kan du kontakta ditt lokala forskningsdatastöd och fråga. (En sådan policy kan även ta upp vad det så kallade lärarundantaget omfattar på lärosätet. I lagstiftningen omfattar det endast patenterbara uppfinningar, men vissa lärosäten utsträcker det även till annat material, som exempelvis läromedel och forskningsresultat.) 

SND har inga krav om licens på data och hänvisar till Digitaliseringsmyndighetens rekommendationer om öppna licenser och immaterialrätt. Deras rekommendation är att data som skapas hos myndighet och som inte är föremål för upphovsrättsligt eller annat immaterialrättsligt skydd har märkningen PDM eller CC0. Data som omfattas av upphovsrätt bör, enligt DiGG, tilldelas licensen CC-BY 4.0.

Det finns även andra licenser som kan vara relevanta men de är förhållandevis ovanliga. Du kan alltid kontakta ditt lokala forskningsdatastöd eller oss på SND om du har frågor kring detta.

Embargo 

I publiceringssammanhang är ett embargo den tidsperiod som ska förflyta mellan det att en artikel publiceras i en tidskrift och att en version av artikeln får göras tillgänglig i ett institutionellt repositorium (ett lärosätes publicerings- och arkiveringsplattform för forskningspublikationer och studentuppsatser, till exempel DiVA). Det rör sig ofta om ett så kallat pre-print eller någon annan tidigare version av artikeln men det kan också handla om en pdf skapad av förlaget. (Detta är grunden för så kallad ”grön” Open Access.)

Vad gäller forskningsdata så används embargo för en tidsperiod som ska förflyta mellan projektslut/publicering av forskningsresultat och när data som tidigast får göras tillgängliga för bland annat återanvändning. Embargo är ovanligt men förekommer i vissa fall, exempelvis på grund av att data utgör affärshemlighet för ett företag under en viss tid. Det kan röra sig om intervjuer med programmerare på ett datorspelsföretag som skulle kunna innehålla information om ett kommande spel även om själva forskningsresultaten inte tar upp detta. Data är då känsliga tills spelet släppts. Vanligen ska det finnas ett avtal mellan lärosätet och företaget som reglerar frågan, till exempel ett så kallat Non-Disclosure Agreement (NDA).

Det bör understrykas att denna typ av embargo inte är något som rekommenderas, särskilt inte för offentligt finansierade forskningsdata. Du bör bara lägga embargo på data om det är ett absolut krav från någon annan för att du ska få använda dem. Grundprincipen för forskningsdata som har finansierats med offentliga medel är att de ska vara så tillgängliga som möjligt och så skyddade som nödvändigt.

Andra restriktioner 

Det kan finnas andra anledningar till att det finns begränsad tillgång till forskningsdata. Om data tillhör en annan organisation, exempelvis ett privat företag eller en myndighet i ett annat land, så kan tillgängligheten begränsas eller hindras. I sådana fall är det viktigt att det finns ett avtal om hur du som forskare vid ett svenskt lärosäte ska få tillgång till data under forskningstiden. Det är även viktigt att du vet vad som gäller så att du inte oavsiktligt råkar göra datamaterialet eller delar av det till en allmän handling. Konsultera en lärosätesjurist om detta innan du börjar arbeta med data.

En del forskningsmaterial kan vara skyddade av upphovsrätt. Om materialet skulle vara sådant så kan det finnas begränsningar på hur det kan göras tillgängligt för andra. Begränsningarna beror i så fall på vad du har för avtal med upphovsrättsinnehavaren och vilken licens som finns på materialet.

Forskningsdata kan även vara belagda med sekretess av olika slag. Då kan det krävas en sekretessprövning innan data lämnas ut till någon annan. Sekretess betyder inte att data aldrig kan lämnas ut, bara att det ska prövas om de kan lämnas ut.

Många forskningsdata innehåller uppgifter av sådan natur att det krävs en etikprövning för att forskning ska få bedrivas på dem. Om det krävdes etikprövning för att samla in och forska på ett material i det ursprungliga forskningsprojektet är det troligt att det finns ett sådant krav även när en annan forskare ska återanvända dessa data om de inte har avidentifierats (anonymiserats).