Svenskt folkstyres utveckling – en framgångssaga med förhinder


Foto: Torbjörn Berglund

(Publicerad 2013-12-02)
Svensk forskning kring demokratiutveckling finns tillgängliggjord i SND:s databaser. Det svenska folkstyrets utveckling belyses av hundratals forskare från en mängd forskningsinriktningar inom humaniora och samhällsvetenskap. Medborgarundersökningarna, del av demokratiutredningen, ingår.
 
Inom Demokratiutredningen har högskolornas senare års demokratiforskning summerats. Den svenska folkstyrelsens utveckling belyses ur olika aspekter av drygt hundra forskare från tio områden inom samhällsvetenskap och humaniora.

Medborgarundersökningarna som ingår som en del i demokratiutredningen fokuserar på individers påverkan på demokratin på nationell nivå och men också lokal och individuell nivå, som aktivitet i föreningar och NGO:s. Stora förändringar som den starka svenska föreningstraditionen, som nu börjar luckras upp, påverkar valdeltagandet.

I artikeln Att bestämma sig för att vara med och bestämma/Om varför vi röstar – allt mindre, skriver exempelvis forskarna Jan Teorell och Anders Westholm om valdagens paradox; huruvida en enskild väljare röstar eller inte är nästintill betydelselöst för valresultatet. De skriver bland annat: Mot denna bakgrund är det faktum att vissa medborgare väljer att avstå från att rösta inte något som behöver förklaras. Den centrala frågan är snarast varför så många trots allt röstar.
 
De analyserar sen bland annat varför deltagandet i riksdagsvalen har sjunkit med sammanlagt 10 procentenheter mellan 1982 och 1998. Ingen annan tidsperiod från den allmänna rösträttens införande 1921 och framåt kan uppvisa en tillnärmelsevis lika stor minskning. Dessutom föll valdeltagandet under denna period vid två riksdagsval i följd (1985 och 1988), vilket aldrig tidigare inträffat.
 
Jan Teorell och Anders Westholm frågar sig om den politiska jämlikheten ökat i Sverige sedan slutet av sextiotalet. Då var skillnaderna stora mellan kvinnors och mäns politiska resurser, mellan unga, medelålders och gamla, mellan dem som hade studerat länge och dem som slutat skolan tidigt samt mellan olika yrkesgrupper. Kapitlet formar sig i långa stycken till en framgångskatalog över svensk folkstyrelse. Könsskillnaderna har visserligen inte försvunnit helt men minskat mycket kraftigt.
 
En analys av EU-valet 95 och 99 återfinns exempelvis också i materialet (Valaktens innanförskap, SOU 2000:81). Som förväntat var valdeltagandet lågt, 38,8 %. Sambanden som vanligen kännetecknar val känns igen, resursstarka grupper deltar i större utsträckning, äldre och mer etablerade medborgarna, åsikterna spelar också betydande roll.

Deltagandet är lägre bland motståndarna och partitillhörighet inverkar samt var det parti man sympatiserar med står, det vill säga: för dem som inte sympatiserar med sitt partis ståndpunkt minskar viljan att gå och rösta.

En tilltagande polarisering, att utanförskapet drabbat allt fler, eller om man så vill: innanförskapet allt färre, inverkar när det gäller EU-valdeltagande. Mediaanvändning tenderar att kunna uppmuntra till valdeltagande, men mediernas publik bland de röstsvaga viker och därmed också antalet som går och röstar.

Av: MONICA BENGTSON